4 "Matchad" av Ally Condie
uHce 350 sidor
Jag älskar framtidsböcker som ska utspela sig i utopier men visar sig vara distopier. Exemplen är många. Visst finns det bra vuxenböcker (såsom 1984, Du sköna nya värld, Kallocain m fl) men jag fastnar ju förstås för ungdomsböckerna. Lowrys The Giver, Malleys Oönskad är bara två bra exempel.
Självklart kunde jag inte undvika Condies Matchad som det har stått så mycket om på diverse bokbloggar. Nu äntligen på svenska!
Cassie växer upp i en toppstyrd värld. Det är Samfundet som bestämmer allt. Allt är índividanpassat för att man ska få ett perfekt liv. Maten anpassas, både innehåll och mängd. En persons arbete väljs ut av Samfundet och när man är 17 år kan man även välja om man vill vara singel eller bli matchad. Cassie är 17 år och ska bli matchad. En dator bestämmer hennes perfekta partner. Cassie matchas med Xander, en kille hon redan känner och faktiskt umgås med som vän. Det är ovanligt att man matchas med någon som bor så nära inpå. Cassie får ett datachip där mer information finns om sin matchning. När hon sätter in det i läsaren så dyker ett annat ansikte upp innan det plötsligt försvinner och Xanders ansikte finns på skärmen. Har det blivit något fel? Kan Samfundet göra fel? Cassia känner även till det ansiktet som först dök upp på skärmen. Det är Ky som bor i närheten. Varför dök han upp på skärmen?
Cassie inser att världen hon bor i är långt ifrån perfekt. Matchningsmissen är bara början på allt som börjar gå fel.
Spännande historia med klassiska utopiinslag. Jag tror att en trilogi är planerad. Ser fram emot den.
Jag älskar framtidsböcker som ska utspela sig i utopier men visar sig vara distopier. Exemplen är många. Visst finns det bra vuxenböcker (såsom 1984, Du sköna nya värld, Kallocain m fl) men jag fastnar ju förstås för ungdomsböckerna. Lowrys The Giver, Malleys Oönskad är bara två bra exempel.
Självklart kunde jag inte undvika Condies Matchad som det har stått så mycket om på diverse bokbloggar. Nu äntligen på svenska!
Cassie växer upp i en toppstyrd värld. Det är Samfundet som bestämmer allt. Allt är índividanpassat för att man ska få ett perfekt liv. Maten anpassas, både innehåll och mängd. En persons arbete väljs ut av Samfundet och när man är 17 år kan man även välja om man vill vara singel eller bli matchad. Cassie är 17 år och ska bli matchad. En dator bestämmer hennes perfekta partner. Cassie matchas med Xander, en kille hon redan känner och faktiskt umgås med som vän. Det är ovanligt att man matchas med någon som bor så nära inpå. Cassie får ett datachip där mer information finns om sin matchning. När hon sätter in det i läsaren så dyker ett annat ansikte upp innan det plötsligt försvinner och Xanders ansikte finns på skärmen. Har det blivit något fel? Kan Samfundet göra fel? Cassia känner även till det ansiktet som först dök upp på skärmen. Det är Ky som bor i närheten. Varför dök han upp på skärmen?
Cassie inser att världen hon bor i är långt ifrån perfekt. Matchningsmissen är bara början på allt som börjar gå fel.
Spännande historia med klassiska utopiinslag. Jag tror att en trilogi är planerad. Ser fram emot den.
4 "Du kanske inte vet det, men döden spelar faktiskt inte handboll" av Linda Belanner & Fredrik Persson
uHc 284 sidor
Vad är det med de här omslagen? Foto i bakgrunden och titeltext så som om den vore ritad och så utspretad över hela sidan. Det har pågått ett tag nu. I framtiden kommer vi att titta tillbaka på dessa böcker och tycka att de skriker 10-tal!
Sedan så är det någon trend med långa boktitlar just nu. Du kanske inte vet det, men döden spelar faktiskt inte handboll (2012) är en riktigt lång titel. Jag kan i och för sig förstå titeln eftersom det verkar vara en väldigt våldsam sport. Mattias tränas upp som vikarie. Vikarie för döden. Döden Göran. Göran vill ta en semester, komma bort ett tag, så han försöker få Mattias att lära sig yrket. Men Mattias passar inte så bra som Döden. När han kommer till de personer som ska dö och säger "Jag har kommit för dig" så säger de bara "nej!". Mattias har svårt att vara tuff och det måste vara i detta yrke. Hur ska han kunna ta död på den underbara Zahra eller den gamla Aina? Vad Mattias inte vet är att alla hans val har en motreaktion; om inte det förutsägda personen dör så händer något annat för att fixa balansen i tillvaron.
