1 "Izzy & gänget" av Dogge Doggelito

Hcf   110 sidor

Jag har läst dåliga recensioner om Dogge Doggelito och illustratören Yoria Riveras förortshistoria Izzy & gänget men ville inte tro på åsikterna. Jag menar, se bara hur häftigt omslaget är! Bilden gör inte färgerna rätta. På den riktiga boken hoppar du ut ur bilden. De färger som är brandgula här är knallgula egentligen och de mangainspirerade personerna är grymt bra ritade.

Men recensenten på DN har tyvärr rätt. Det här är en lam historia. Första boken handlar om Isabell, Izzy, som skriver en önskelista till sin födelsedag. Hon har inte specialintressen eller är superduktig inom vissa områden såsom sina kompisar. Det är egentligen inget speciellt med henne. Men Izzys pappa är DJ. Kanske det kan vara något? Sidorna är fulla av förortsslang, alltid skrivna i kursiv text. Efter bara några rader blir man förbannat less på allt kursivt. Det verkar som om de balla slangorden ska kompensera bristen på innehåll:

"Torget är hjärtat av betongen och träffpunkten för alla homies. Där kan man spana på alla coola shunos och güzzar som glider in i de fetaste bilarna man kan tänka sig." (s. 30)

Nä, jag var uttråkad långt innan jag ens visste vad boken handlade om. Så, kom Izzy på vad hon borde önska sig i födelsedagspresent? Äh, vem bryr sig? Lycka till att komma så långt i boken. Ett tips är att bläddra till sista sidan direkt.

2 "Så sjukt kär" & "Kyssas typ" av Mårten Melin

Hcg   22 + 21 sidor lättläst

Måns + Emma, en ny lättläst kärleksserie av Mårten Melin, illustrationer Helena Bergendahl. Två delar har kommit hittills.

Första heter Så sjukt kär. Måns gillar verkligen Emma men är osäker på hur han ska visa det. Kanske är det bästa sättet att bara säga det rakt ut?

Kyssas typ är andra delen. Måns har frågat om Emma vill gå på bio. Hon tycker att det är en bra idé men Måns blir sjuk. Otur, eller hur? Men Emma har lösningen på problemet.

Jag kan faktiskt inte skriva mer om handlingen eftersom böckerna är så korta, men lite text på varje sida. För mig blir detta också problemet. Jag tycker Melin är en av de bästa svenska barnboksförfattarna för tillfället och jag väntar alltid på hans nästa verk men det här är för kort. Det hinner inte bli intressant. I Rose Lagercrantzs Mitt lyckliga liv, som jag nyligen läste, så är det språket som greppar tag i läsaren. Hos Melin har det alltid varit handlingen som är speciell. 21 och 22 sidor räcker tyvärr inte. Jag hoppas att böckerna finner sina läsare ändå. Det finns en målgrupp. Ungdomar som nyligen kommit till Sverige, vars svenska är på gång kan nog gilla dessa böcker. De måste förstås introduceras till böckerna via tips från bibliotekarierna.

4 "Att vara Nikki" av Meg Cabot

uHce   295 sidor

Så är man inne i Cabot-träsket. I varje fall i Airhead-serien som verkligen börjar ta fart i och med del 2, Att vara Nikki. Nu börjar sådana ämnen som konspirationer ta över allt mer. I första boken, Airhead, så märker Nikki (Em) direkt att det finns överlyssningsapparater överallt i hennes lägenhet. I andra boken tar Cabot steget längre. Steven, Nikkis bror, dyker upp. Tillsammans ska de försöka hitta Stevens mamma som också försvann i samband med Ems olycka. Men i sitt sökande så finner de så mycket mer, och det är här det blir riktigt intressant.

Att vara Nikki lider en del av Ems tjat att hon faktiskt inte är Nikki. Varje situation hon hamnar i så får vi höra detta. Men utöver detta så flyter historien på bra. Boken är så fartfylld och händelserik att det känns som man nyss påbörjan läsningen när den är över.

Jag ser fram emot tredje delen eftersom den här slutade med en riktig cliffhanger.
RSS 2.0