4 "Gentlemän och spelare" av Joanne Harris

Hce   396 sidor

"Platsen är S:t Oswalds, ett gammalt och väletablerat läroverk för pojkar i norra England. Ett nytt läsår har just börjat, och för skolans personal och elever blåser nya och ovälkomna vindar. Kostymbärare, skrivbordsarbete och informationsteknologi styr världen, och Roy Straitley latinlärare, excentriker och veteran på S:t Oswalds funderar slutligen och motvilligt på att gå i pension. Men i skydd av skolans triviala konkurrens, futtiga dispyter och vardagliga kriser rör sig en mörkare underström. Och ett hätskt gammalt groll, undangömt och omsorgsfullt vårdat i tretton år, är på väg att brisera."

Okej, jag har snott Prisma bokförlags annotation om boken, men den säger inte tillräckligt. Den "mörkare underström" som annotationen tar upp handlar om en person som försöker hämnas på skolan. I korta kapitel som hoppar mellan schackpjäsen kungen (Straitleys berättelse) och bonden (den hemliga personen) så får läsaren följa händelserna. När bonden berättar så hoppar handlingen från nutiden, då hämnaren utför och kommenterar resultaten, till dåtid. Läsaren får reda på att "bonden" är barn till den vaktmästare som arbetade på S:t Oswalds för ett dussin år sedan. Barnet är tvungen att gå i den kommunala skolan men längtar efter en plats på pojkskolan där endast de välbärgade eleverna får gå. Genom att stjäla en skoluniform och agera skolpojke nästlar sig vaktmästarens unge in i livet på S:t Oswalds. Men något går tokigt och hämnden blir ljuv.

Joanne Harris läser man primärt för hennes språk. Det blir en verbal väv som läggs över hela berättelsen och som lyfter läsaren genom historien. Nu för tiden läser jag endast en eller två vuxenromaner om året och då är det viktigt att de inte har för intrikat språk för då blir jag som barnen, less! Saker måste hända snabbt. Men med Harris kan jag njuta av ordflödet. Jag har tidigare läst En doft av apelsin och några fåtal noveller av Harris. Det som slog mig då och det som även gör denna roman så bra är Harris förmåga att bygga upp ett mysterium. Trots att historien går långsamt fram så är det alltid spännande. Varenda liten detalj är viktig. Men Gentlemän och spelare är ingen deckare utan mer en historia om klasskillnader och vad avundsjuka kan resultera i.

Men ändå funderade jag hela tiden på vem av de nyanställda lärarna som kunde vara hämnaren, precis som i en deckare. Och självklart hade jag fel. Oj, så fel.

4 "Den besynnerliga händelsen med hunden om natten" av Mark Haddon

Hce   229 sidor

Det här är en roman jag gått och sneglat på en längre tid. Den har stått olånad i hyllan sedan jag började jobba på skolbiblioteket. Omslaget säger inte så mycket och titeln är i sig rätt besynnerlig, som om man inte kan få grepp på den. Ingen markering att satt på boken för att guida den potentiella läsaren till sig. Men baksidetexten är intressant. Genom den får vi reda på att romanen handlar om en autistisk kille som upptäcker att grannens hund har blivit dödad, spetsad med en högaffel. Jag ser skönlitteratur som ett bra sätt att förstå sig på andra människors situationer och ville därför läsa denna och hoppades därför på att många av protagonistens egenheter kommer fram i boken. Något som visade sig vara korrekt.

Berättaren heter Christopher (här går han i längd in på namnets etymologiska ursprung) och han har av sin skolfröken blivit ombedd att skriva om händelsen han såg i grannens trädgård. Christopher vet inte mycket om skrivande så han tar Arthur Conan Doyles Sherlock Holmes som mall. Det passar bra, tycker han, eftersom även Doyle har skrivit om en mördad hund.

Redan första kapitlet gör mig konfunderad. Första kapitlet börjar med kapitel 2. Jag kollar mitt exemplar för att se om en sida är utriven men boken ser hel ut. Det är korta kapitel. De första har numrena 3, 5, 7 och elva. I kapitel 19 får läsaren reda på att Christopher gillar primtal, därför använder han dem i kapitlen.

Christophers undersökande går inte så bra. Grannen blir sur, polisen blir sur och hans pappa blir sur. Till slut får han lova att inte fortsätta undersökningen. Men det gör han ändå. Här har han en lång diskussion kring lögner och hur han kan gå runt pappans frågor kring vad han gjort idag.

Hälften in i romanen skulle jag nog sätta ett deckarmärke på ryggen men så händer något. Handlingen vänder, Christopher är tvungen att göra ett livsändrande val och så börjar han berätta om hur han försöker göra saker själv. Sådant som han aldrig gjort tidigare, som t ex åka tåg. Nya och ovanliga situationer gör Christopher rädd och osäker. För att hantera dessa tänker han på matematiktal. Matte är det enda Christopher är riktigt bra på och det lugnar honom att tänka på tankenötter. Nogrann som han är så skriver han också ner dessa matteproblem i boken.

Romanen har många beskrivning kring alla möjliga saker och händelser eftersom förståelse är en viktig del i Christophers liv. Alla dessa minituöst beskrivna småsaker gör hela boken till en riktigt speciell läsupplevelse.

"Den besynnerliga händelsen med hunden om natten" är klassad som vuxenroman men jag rekommenderar den för åldrarna 13 och uppåt. Besynnerligt bra!

4 "I ett annat ljus" av Alice Hoffman

Kategori: Hce, H-författare.
252 sidor.

Ethan Ford bor i en idyllisk liten stad med sin fru och sin son. Han anses vara en mönstermedborgare, älskad av stadens alla invånare. Sin fru älskar han, evinnerligt även efter 13 år. Andra ser deras äktenskap som perfekt, och perfekt är det. Men så en dag blir Ethan anklagad för mord som ingen för en sekund tror att han är skyldig till. Men Ethan erkänner mordet. Sanningen är att Ethan inte är den alla tror. Sanningen är att han flydde från polisen då han plötsligt blev dödsstört förälskad i Jorie i en bar mitt ute i ingenstans.

"I ett annat ljus" behandlar livet och hur det plötsligt kan ändras, kastas upp och ned som en pannkaka. Avståndet från den perfekta lyckan till det ödsliga och tomma livet med noll framtid kan vara kortare och gå snabbare än någon tror.

Som vanligt med H-författare så vet jag ingenting om varken författaren eller titeln när jag sätter tänderna i den. Det visade sig att Hoffman är mest känd för att ha fått två böcker filmatiserade (Practical Magic och The River King) och att hennes bok "Here on Earth" blev utvald till Oprah Book Club. Så det är lite Lifetime/kvinnovarning på den här boken. Jag måste dock säga att Hoffman har skapat ett riktigt bra persongalleri. Man får inte samma djup som i H-författaren Siri Hustvedts "Vad jag älskade" men Hoffman knyter ihop påsen så att säga. Jag hade svårt att lägga ifrån mig romanen och kan faktiskt se mig själv läsa mer av henne.
RSS 2.0