4 "Stormen" av Clem Martini

uHce, 240 sidor.

Bokpratssidor: Kyps mob mot katten Röd
(s. 48-50, från "För dem av er som är för unga..." till slutet av kapitlet)

"Stormen" är första delen i trilogin "Kråkornas Rike". Den återföljs sedan av "The Plague" och "The Judgement" som ännu inte är översatta till svenska.

I "Stormen" får läsaren stifta bekanskap med kråksläktet Kinaar, en sex klan stor familj på ungefär tusen själar. Varje år, under ett antal dagar, sker den stora sammankomsten då släktet träffas i ett enormt träd, utvalt av "väljaren" för många, många generationer sedan. Bokens berättarröst är den nuvarande väljarens, Kalum. Han berättar om de händelser som skedde under en vinter då sammankomsten inte bara drabbades av en stor snöstorm utan även av regelbrott och kattattacker. Den unga och hetsiga kråkan Kyp utsätter flocken för fara genom att attackera katten Röd, först själv och sedan genom att ha grupperat ihop en mobb (utan kråkrådets vetskap). Detta anses oacceptabelt och Kyp straffas med "förpassning". Han får inte vara i närheten och prata med en annan kråka på sex dagar. Bryts denna förpassning kan en total förvisning ske. Som flockdjur blir det en svår uppgift för Kyp. Några dagar går och en horribel snöstorm är på ingång. Kyp känner till en perfekt skydd mot stormen som kan inhysa alla tusen kråkor. Vågar han bryta förpassningen för att rädda sitt släkte?

I oktober var en man från BTJ på vårt bibliotek och höll ett föredrag för bibliotekarier och lärare om nyutgiven barn- och ungdomslitteratur. Det var fantastiskt vad insatt han var i både skön- och facklitteratur för barn och ungdomar i alla åldrar. Antalet böcker han hade läst under sommaren skulle möjligtvis kunna ha räknats på en mångfotings fingrar. BTJ-killens favorit bland alla dessa var just "Stormen". Han jämförde den med "Den långa flykten" (Watership down), något jag inte kunde relatera till eftersom jag varken hade läst den ena eller den andra romanen. Nu har jag däremot läst första delen i kråktrilogin.

Det jag gillar med romanen är att den berättas ur en kråkas perspektiv. Man får veta hur en kråka ser på världen. Vartefter historien berättas så görs referat till kråkornas historik och religion från vilken dagens kråkregler och lagar är byggda på. Den delen av boken som fascinerar mig mer än andra är kråkornas relation till människan. Även här finns det en mytologi som förklarar varför det ser ut som det gör. Från kråkans sida är människan ett djur som man aldrig kan räkna med. Människan verkar inte agera efter någon logik och reson och är därför ett djur som man bör undvika kontakt med.

Eftersom jag inte har läst "Den långa flykten" så jämför jag romanen mer med Bernard Werbers "Myrorna" som berättas ur en arbetsmyras perspektiv. Martini är dock en bättre berättare, han skapar skickligt ett persongalleri med kråkor som man både gillar och tycker illa om. Werbers uppföljare blev inte översatta till svenska. Martinis uppföljare kommer utan all tvivel att översättas, hoppas att det sker snabbt.

Även Unshelved har tagit upp romanen i en av sina bokklubbar.

3 "Adjö Mr Chips" av James Hilton

Roman Hce, 136 sidor.



När jag gjorde militärtjänsten 1996 så uppmärksammade jag för första gången det otroligt motbjudande omslaget till "Adjö mr Chips". Vi satt i ett gudsförgätet rum i ett bortglömt hus i utkanten av militärområdet på Berga, Stockholm. Vår trupp skulle vänta på något men jag kommer inte ihåg vad det var. Allt var grått runt omkring oss. Det kan ha varit det gråaste rummet jag någonsin spenderat tid i. På ett snurrställ stod några böcker, varav en var outhärdligt ful med en grå gammal man som med ett glattigt leende sneglade på en liten kis med rosenröda kinder. Huvaligen vilken äckligt bok.

Från den dagen dök boken upp med jämna mellanrum vart jag än bar hän. Den var som ett ord som man plötsligt uppmärksammar och som man märker att plötsligt alla använder. "Adjö mr Chips" dök upp som ett spöke bakom varje krök och ville aldrig lämna mig ifred. Sedan hittar jag den för några veckor sedan i en lumplåda på Röda korset. 5 kronor tyckte jag att jag kunde avvara och sedan har den stått i bokhyllan och glott på mig.