Det här är en underfundig roman med helt rätt uns av övernaturlighet. Den känns väldigt svensk och jag gillar stilen. Det är som svensk stå upp-komik contra amerikansk. Den svenska är mycket snällare men ändå minst lika rolig. Man behöver inte alltid svära så mycket man orkar för att vara en rolig ståuppare. Det är samma sak med den svenska ungdomsskräcken. Den är finurlig och tankeväckande utan att slaska till med alltför mycket hemskheter. Nu tycker jag denna bok inte är någon skräckhistoria, det är mer en annorlunda kärlekshistoria mellan en vanlig tjej och en kanske inte så vanlig kille.
Jag hoppas att detta blir en av årets mer omtalade böcker. Du kanske inte vet det, men döden spelar faktiskt inte handboll är en frisk fläkt. Det är författarnas debutbok och jag hoppas på mer i samma stil framöver.
Vad är det med de här omslagen? Foto i bakgrunden och titeltext så som om den vore ritad och så utspretad över hela sidan. Det har pågått ett tag nu. I framtiden kommer vi att titta tillbaka på dessa böcker och tycka att de skriker 10-tal!
Sedan så är det någon trend med långa boktitlar just nu. Du kanske inte vet det, men döden spelar faktiskt inte handboll (2012) är en riktigt lång titel. Jag kan i och för sig förstå titeln eftersom det verkar vara en väldigt våldsam sport. Mattias tränas upp som vikarie. Vikarie för döden. Döden Göran. Göran vill ta en semester, komma bort ett tag, så han försöker få Mattias att lära sig yrket. Men Mattias passar inte så bra som Döden. När han kommer till de personer som ska dö och säger "Jag har kommit för dig" så säger de bara "nej!". Mattias har svårt att vara tuff och det måste vara i detta yrke. Hur ska han kunna ta död på den underbara Zahra eller den gamla Aina? Vad Mattias inte vet är att alla hans val har en motreaktion; om inte det förutsägda personen dör så händer något annat för att fixa balansen i tillvaron.
Det här är en underfundig roman med helt rätt uns av övernaturlighet. Den känns väldigt svensk och jag gillar stilen. Det är som svensk stå upp-komik contra amerikansk. Den svenska är mycket snällare men ändå minst lika rolig. Man behöver inte alltid svära så mycket man orkar för att vara en rolig ståuppare. Det är samma sak med den svenska ungdomsskräcken. Den är finurlig och tankeväckande utan att slaska till med alltför mycket hemskheter. Nu tycker jag denna bok inte är någon skräckhistoria, det är mer en annorlunda kärlekshistoria mellan en vanlig tjej och en kanske inte så vanlig kille.
Jag hoppas att detta blir en av årets mer omtalade böcker. Du kanske inte vet det, men döden spelar faktiskt inte handboll är en frisk fläkt. Det är författarnas debutbok och jag hoppas på mer i samma stil framöver.
4 "Allt jag säger är sant" av Lisa Bjärbo
uHc 256 sidor
Oj vad jag gillade Bjärbos första ungdombok Det är så logiskt alla fattar utom du. En klassisk kärlekshistoria berättat ömt och känslofullt, med humor och med det där lilla extra som får mig att tänka på boken länge efter läsning. Jag har väntat på hennes nya och jag är inte missnöjd med den. Här är det språket som höjer romanen. De detaljrika uttrycken och Bjärbos speciella berättarteknik får mig att le genom hela boken. Handlingen är däremot inte alltid lika upplyftande.
Inne på en gymnasietoalett som gått i baklås får Alicia insikt. Natur är inte för henne. Gymnasiet är inte för henne. Hon hoppar av och börjar arbeta på ett café. Livet vänder, hon tycker att livet börjar se ljust ut igen, trots att familj och vänner är smått chockade över hennes beslut. Men allt stannar inte hunky dory. Livet händer.
Jag vill inte fastna för mycket i handlingen. Den är viktigt men jag lyftes mer upp av Bjärbos språkbruk och valde direkt att älska även denna bok i och med toalettscenen i början. Det var inte det faktum att Alicia fastnar på toaletten utan sättet hon får insikt, hur den kommer stötvis och hur vi som läsare får små scener av tillfälligheter uppmålade framför oss. Andra delen av boken tar ett annat håll i historien. Jag kan ärligt säga att jag inte förväntade mig denna vändning, vilket gjorde att jag som läsare vaknade till och tog resterande sidor med samma iver som den första hälften. Jag trodde att mitt läslugn hade lagt sig men Bjärbo överraskade ända till slutet.
Nästa, tack.
