3 "En doft av apelsin" av Joanne Harris
Hce. 407 sidor.
H-författare.
Boken hade stått i Röda Korsets bokhylla under hela hösten, troligtvis på grund av att omslagspappret saknades. Vem vill köpa en bok utan omslagspapper nu för tiden? "Det är ju ändå en H-författare", tänkte jag och lät den få en läsare.
Romanen handlar om Boise, kort för Framboise som är franska för hallon, en fransk äldre kvinna som efter en lång frånvaro flyttar tillbaka till sina hemtrakter. Hon köper den gård hon växte upp på och börjar laga gudomlig mat. Till en början säljer hon den på marknaden i byn men när efterfrågan ökar öppnar hon en restaurang i hemmet. Men Boise går under ett hemligt namn. Ingen i byn verkar veta vem hon är, och det är så hon vill ha det. Tänk om de kom på vem hon var. Då skulle minnen rivas upp. Allt det som hände i byn under andra världskriget. Nä, Framboise skulle bli utjagad från trakten, såsom hon blivit en gång för länge länge sedan. Men utan intriger ingen spännande bok. Problemen börjar när hennes brorsbarn vill åt de underbara recept som hennes mor lämnat just åt henne. Recepten är Framboises och de delar hon inte med sig, brodern fick ju gården. Det enda Boise fick var dagboken full med recept. De är hennes. Men brorsbarnen ger sig inte utan en rejäl fight. Boise står på sig, med risk för att det begravda hemligheterna dyker upp till ytan.
Harris är mest känd för romanen "Chocolat", boken som står bakom skitfilmen med samma namn. Man kan lätt säga att jag började läsa "En doft av apelsin" med stora fördomar. Språket slog dock till som en kramad hand i magen. Det var hennes sätt att skriva som lät mig komma in i Boises värld. Tysken som Boise lär känna i historien kallar henne för backfisch, ett ord som jag aldrig hade hört talas om. Det betyder "halvvuxen flicka" och var ett vanligt ord på 1950-talet. Vi lånade in många tyska ord på 40- och 50-talet på grund av andra världskriget. Få har levt kvar. Backfisch är ett av de orden som inte ens längre finns upptagna i SAOL. Backfisch är dock ett viktigt ord i romanen. Termen beskriver Boise som flicka, den ger en förståelse kring varför hon beter sig som hon gör. Boise är i en ålder där minsta smicker påverkar stort. Hon är dock sin egen och det har också konsekvenser.
Ännu en H-författare som håller för trycket. Harris ger läsaren en intressant historia med många små sidohistorier att försjunka sig i. A-okey!
H-författare.
Boken hade stått i Röda Korsets bokhylla under hela hösten, troligtvis på grund av att omslagspappret saknades. Vem vill köpa en bok utan omslagspapper nu för tiden? "Det är ju ändå en H-författare", tänkte jag och lät den få en läsare.
Romanen handlar om Boise, kort för Framboise som är franska för hallon, en fransk äldre kvinna som efter en lång frånvaro flyttar tillbaka till sina hemtrakter. Hon köper den gård hon växte upp på och börjar laga gudomlig mat. Till en början säljer hon den på marknaden i byn men när efterfrågan ökar öppnar hon en restaurang i hemmet. Men Boise går under ett hemligt namn. Ingen i byn verkar veta vem hon är, och det är så hon vill ha det. Tänk om de kom på vem hon var. Då skulle minnen rivas upp. Allt det som hände i byn under andra världskriget. Nä, Framboise skulle bli utjagad från trakten, såsom hon blivit en gång för länge länge sedan. Men utan intriger ingen spännande bok. Problemen börjar när hennes brorsbarn vill åt de underbara recept som hennes mor lämnat just åt henne. Recepten är Framboises och de delar hon inte med sig, brodern fick ju gården. Det enda Boise fick var dagboken full med recept. De är hennes. Men brorsbarnen ger sig inte utan en rejäl fight. Boise står på sig, med risk för att det begravda hemligheterna dyker upp till ytan.
Harris är mest känd för romanen "Chocolat", boken som står bakom skitfilmen med samma namn. Man kan lätt säga att jag började läsa "En doft av apelsin" med stora fördomar. Språket slog dock till som en kramad hand i magen. Det var hennes sätt att skriva som lät mig komma in i Boises värld. Tysken som Boise lär känna i historien kallar henne för backfisch, ett ord som jag aldrig hade hört talas om. Det betyder "halvvuxen flicka" och var ett vanligt ord på 1950-talet. Vi lånade in många tyska ord på 40- och 50-talet på grund av andra världskriget. Få har levt kvar. Backfisch är ett av de orden som inte ens längre finns upptagna i SAOL. Backfisch är dock ett viktigt ord i romanen. Termen beskriver Boise som flicka, den ger en förståelse kring varför hon beter sig som hon gör. Boise är i en ålder där minsta smicker påverkar stort. Hon är dock sin egen och det har också konsekvenser.
Ännu en H-författare som håller för trycket. Harris ger läsaren en intressant historia med många små sidohistorier att försjunka sig i. A-okey!