Insidan av boken står det så här:

"Någon gång sållas ur årens väldiga bokflod fram en volym som på något sätt undgår att åldras, en bok som redan under författarens livstid blir en klassiker - en bok som blir läst om och om igen, och av generation efter generation. En sådan bok är >>Adjö mr Chips>>, ständigt läst, över hela världen. [...] Blid, finstämd, ömsint är detta en berättelse som rör vid hjärtats innersta strängar."

Vad kan man ha för förväntningar på en sådan bok tror ni. Jag var väldigt kluven men var tvungen att sätta tänderna i den för att få ett slut på funderingarna. Boken handlar om en man som 1870 kommer till pojkuniversitetet Brookfield. Chipping, som sedemera blir kallad Mr Chips, är då endast 20-30 år. Han är en medelmåtta, vilket han vet och vartefter tiden går godtar och lever med. Detta är alltså berättelsen om herr svensson som lär sig sin plats i livet. Detta godtagande smittar av sig på alla andra på Brookfield och de börjar se Mr Chips som en institution, någon man kan räkna med, någon man kan relatera till och någon man kan diskutera om och ha något gemensamt med. Chips arbetar på universitetet i sextio år. När boken börjar är han runt 80 och tittar tillbaka på sin tid som latinlärare och allt i allo, något han egentligen gör varje dag.

Hilton har blivit anklagad att skriva sentimentala romaner för det ändamål att de ska filmatiseras. Jag hade margarin upp till halsen när jag läste romanen men tyckte att den var helt okej ändå. Kanske för att jag inte förväntade mig något. Det är ungefär som när min favoritförfattare Nicholson Baker väljer att läsa en av de där böcker som möbelbutiker som t ex IKEA har ställt ut i sina bokhyllor för att det ska se hemtrevligare ut. Det är ofta 70-90 år gamla böcker som ingen har hört talas om på 70-90 år. Baker fick för sig att han skulle läsa en av dem och han hade faktiskt ganska stort nöje (läs mer i essäsamlingen "Lumber"). Och jag hade ganska stort nöje med att läsa "Adjö mr Chips".

4 "De galna experimentens bok" av Reto U. Schneider

Bb, mest naturvetenskap/Psykologi. 278 sidor.



Jag var mycket intresserad av vad denna bok kunde ge så det var ett tvunget inköp till filialen i Sköldinge. Jag vet inte hur det kommer att bli i utlåningsstatistiken men jag gillade verkligen boken. Schneider sammanställer här en rad beskrivningar av experiment som tidigare gått som följetong i dagspressen. De är uppställda i kronologisk ordning, med början 1304 med Dietrichs regnbågsexperiment till år 2003 "möten med robot". I slutet av boken finns det även en innehållsförteckning som är uppdelad efter ämnen så man lättare kan hitta. Om ett experiment har något relaterat så nämns det i texten om det experiment man läser om. Således går det utmärkt att läsa boken från pärm till pärm men det går även bra att hoppa fram och tillbaka som man vill.

De flesta experimenten som beskrivs är faktiskt helt fascinerande. Många är även mycket inspirerande. Experimenten mellan 1300 och 1800 saknar tyvärr alltför mycket fakta kring hur man gick tillväga. Det finns inte att tillgå eftersom forskarna inte skrev ner dessa fakta för eftervärlden, helt enkelt. Det betyder att de första 28 sidorna är rätt torftiga att läsa. Men i och med 1802 års experiment med gulsot får vi veta mer. Stubbins Ffirth försöker bevisa att gulsot inte överförs från människa till människa. Därför lät han en hund äta spyor från en gulsotspatient. När hunden inte blev sjuk så skar Ffirth upp ett sår i ryggen på hunden, fyllde det med spyor och sydde ihop. Hunden dog inte då heller.

Det finns många favoriter bland experimenten. Jag trodde att jag skulle gilla experimenten från 1800-talets mitt bäst eftersom teknologin fanns men moralen och etiken inte var så stora barriärer. Doktorn som injicerade sig själv med destillerad vätska gjord på finhackade marsvinstestiklar var häftigt. De som injicerade bedövningsmedel i ryggmärgen och torterade försöksoffret var också rätt grymt. Men jag måste säga att jag gillar de mer psykologiska experimenten från mitten av 1950-talet fram till 1970-talet bäst. Harry Harlows ståltrådsmamma från 1958, sammanföra tre personer som tror att de är Gud (1959), "Gökboet"-experimentet (1968). Till och med Stanford-Prison-experimentet som den tyska filmen "Das Experiment" bygger på finns med.

Boken innehåller även många referenser till originalkällorna men även till webbplatser på Internet där man kan forska vidare och även se vissa av experimenten streamade.

"De galna experimentens bok" blev utvald till årets populärvetenskapliga bok i Tyskland 2005. Klart värd alla pris den kan få! Läs!
RSS 2.0