Oj vad jag gillade Bjärbos första ungdombok Det är så logiskt alla fattar utom du. En klassisk kärlekshistoria berättat ömt och känslofullt, med humor och med det där lilla extra som får mig att tänka på boken länge efter läsning. Jag har väntat på hennes nya och jag är inte missnöjd med den. Här är det språket som höjer romanen. De detaljrika uttrycken och Bjärbos speciella berättarteknik får mig att le genom hela boken. Handlingen är däremot inte alltid lika upplyftande.
Inne på en gymnasietoalett som gått i baklås får Alicia insikt. Natur är inte för henne. Gymnasiet är inte för henne. Hon hoppar av och börjar arbeta på ett café. Livet vänder, hon tycker att livet börjar se ljust ut igen, trots att familj och vänner är smått chockade över hennes beslut. Men allt stannar inte hunky dory. Livet händer.
Jag vill inte fastna för mycket i handlingen. Den är viktigt men jag lyftes mer upp av Bjärbos språkbruk och valde direkt att älska även denna bok i och med toalettscenen i början. Det var inte det faktum att Alicia fastnar på toaletten utan sättet hon får insikt, hur den kommer stötvis och hur vi som läsare får små scener av tillfälligheter uppmålade framför oss. Andra delen av boken tar ett annat håll i historien. Jag kan ärligt säga att jag inte förväntade mig denna vändning, vilket gjorde att jag som läsare vaknade till och tog resterande sidor med samma iver som den första hälften. Jag trodde att mitt läslugn hade lagt sig men Bjärbo överraskade ända till slutet.
Nästa, tack.
4 "Glidaren" av Catherine MacPhail
uHce 81 sidor
Eleverna på mitt skolbibliotek skriker efter nya böcker. Januari till mars har varit en dålig period för barn- och ungdomsutgivningen. Det var i mars som många intressanta böcker började dyka upp i affärerna och vi har fått vänta ända till nu för att få några av dessa när man handlar från Bibliotekstjänst. Förra året lovade de snabbare leveranser men senaste halvåret har vi blivit mejlbombande med avvikelsebrev om förseningar i leveransen. Jag är smått irriterad över detta.
Så nu när det kommer böcker så är jag helt säker på att eleverna kommer att sluka Glidaren av MacPhail, speciellt eftersom det är en Argassobok. Min egen åsikt om MacPhail är att hon är mycket ojämn, vissa böcker är riktigt bra medan andra är tämligen tråkiga. Jag befarade det värsta med Glidaren men fann mig nöjsamt ha läst klart boken alltför snabbt.
Glidarens namn är egentligen Greg. Det är ingen i boken som kallar honom glidaren men tanken är väl att titelnamnet ska representera Gregs egen personligt eftersom han har en förmåga att ge smeknamn till alla på skolan. Själv ser Greg det som sin stora talang och räknar fullt kallt med att alla älskar hans finurlighet och klarsynthet. Självklart är det så att det finns inte någon som gillar att bli kallad Dunderklumpen eller stjärtplytet. Det inser Greg när Dunderklumpen själv, dvs Tony, får sin mobil stulen och den hittas av polisen i Gregs skåp. Trots att Greg är oskyldig så tror ingen på honom. Han har blivit ditsatt!
Jag gillar attityden i den här boken. Språket är tufft och levande. Jag undrar hur omslaget tas emot. Själv har jag svårt för de skrikande färgerna i rosa och gulgrönt. De mest inbitna läsarna kommer däremot bli glada...ytterligare en Argassobok som levererar!
Eleverna på mitt skolbibliotek skriker efter nya böcker. Januari till mars har varit en dålig period för barn- och ungdomsutgivningen. Det var i mars som många intressanta böcker började dyka upp i affärerna och vi har fått vänta ända till nu för att få några av dessa när man handlar från Bibliotekstjänst. Förra året lovade de snabbare leveranser men senaste halvåret har vi blivit mejlbombande med avvikelsebrev om förseningar i leveransen. Jag är smått irriterad över detta.
Så nu när det kommer böcker så är jag helt säker på att eleverna kommer att sluka Glidaren av MacPhail, speciellt eftersom det är en Argassobok. Min egen åsikt om MacPhail är att hon är mycket ojämn, vissa böcker är riktigt bra medan andra är tämligen tråkiga. Jag befarade det värsta med Glidaren men fann mig nöjsamt ha läst klart boken alltför snabbt.
Glidarens namn är egentligen Greg. Det är ingen i boken som kallar honom glidaren men tanken är väl att titelnamnet ska representera Gregs egen personligt eftersom han har en förmåga att ge smeknamn till alla på skolan. Själv ser Greg det som sin stora talang och räknar fullt kallt med att alla älskar hans finurlighet och klarsynthet. Självklart är det så att det finns inte någon som gillar att bli kallad Dunderklumpen eller stjärtplytet. Det inser Greg när Dunderklumpen själv, dvs Tony, får sin mobil stulen och den hittas av polisen i Gregs skåp. Trots att Greg är oskyldig så tror ingen på honom. Han har blivit ditsatt!
