4 "The Losers" av Andy Diggs plus illustratörer

uHe.05   784 sidor

Book 1: 304 sidor
Book 2: 480 sidor

Jag har väntat med att skriva om den grafiska romanen The Losers tills jag fick möjlighet att se filmversionen, en filmatisering som visade sig vara värsta hackfärsen och inte ens i närheten av seriens intrikata och snillrika uppbyggnad.

The Losers, ett gäng med CIA:s fältagenter som på något sätt har förlorat sina tidigare positioner och buntats ihop, har fått order att göra slut på en terrorist som håller till i Khyberpasset mellan Pakistan och Afghanistan. De genomför uppdraget men blir nedskjutna av sina egna på vägen hem. CIA vill tysta dem. Men The Losers sitter inte i helikoptern. Nu vill de hämnas. Hämnas på CIA men mest på den hemlige Max som styr allt bakom ridåerna.


Vad som skiljer den grafiska romanen med filmen är att den är så lång och full av vändningar. The Losers tvingas genomföra många operationer innan de ens är i närheten av att hitta Max. I filmen har de styckat hela handlingen, tagit bort stora delar och stoppat in de resterande på helt fel ställen. Romanens handling tvingar the Losers att ta små steg i rätt riktning.

Spännande är också bakgrunden till karaktären Max. Hemlig agent med "carte blanche" från presidenten. Dök upp under andra världskriget och har sedan dess blivit en legend inom CIA, en myt. Max finns inte, bör inte existera, men ändå dyker hans namn upp lite varstans. Planen Max har är överväldigande. Den är patriotisk mot USA men ändå ett hot.

De flesta kapitel är illustrerade av Jock men The Losers har fem andra illustratörer. En bättre än Jock men också en mycket sämre. Som tur är handlar det bara om ett kapitel var för dessa. När det gäller de andra tre så trodde jag faktiskt att det var en och samma illustratör, vilket är bra för känslan. Det är irriterande att komma av sig i en historia eftersom personerna plötsligt ser annorlunda ut. Neil Gaimans Sandman är ett hemskt exempel på det.

I början, stora delar av första boken, fastnade jag på flera militära och tekniska termer. Engelskan blir delvis svår men den är svår där det är actionscener och man fattar ändå. Och det är som i James Bond. Man behöver inte förstå alla tekniska termer. Det kan lika gärna vara som Star Trek, med en massa mumbo jumbo-termer som manusförfattarna hittat på. Jag vet ändå inget om sånt däringa.

Ett par sista ord: rolig, smart, finurlig, överraskande. Mycket bra layout.

4 "The Return of Johnny Kemp" av Keith Gray

uHe   72 sidor

Lyssna på det här. Jag väntar ett och ett halvt år på att boken ska översättas till svenska och så läser jag det engelska originalet.

Dan har fått skolans mobbare Johnny Kemp avstängd. Nu är Kemp tillbaka och Dan ska få stryk. Tiden utan Kemp har varit den lugnaste på länge för skolans andra elever men nu är det ingen som vågar säga något. Ingen som vågar göra något. Dan är ensam. Varken hans kompisar eller lärare tänker hjälpa till. Dan går bara och väntar på att bli påhoppad.

The Return of Johnny Kemp (Johnny Kemps återkomst på svenska) tycker jag var en riktig höjdare att läsa. Jag gillar förstås att Dan tar hjälp av biblioteket (även om förstörelse aldrig ska belönas) men det är slutstriden och det oväntade slutet som jag gillar så jädra mycket. Så här korta historier behöver en specialitet. Två ord hade en återkommande gimmick i berättandet. The Return of Johnny Kemp har bästa värsta slutet.

Keith Gray verkar vara en produktiv författare. Jag ser fram emot fler böcker. Gärna översatta till svenska.
 
Bokopratssidor: När Dan vill ha hjälp av en lärare.
svenska utgåvan: s. 40-42 (från "Mrs Grace tittade upp..." till "...något som han inte ens har gjort än".)

4 "Värt att veta om: Gårdens maskiner" av Kjell Engström och Göran Svensson

uQd   47 sidor

Det här brukar jag inte skriva om. Lantbruksmaskiner är mig lika fjärran som grekiskan jag inte kunde i ett tidigare blogginlägg. Jag jobbar som skolbibliotekarie i en kommun där många har bondebakgrund. Jag däremot är stadsmänniska, i och för sig uppväxt med sommarstuga i lantidyll men utan närmare kontakt. Så jag läste boken lika mycket för mig som för eleverna. Kanske mer för mig.

Direkt berättas att traktorn är den viktigaste maskinen i jordbruket. Det var den som tog oss från häst- eller oxdragna verktyg där många arbetade till ett lättare arbete. Inte för att jordbruksarbetet är lätt. Traktorn i sig visar sig vara komplicerad men tänk vad många olika maskiner som man kan koppla på traktorn. Plogen. Gödselspridaren, harven och det roliga kultivatorn för att nämna några. Boken går sedan in på diverse specialmaskiner genom att gå genom ett år med bonden olika uppgifter. Vår med till exempel harvning och gödsling. Sommar med skörd och de knasiga ensilagen (snacka om svårt ord för förstagluttarna). Höst även där med skördetid men också plöjning och harvning. Och så vinter där traktorerna används för att ploga snö och man tar sig ut i skogen för att fälla träd.
kultivatorn.
De många fina bilderna och beskrivningarna låter även en okunnig läsare som jag hänga med i vad som händer och hur allt fungerar. Vissa ord förstod jag däremot inte. Jag har hört talas om ordspråket "att skilja agnar från vetet" men jag vet fortfarande inte vad agnar är. Agn nämns i boken men förklaras inte. Det tog ett tag innan jag förstod vad ensilage är och vad som är den stora skillnaden mellan ensilage och hö. Orsaken till det är för att det finns texter utspridd på ett uppslag och det är inte nödvändigvis längst upp till vänster som är det bästa stället att börja läsa. Sedan fastnar man gärna i de häftiga bilderna. Variationen av jordbruksmaskiner fascinerar mig och får mig att vända fram och tillbaka mellan sidorna för att jämföra storlek, utformning och användningsområde.

Bilderna kommer att fånga många läsare. De minsta skolåldrarna får nog tufft med krångliga termer. Eller vad sägs om "hydrauliskt trepunktslyft"? Men å andra sidan kan ju alla dinosauriefanatiker i den åldern alla typer av de mest svåruttalade namnen.

Jag ser fram emot nästa del i "Värt att veta om"-serien. Tills dess kommer jag att bläddra igenom Gårdens maskiner en gång till. Minst.
RSS 2.0