3 "Skämmarkriget" av Lene Kaaberböl

Hcg. 363 sidor. Fantasy


 


Så kommer berättelsen till sitt slut. Skämmarkriget är fjärde och sista delen i historien om Skämmerskans barn. Första delen lade upp strukturen; Dracan tar över borgstaden Dunark i en blodig kupp, furstesonen Nico anklagas men lyckas fly med hjälp av skämmerskans dotter Dina. Bok två visar Dracans intentioner att ta över hela västkusten och en del av inlandet. I tredje delen kommer vändningen. Vi får veta att Dinas försvunne far också har en gåva som även Dina besitter, en gåva som kan vara det som behövs för att störta Dracan. Titeln Skämmarkriget säger egentligen allt. Ingen överraskande struktur alltså men det känns faktiskt skönt att ha grunden säker eftersom bokserien i andra mått mätt är rätt originell.


Såsom Rowling redan hade historien om Potter klar innan första boken började skrivas så tror jag att Kaaberböl visste precis vart denna berättelse skulle gå. Det är styrkan i hennes kvartett; inga onödiga utsvävningar och inga lösa trådsändar. Jag har även gillat berättarsättet. Berättarjaget hoppar mellan Dina och hennes bror Davin (som får större och större betydelse ju längre vi kommer in i serien) vilket är ett bra sätt att även få två tankar, två viljor jämförda. Det är inte utan en viss saknad jag lämnar historien bakom mig, däremot kan jag trösta mig med att Kaaberböl redan har kommit med del två i en ny serie.

3 "Familjens flintis" av Cello

Hc. 183 sidor. Kåserier.

 

 

Jag har länge behövt någon typ av litteratur som kan insupas under ett ögonblick för att man sedan ska kunna fortsätta med sina dagliga sysslor. Under min tonårstid samlade jag böcker som skulle hamna i en framtida badrumshylla för toalettlektyr. På den tiden sken Linda Skugge ljusast trots hennes feministiska fokusering. Målet med en hylla för toalettlektyr har jag gett upp men har på senaste tiden insett storheten i samlingarna av svenska kåserier. Sommaren 2006 skummade jag några Ehrenmark men fastnade inte förrän jag testade Cello.

 

Cello, eller Olle Carle som han egentligen hette, är ordvitsens okrönte konung inom kåserivärlden. Det passar förstås mig perfekt. Han fick sina kåserier utgivna i samlingar från 1945 till 1972.

 

Denna gång har jag läst Familjens flintis från 1962. I nivå med titeln på samlingen så handlar många av kåserierna om familjen: frugan och de många barnen. Det bästa i Cellos texter är just hur han vrider och vänder på saker och ting men metaforerna kan också vara riktigt bra:

Erfarenhet och visdom är den kam och hårborste som livet överräcker åt en när man blivit flintskallig. (11)

 

Mitt mål är att tjacka dessa samlingar för max en femma styck. Det kan vara svårt och jag får nog godta att läsa även Ehrenmark, Kardemumma och BANG i min jakt efter Cellos anekdoter. Men jag har tiden på min sida eftersom denna lektyr endast läses på ett visst ställe och trots att jag har bestämt mig för att inte införskaffa en badrumshylla så vill jag ändå hylla Cello som numera är en favorit.

4 "Duvan" av Patrick Süskind

Hce. 80 sidor.



Patrick Süskind. Om ni inte har hört det namnet tidigare så kommer ni att få möta hans mest kända verk filmatiserat på vita duken inom snar framtid. Süskind är mest känd för  "Parfumen". Inte så konstigt med tanke på att endast två andra verk har blivit översatta till svenska. "Parfymen" var debuten. Strax efter kom en liten bagatell vid namn "Berättelsen om Herr Sommer". Inget att leta efter. Men "Duvan" håller samma mått som "Parfymen". "Duvan" är en kort historia, 80 sidor men full av allt som gjorde "Parfymen" så bra: psykologi, avsky och fokuseringen på människans värsta egenskaper.

Jonathan är femtio år och vaktman på en bank. Ett stenkast ifrån banken har han sitt vindsrum där han bor. Ingenting har hänt honom på tjugo år och han räknar att inget av betydelse ska inträffa. Han hoppas på detta. I sin ungdom upplevde han kriget i Vietnam och när han kom hem blev han påtvingad en fru som aldrig lämnade Jonathan i fred. Så när han fick möjlighet drog han således till Paris och har sedan dess levt med minimal kontakt med andra människor. Han ser helst att ingenting stör hans inre jämvikt och därmed kräver förändringar i hans invanda levnadsmönster. Men en dag bryts mönstret. En morgon sitter det en duva utanför hans dörr och blockerar vägen ned för trappan.  Jonathans liv går i spillror.
RSS 2.0