4 "The girl who never fick nån post" av Daniel Ahlgren

Hci   110 sidor

"Helena slutar gymnasiet och går sen omkring och känner sig allmänt riktningslös". Ja, detta är ett citat från baksidetexten och det sammanfattar egentligen allt. Det är inte alla som har sitt liv utstakat framför sig. Alla vet inte vad de vill bli. Jag har varit sådan och kunde helt känna igen mig i boken. Tyvärr. Fast egentligen, kanske inte tyvärr. När man inte vet vad man vill, när man går och drar hela dagarna och egentligen inte har så mycket pengar så hamnar man i ett speciellt stadie. Jag fick ut mycket av den tiden och vem säger vad man ska göra för att utvecklas. Vad är en persons behov vid ett speciellt tillfälle? Jag gick till slut vidare med det gamla vanliga, dvs vidare studier och jobb. Daniel Ahlgrens karaktärer har dock en tendens att stanna i detta intet. Ett tag fick jag för mig att Helena är den huvudpersonen i Supertråken fast tidigare i livet. Efter att ha kollat upp Supertråken visade sig hon heta något annat.

Va gör jag NU då? Jag gillar verkligen Ahlgrens förmåga att fånga meningslösheten, det lealösa hos folk. Men det allra bästa är ansiktuttrycken. Istället för att låta en karaktär berätta vad hon tycker så ändrar Ahlgren hennes min en liten liten bit. Han får fram känslor i karaktärerna som jag inte har sett hos andra serieskapare. Bara det gör Ahlgrens böcker ett måste att läsa.

Jag älskar också att Helena ser alla andra gå vidare medan hos är fast i ingenmansland, mellan gymnasiet och framtiden. Alla manar henne att göra något men hon håller på sina principer. Det kan vara bra med principer, jag är inte den som ska säga emot det, men jag har också insett att allt man tror inte är sant och det man känner kan ändra sig.

Läs. Nu.

4 "Lasarusfenomenet" av Kjetil Johnsen

uHce   236 sidor

Äntligen en ny bok av Kjetil Johnsen. Tänk om alla hans böcker kunde vara översatta i denna stund. Vad mycket gott det skulle bli att läsa. Vi svenskar får vara glada över att deckareserien Tre finns översatt. Enligt Johnsens blogg så arbetar Johnsen på den fjärde och sista delen i science fiction-serien Den fjärde parallellen. Jag hoppas att alla fyra delar finns på svenska någon gång under 2012. Det borde man väl kunna kräva?

Lasarusfenomenet är första delen i Johnsens Den fjärde parallellen. Romanen handlar om Emma som vaknar upp efter en bilkrasch. Hennes föräldrar har dödats i kraschen. Lillebror vägrar prata och hon själv är gipsad från midjan och neråt. Hon kommer inte riktigt ihåg vad som hände, har inget minne av just själva kraschen. Hennes farbror har kommit för att ta hand om henne men det finns fler som är intresserade. Tydligen övervakas hon av både brittiska och amerikanska underrättelsetjänsten. Det verkar även som om andra hemliga grupper har koll över henne. Varför är hon så intressant? Vad hände egentligen i kraschen? Emma tycker det känns som om något saknas i hennes huvud. Inte bara minnet utan att något större fattas. Läkarna som opererade på henne verkar också ha en hemlighet. Något hände under operationen, något de helst inte vill ska komma fram.

Kjetil Johnsen börjar bli en av mina stora favoritförfattare just nu. Lasarusfenomenet är inte som Tre-serien. Här är det action från början. Redan i första boken får man reda på tillräckligt mycket för att bli insatt i omständigheterna men tillräckligt lite för att hela tiden vara på helspänn. Samma knep användes i Tre-serien. När man precis börjar förstå så vänder sig handlingen åt ett annat håll. Men Johnsens böcker är aldrig svåra att läsa. Oavsett kasten i handlingen eller den intrikata vetenskapen i Lasarusfenomenet så är det här en sidvändare.

Jag håller på femman för tillfället för att se hur historien utvecklar sig i de andra delarna.

1 "Turbo vill bli fotbollsproffs" av Ulf Sindt

Hcf   47 sidor

Vanligtvis älskar jag Turboböckerna. De är snabblästa, lättlästa och rakt igenom finurligt roliga. Egentligen vill jag ta denna möjlighet att rekommendera Turboböckerna. Turbos otursdag har mycket situationskomik. Turbo och den magiska grodan har rejält med roliga citat. Turbo och spökhuset och Turbo och skräcknatten är läskiga men roliga, speciellt när cyklopen kissar på bussen. Turbo hittar en skatt tilltalar alla deckarfantaster. Jag kommer faktiskt inte ihåg hur Turbo i knipa är men Turbo blir kär är en härligt rolig bok. Kanske den bästa i bunten. Turbo och den enarmade banditen tillhör mina undantag. Den är för hoppig i handlingen.

Så kommer vi till Turbo vill bli fotbollsproffs. Det som höjer alla Turboböcker (även "enarmade banditen") är Sindts känsla för humor och att många av historierna känns äkta. Enligt Sindt själv så har han varit med om händelserna i "Spökhuset" och "skräcknatten". De känns troliga. Men den nya boken är för torr. Humorn saknas och historien rullar på utan att greppa tag i läsaren, mig i alla fall. Nä, jag blev besviken. Tänker inte förklara handlingen eftersom ni troligen ändå kan räkna ut den i förväg. Boken kanske inte är värd en etta men besvikelsen tog överhanden.
RSS 2.0