2 "Kasta syra" av Monica Zak

uHc   76 sidor

Jag har hört så mycket bra sagt om Monica Zak. Lärare älskar hennes böcker och även eleverna blir fast i hennes böcker om hemlösa ungdomar, speciellt Alex Dogboy har blivit en favorit. Det samhällskritiska temat hemlöshet har dock aldrig lockat mig till läsning. När jag var liten fick jag en bok om en hemlös kille. Det var en sån där billig utgåva från En bok för alla. Min släkting tyckte väl att en sådan bok vore bra för mig att läsa, till skillnad från all humor som Bert-böckerna och Ole Lund Kirkegaards historier gav mig på den tiden. Men den blev aldrig läst.

Idag fick jag Monica Zaks Kasta syra i mina händer. Den tar upp ett ämne som mig personligen är intressantare, nämligen hedersrelaterat våld. Just akten att förstöra en kvinnas utseende genom att kasta syra eller bränna upp hennes ansikte med bensin går direkt in i märgen på mig. Inte nog med den fysiska smärtan. Den överlevande måste sedan påminnas och smärtas i själen varje gång hon (eller han) ser sig i spegeln.

Romanen börjar mycket spännande. Marzia bor i en liten by i Bangladesh. En pojke vill gifta sig med henne men Marzia anser att hon är för ung. Hon vill utbilda sig, göra karriär. Hon får medhåll av sin pappa. Pojkens känslor blir sårade och han kastar syra i ansiktet på henne. Fram till denna punkt är romanen mycket spännande. Som läsare förväntar jag mig delvis någon typ av hämndhistoria (eller i varje uppgörelse) och så en genomgående avsnitt med Marzias smärtor och känslor. Det blir inte så spännande. Jag vill inte avslöja mer i handlingen men vill poängtera att ju längre in i boken man kommer desto mer faktamässig blir tonen. De sista 20 sidorna känns mest som ett faktablad med flera exempel på vad som kan hända och vart man kan vända sig. Stark trea för första halvan av boken i varje fall.
 
bokpratssidor:
s. 17-19 ("En gång till..." till "Min son vill bara gifta sig med er dotter")
s. 19-20 "Det mest fruktansvärda..." till "Jag smälter, jag skriker")

2 "Gå ensam hem" av Christina Wahldén

uHc   41 sidor

Jag vill börja med att säga att det här troligen blir en ganska orättvis recension på Wahldéns nya lättlästa bok Gå ensam hem men jag måste tala från hjärtat.

Enkelt sammanfattat så ska 16-åriga Julia och Molly ta sig in på Bellas Bar. Baren har 18-årsgräns men Molly har skaffat falska ID-kort som fungerar perfekt. Alkoholen intas och på väg hem så blir Julia förföljd.

Jag försökte läsa boken med målgruppen i åtanke. Texten är enkel och kort. Handlingen går också snabbt. Fram till slutet så har väl historier varit relativt okej. Jag kan tänka mig att bristen på överraskningar beror på att svaga läsare ska hänga med i handlingen. Däremot blir jag irriterad på slutet. Det blir faktiskt spännande på de sista sidorna men vi lämnas hängades i någon typ av cliffhanger. Snopet värre. Kommer det en uppföljare?

3 "På flykt" av Jörn Jensen

Hcg   62 sidor

Kallt blod-serien läser jag inte alls i ordning. Alla 16 delar har nu kommit på svenska och jag läser dem lite då och då beroende på vilka delar som finns tillgängliga på biblioteket.

Jag har alltid trott att bok nummer 5, På flykt, handlar om zombier eller någon annan typ av liknande monster, dvs att bokserien tar steget över gränsen och blir övernaturlig. Visst handlar På flykt om monster men inte övernaturliga. På väg hem en kväll så upptäcker Tobias en kille som sitter och kurar utanför en portingång i närheten av sitt hem. Killen är tydligen hemlös. Hans mamma har blivit ihop med en knarklangare som fått morsan beroende och sedan har snubben lämpat av henne på någon drogklinik. Killen, Jeppe, blev så arg att han dumpade allt knark i toaletten. Nu är snubben efter Jeppe och vill hämnas och knarklangaren har sina hjälpredor "hundarna" med sig.

De blå killarna på omslaget är tydligen "hundarna". De är knarkberoende killar som jobbar för langaren. Det måste vara månens sken på omslaget som gör de blå för i boken så beskrivs de som kritvita. De ylar dock men inte på grund av månen utan mer för att de kallar sig själva för hundar och vill injuta skräck i sina offer. En av dem till och med knipsar av offrens fingrar bara för skoj skull.

Som ni märker är del 5 av Kallt blod lika läskig som vanligt. Tyvärr är den inte exakt lika nervpirrande bra som de tidigare tre böcker jag läst men det finns bra scener. Min favorit är nog när Tobias jagas av hundarna och springer på järvägsspåren. Just där spåren grenar ut sig till fler så fastnar han i mitten. Både framifrån och bakifrån så kommer det tåg som inte har den minsta chans att stanna.

Kallt blod är en spänningsserie som jag kan tänka mig läsa allt av, trots att det är mäktiga 16 delar.
RSS 2.0