3 "Magi", av Angie Sage

CD/MP3-bok uppläst av Helge Skog. Ungdomsfantasy.

Detta är första delen i berättelsen om Septimus Heap. Historien följer familjen Heap som bor i en stad som har blivit till genom att en stor borg har byggts ut flera kilometer. Familjen Heap bor nånstans mitt inne bland de trånga kringelkrokarna. En natt när undermagikern Silas Heap, pappan, är ute och går i skogen finner han ett bylte. I detta bylte ligger det en liten nyfödd flicka. Silas, som precis har förlorat sin nyfödda son, ser detta som ett tecken och tar med sig flickan hem. På vägen hem stöter Silas på Marcia, övermagikern i borgen, och hon beordrar honom att inte säga något till någon om att han har hittat barnet. Låt dom tro att det är ert barn. Tio år senare, på Jennas tionde födelsedag, får de reda på att lönnmördare är ute efter att döda Jenna, och att hon egentligen är prinsessa, rättmätig arvtagare till tronen. Familjen får reda på att under alla dessa tio år har drottningen varit död, mördad, och att man har letat efter Jenna för att förinta den sista länken till makten. Familjen tvingas fly.

"Magi" (Magyk) är en berättelse full med konstiga varelser och svart och vit magi. Den flyter på, även om jag ville efterlysa lite mer action. Historien är lång ifrån originell men det kanske inte behövs. Helge Skog lyfter berättelsen med sina olika röster men kan inte höja boken högre än en trea. I slutet lyckades den fånga mitt intresse i och med att mystiken kring figurerna tätnade och man kände att svaren var nära. Boken lanseras starkt med att det är första delen av fler så jag förväntade mig ett gastkramande slut, en cliffhanger där man bara inte kan vänta på fortsättningen, såsom HPs senare böcker är, men kanske på grund av att det bara är första delen så kändes historien avslutad. Magi känns mest som ett försök att grabba åt sig av fantasyvågen som har svept över världen i och med Harry Potter, Den mörka materian och filmatiseringarna av Sagan om ringen. Jag rekommenderar er att läsa Den mörka materian en gång till istället (även om jag troligen kommer att lyssna på del två av Septimus Heap.krönikan när den kommer /del två har kommit som bok alldeles precis/).

3 "Allt dina vänner trodde dom visste men som faktiskt är fel", av Ulf Ivar Nilsson

Titel på boken säger egentligen allt man behöver veta om VAD boken handlar om. Författaren tar upp "fakta" som har blivit vedertagna sanningar i vårt samhälle, t ex att Napoleon var kort, att första människan hette Adam och att grönlänningarna har extremt många ord för "snö". Sedan förklarar han att detta är fel och berättar hur det egentligen står till.

Detta är en bok som jag slukade med hull och hår. Informationen kring varje grej är uppdelat i mycket små stycken vilken gör att boken är lättläst och att man gärna vill läsa en till, och en till. Ungefär som Alfons Åbergs "ska bara". En del information är riktigt intressant och några delar kan man skippa. Alla nötter som inte är nötter blir bara enformigt och uttråkande till slut.

Ulf Ivar Nilsson är även en känd illustratör vars teckningar du säkert kommer att känna igen om du öppnar denna bok. Texten ackompanjeras med enbildsskämt som passar suveränt med innehållet.

Jag kände tyvärr några motsättningar. För det första är titeln ganska usel. Den säger klart och tydligt vad boken handlar om men titeln är alltför lång. Formgivningen av boken känns kiosklitterär, även om det är en relativt ny bok (oktober 2005) så känns den tidigt nittiotal. Om man ska vara källkritisk (och det ska man med tanke på att hela tanken bakom boken handlar om att vara kritiskt kring information) så berättar Nilsson att han har tagit den mesta informationen från vanliga uppslagsverk, utöver där det står något annat. Informationen från dessa andra ställen kan vara allt från program på tv till intervju i tidningen Slitz. Må så vara att boken är populärlitteratur och inte en grad formell men boken hade vunnit på att författarens språk varit mer formellt.

Slutresultatet blir ändå positivt. Jag rekommenderar boken om man vill ha något lätt att läsa och som man inte behöver anstänga sig så mycket med, varken under eller efter läsningen.

1 "Börja Dejta" av Marie Hagberg

Jag lyssnade på denna bok som e-ljudbok, alltså uppläst av författaren själv och nerladdad från Internet (bibliotekslån).

Jag hade inga förväntningar på denna tipsbok om hur man lär sig dejta. Vilket var tur. Den säger egentligen vad man redan hört fyrtioelva gånger: du måste våga gå fram och prata, var rolig och le. Visa ditt intresse. Den säger till och med att det är ett plus om man ser bra ut (inte i dessa ord men inbakat i ett annat tips).

Marie återkommer även hela tiden till krogen som plats för första dejten. Enligt henne är det alkohol och krogen som gäller. Var är tipsen för de som inte dricker fett med alkohol och aldrig går på krogen? Inte här!

Mycket riktigt löjliga grejer för en första dejt, typ hyr en helikopter, köp en resa till New York. Hennes bästa tips är att gå på zoo. "passa på att vinna en teddybjörn så blir hon mäkta imponerad".

Kläder är tydligen inte det viktigaste, men de borde vara rena. Vad är rätt sak att säga då, jo prata inte om dina hår i öronen. Satan vad hon är rolig, jag skrattade hela vägen till elektriska stolen.

Hon säger i och för sig att man ska lyssna två tredjedelar av första dejten och prata resten. Det är som min nya chef i Katrineholm säger: "man har två öron och en mun, do the math". Sedan drar Marie till med det obligatoriska dåliga skämtet. Det lilla du pratar...prata inte om din samling navelludd eller enbenta fjärilar från Afrika (he he he, jag skrattade hela vägen till väggen, i vilken jag drämde mitt nu blödande huvud).

Författaren tipsar att man kan skriva ner ämnen på en lapp. Det låter som George Costanza i Seinfeld. SNOTT!!! Håll dig a jour i dockusåpavärlden så att ni har nåt att prata om. What the fuck säger jag. Robert Crumb sänkte sig aldrig så lågt och det tänker inte jag heller göra.

Skalet är allvarligt men frukten är skämd(t). Så älä mä dä!

RSS 2.0