3 "Döden i dina ögon" av Rachel Ward

uHce   301 sidor

Vilket spännande upplägg! När Jem tittar människor i ögonen så kan hon se när de kommer att dö.

Detta har gjort att hon har blivit asocial, undvikit folk och speciellt undvikit att titta dem i ögonen. Av den anledningen blir hon retat. Så lär hon känna en annan utböling, Spider,  en kille som inte orkar med skolan. De blir vänner och drar på stan. Mitt inne i London vill de åka det stora parisehjulet men det hutlösa priset gör att Spider blir till sig av ilska. Samtidigt upptäcker Jem att alla i kön har samma dödsdatum. Hon inser att något kommer att hända med parisehjulet. De springer därifrån och inte långt senare kraschar hjulet och alla som åker dör. Kameror visar tumultet innan. Jem och Spider blir misstänkta för terroristdåd och måste fly.

Romanen börjar så bra. Det är jättespännande att följa Jems möjlighet att se dödsdatum och de problem som uppstår på grund av detta. Men ändrar sig handlingen totalt. Efter 70 intressanta sidor blir handlar allt plötsligt om jakten. Jems egenskaper nämns knappt under de kommande 200 sidorna. När allt lugnar ner sig runt sidan 260 så återupptas fokus på dödsdatumen men då har alla vanliga läsare redan lagt ifrån sig boken. Själv känner jag det som ett slöseri att avsluta en bok när den inte är jättedålig, det kan ju bli bättre. Här var sträckan väldigt lång. Boken blir bättre de sista 50 sidorna. Jag blev bara så besviken att författaren Rachel Ward låter handlingen plana ut till en vanlig spänningsroman.

Alltså inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Uppenbart slut men ändå bra.

4 "Majas morsas kompis sambo och andra noveller" av Katarina Kieri

uHc   144 sidor

Katarina Kieri fick ta emot Augustpriset för "Dansar Elias? Nej!" 2004, en bok som jag inte orkade läsa klart. Jag har tidigare hört att Kieri tillhör de mer experimentglada ungdomsförfattarna och det var inte en så stor överraskning när hennes och Per Nilssons   I det här trädet gavs ut i januari. Jag började läsa "Majas morsas kompis sambo" eftersom den har underrubriken "och andra noveller". Men i min jakt på bra noveller insåg jag snabbt att det här inte handlade om renodlade noveller utan mer korta kapitel, som många gånger berättar samma historia men ur flera karaktärers perspektiv. Och det är detta som gör boken så bra. Tänk er Moni Nilssons populära bok Klassresan fast några år in i framtiden.

Boken följer alltså en handfull personer under en kort tidsperiod. Något som Kieri återkommer till är den "bubbla" som många människor lever i.

Från Novellen "Söndag": "När han vände hem igen igår från skolan, när han långsamt gick genom det fuktgrå och folktomma, tänkte han på det där med att ingen vet. Att man går omkring i en fuktgrå bubbla och ingen vet vad som egentligen försiggår inne i bubblan. En helt liv kan man gå där och det blir kanske lite ensamt i längden. Man kan fylla bubblan med hur mycket som helst, med hur mycket musik som helst, med hur mycket som helst av vad som helst; sprit, sex, utan att den spricker. Han vet att allt som behövs för att spräcka bubblan är några ord till en annan människa, han vet det. (s. 117)

Det blev ett långt citat men den texten säger så mycket om boken. Alla människor går och bär på sina ok; många klarar av tyngden utan att bryta ihop men ibland händer något som gör att tyngden blir för stor. Trots att handlingens fokus ligger på eleverna så får läraren Margareta Spegel stor plats och en stor roll. Hennes öde berör mig mest. Hon är så otroligt ensam. I en av de första novellerna berättar Margareta om hur hon ser på elever på skolan. Hennes observationer speglar hennes egen kamp, eller uppgivenhet. När hon sedan bryter ihop faller allt. Kieri nöjer sig dock inte med ett perspektiv på när Margaretas bubbla spricker. Händelsen återberättas av flera elever i klassen som sätter in händelsen i sitt perspektiv och bakgrundshistoria. Liksom George Perecs mästerverk Livet - en bruksanvisning så växer Kieris roman med varje liten historia till att slutligen bli något utöver det vanliga.

3 "Riddarnas kamp - Emil Wern detektiv" av Anna Jansson & Mimmi Tollerup

Hcf   83 sidor
Bra läsavsnitt: s. 30 (en riddare har somnat)

Anna Jansson skriver om Emil Wern, sonen till hennes huvudkaraktär i vuxenböckerna Maria Wern. Okej. Visst, det kan fungera för att locka föräldrar att köpa böcker till sina barn. Men är de något att ha?

Emil Wern bor med sin mamma precis innanför ringmuren i Visby. Han vill bli detektiv. Det är medeltidsvecka i Visby och alla är utklädda. Staden "anordnar" en riddartävling. Två riddare från landsbygden ska tävla mot två stadsriddare. Men turneringen saboteras och blir tvungen att avbrytas. Emil tror sig veta vem sabotören kan vara och börja undersöka tillsammans med sina kompisar Ubbe och Linda.

"Riddarnas kamp" är en snabb och spännande, "klassisk", pusseldeckare för låg- och mellanstadiet. Handlingen påminner väldigt mycket om Världens bästa riddare av Magnus Ljunggren och det känns faktiskt som en stöld rakt av. Förhoppningsvis har Jansson lämnat medeltidsveckan bakom sig i sina andra Emil Wern-böcker (tre stycken utgavs samtidigt i maj, en fjärde är planerad för oktober).

Och så får jag inte glömma en av mina favoritillustratörer Mimmi Tollerup. Som vanligt gör hon ett bra arbete. Jag är en sucker för bra akvarellmålningar och Mimmi är ett säkert kort. Jag skriver Mimmi för hon verkar ha ändrat sitt efternamn, tagit bort Grkovic i det dubbla efternamn hon tidigare bar. Det är okej för mig med när man klickar på länken på illustratören (på t ex adlibris webb) så bara de senaste alstren upp eftersom det nya namnet endast är kopplat till ett fåtal titlar. Härliga titlar som Mårten Sandéns böcker om Frida, Stefan Castas Blåbärspatrullen och Malin Anclairs Ibland regnar det kommer inte upp på träfflistan.
RSS 2.0