3 "Vad andra inte ser" av Gillian Philip

uHce   75 sidor

Vanligtvis läser jag inte böcker från Hegas förlag eftersom jag blir så besviken på illustrationerna. "Vad jag inte ser" har inga illustrationer vilket gjorde valet enklare.

På Lauras skola finns det ett gäng elever som alla kallar för hjärndöda. De har utvecklat en tankeläsningsförmåga vilket staten anser vara farligt för samhället. När förmågan dök upp så ökade fifflet och rånen, speciellt de som behövde ett hemligt lösenord. Så numera har alla som utvecklar förmågan en inopererad metallbit som tar bort tankeläsningsförmågan. Däremot skapar metallbiten ett ständigt brus och huvudvärk för de drabbade. De har svårt att koncentrera sig och hänga med i skolan. Så att från att egentligen kunna utnyttja sin hjärna extra mycket så anses de nu vara dumma...hjärndöda.

Många mobbar de drabbade. Lauras kompis är nog den värsta. Laura säger inget själv men säger inte emot och till och med skrattar med då och då. Så börjar det brusa i Lauras huvud.

"Vad andra inte ser" är en spännande och tankeväckande historia om maktmissbruk och osäkerhet. Jag gillade i stort sett hela boken förutom slutet som var för tråkigt och uppenbart.

Längst ner till vänster på bokens framsida ser man fem prickar. De talar om Hegas-nivån, alltså om boken är svårläst eller inte. Fem prickar är den svåraste nivån i Hegas utgivning, vilket i åldersgräns betyder lättläst för ca 12 år och uppåt. Hegas anmärkning på nivå 5 är: "Lättlästa böcker med något fler svåra ord där språket närmar sig det litterära". Vad betyder det egentligen? Att böcker från Hegas inte är litteratur?

3 "Radio Valleby" av Martin Widmark

Hcf/O

Efter att ha läst en handfull av LasseMajas mysterieböcker trodde jag att det fick vara nog för min del. Men så dyker Radio Valleby upp och självklart måste man testa detta "format". Radio Valleby är den senaste delen i ungarnas mysterier men känns väldigt mycket som en kavalkad med "det bästa" från tidigare böcker. Man kan läsa den som en vanlig bok men eftersom det hela utspelar sig i radio så finns det även en CD.

Sigge Jansson har radions populäraste program, Sigges frågelåda med Vallebytoppen. Varje lördagmorgon så får man ringa in och svara på frågor. Det ligger skivor i potten. Man får även välja en låt som Sigge sedan spelar. Den här morgonen blir däremot inte som vanligt. Först ringer prästen in och tjatar på att brevbäraren inte har kommit. Även polismästaren och Barbro Palm envisas med att ringa hela tiden. Och så får Sigge en busringare på tråden. Det är en hemlig man som ringer och förstör för Sigge i direktsändning. Vem kan den hemliga mannen vara? Han lämnar ledtrådar varje gång han ringer men Sigge lyckas inte klura ut det hela.

Man ska självklart lyssna på den medföljande CD:n. Allt förutom ett litet stycke i början finns med på CD:n. Vi får höra Sigge prata och lyssnarna tävla. Vi får även höra låtarna som spelas och en del reklamjinglar. Johan Ulveson spelar Sigge Jansson. Om ni känner igen rösten så är det han som läser alla Lasse Majas mysterier på ljudböckerna. Alla andra figurer står Helge Skoog för. Båda är jättebra men Skoogs röst klarar inte att variera sig tillräckligt för fem olika karaktärer. Men det är okej ändå. Han är kul och låtarna är faktiskt förhållandevis bra.

Illustrationerna i boken har som vanligt gjorts av Helena Willis. Det är inte mycket att säga om dem. Ungarna verkar gilla stilen på bilderna, även om inte jag gör det särskilt mycket.

Det 19:e mysteriumet, Radio Valleby, är helt klart en rolig grej. Ett annorlunda mysterium med Sigge Jansson som huvudperson. Förpackningen av CD:n ser häftig ut mitt på framsidan. Frågan är bara hur praktisk den är. Hur länge kommer förpackningen att hålla? Hur lång tid tar det innan CD:n kommer att spricka/knäckas av de unga lånetagarna? Om skivan går sönder...vad har vi då kvar?

4 "De tusende" av Petter Lidbeck & Max Elmberg Sjöholm

uHc   189 sidor
Bra läsavsnitt: s. 58-61 (Gecko tar över)

Vilken överraskning! Jag hade förväntat mig en längre fantasyhistoria i nivå med Stephen Kings Pestens tid. Istället så njöt jag över att lättsamt bläddra igenom den ena underbara sidan efter den andra och avslutade boken på en kväll.

Jovisst, pesten har slagit till. Så långt så gott och likt Kings historia. En av tusen överlever sjukdomen. De skeppas direkt ut till en ö för att bränna de som inte har haft lika tur. Men på ön lever man ett avskilt liv. De överlevande smittar mångfaldigt gånger mer än de sjuka och de fortfarande friska tvingar de överlevande att stanna på ön.

Berättarjaget och hans vän Mercer kämpar varje dag vid förbränningsugnen. Den gamle skepparen som fraktar döende till ön tittar varje dag upp mot fastlandets klippor för att få se sin dotter. Det är lugnande att veta att hon är vid liv. En dag står hon inte där. På ön fortsätter de överlevande med sitt monotona arbete. Ta hand om döda och kremera dem. Det tar aldrig slut. På ön finns också Gecko. Han är trött på livets orättvisor. Varför ska han slita med döende när han är människornas framtid, de tusende, de som överlevt. Dagarna går och Gecko får med sig allt fler när han pratar om att ta sig till fastlandet och påskynda sjukdomen.

Varje uppslag har bara något kort stycke text. Den kortfattade texten gör den mer poetisk. Härlig att läsa. Illustrationerna av Max Elmberg Sjöholm är istället det som tar över sidorna. Tillsammans skapar de en riktig läsglädje. Jag ser gärna fler böcker i denna stil.
RSS 2.0