Jag gillar attityden i den här boken. Språket är tufft och levande. Jag undrar hur omslaget tas emot. Själv har jag svårt för de skrikande färgerna i rosa och gulgrönt. De mest inbitna läsarna kommer däremot bli glada...ytterligare en Argassobok som levererar!
4 "Jag är världen" av Mårten Melin
Borde vara uHc.03 62 sidor
Överväldigades av Melins nya diktsamling i samband med att jag läste hans senaste Jag är Love. Man kan ju inte säga att vi är bortskämda när det kommer till dikter för barn och ungdom. Jag läste igenom hela vårt huvudbiblioteks bestånd i somras och det allra mesta härstammade från 70-talet och det glada 80-talet. Visst hittade jag riktiga godbitar men 90-talslyriken var sparsmakad och 00-talets var minimal. När jag blickar framåt mot resten av 10-talet så kan jag endast se Melins penna brinna för ungdomen.
Men å andra sidan så brinner Melins låga ljust och starkt. Det är så härligt att läsa en Melindikt; här är det konkret och rakt på, lite som en avskalad och vasskantad Sonja Åkesson. Melin arbetar mycket med de känslor som finns i tonåren, såsom kärlek, utanförskap och osäkerhet. En ganska uppenbar metod han använder är att vända på steken i sista stycket. Jag har börjat vänta mig det men ändå så retar och stretar dessa slutstycken i mig pirrigt och lustfyllt och min hud så att det enda sättet att avlägsna den är att ge mig ut på ett poetiskt korståg genom högstadiekorridorerna och pådyvla de ont anande tånnisarna som har så mycket annat att tänka på än några rader Melinare.
Och ni vet hur det är; man vill citera, man vill låta sina favorituttryck få vingar så att de lossnar från tungan. Men jag tänker inte göra det. Att citera Melin är att förstöra läsupplevelsen. Låt mig gå så långt att säga så här: Jag vill gärna få någon annan att lära sig flyga. Då vet ni kanske vilken dikt jag syftar på.
Detta var andra dagen som mina två exemplar har stått i biblioteket. Tre elever har redan läst Jag är världen. Alla tre gillar snabbläst och gillar dikter. Jag är inte säker på om att de förstår att det är just dikter de läser. De flesta tror att dikter ska vara svårt men Melin gör det så enkelt. Det som gladde mig mest var när en elev förföljde sin klasskamrat genom biblioteket läsandes Melins olika dikter. Där har vi framtiden.
Överväldigades av Melins nya diktsamling i samband med att jag läste hans senaste Jag är Love. Man kan ju inte säga att vi är bortskämda när det kommer till dikter för barn och ungdom. Jag läste igenom hela vårt huvudbiblioteks bestånd i somras och det allra mesta härstammade från 70-talet och det glada 80-talet. Visst hittade jag riktiga godbitar men 90-talslyriken var sparsmakad och 00-talets var minimal. När jag blickar framåt mot resten av 10-talet så kan jag endast se Melins penna brinna för ungdomen.
Men å andra sidan så brinner Melins låga ljust och starkt. Det är så härligt att läsa en Melindikt; här är det konkret och rakt på, lite som en avskalad och vasskantad Sonja Åkesson. Melin arbetar mycket med de känslor som finns i tonåren, såsom kärlek, utanförskap och osäkerhet. En ganska uppenbar metod han använder är att vända på steken i sista stycket. Jag har börjat vänta mig det men ändå så retar och stretar dessa slutstycken i mig pirrigt och lustfyllt och min hud så att det enda sättet att avlägsna den är att ge mig ut på ett poetiskt korståg genom högstadiekorridorerna och pådyvla de ont anande tånnisarna som har så mycket annat att tänka på än några rader Melinare.
Och ni vet hur det är; man vill citera, man vill låta sina favorituttryck få vingar så att de lossnar från tungan. Men jag tänker inte göra det. Att citera Melin är att förstöra läsupplevelsen. Låt mig gå så långt att säga så här: Jag vill gärna få någon annan att lära sig flyga. Då vet ni kanske vilken dikt jag syftar på.
Detta var andra dagen som mina två exemplar har stått i biblioteket. Tre elever har redan läst Jag är världen. Alla tre gillar snabbläst och gillar dikter. Jag är inte säker på om att de förstår att det är just dikter de läser. De flesta tror att dikter ska vara svårt men Melin gör det så enkelt. Det som gladde mig mest var när en elev förföljde sin klasskamrat genom biblioteket läsandes Melins olika dikter. Där har vi framtiden.
4 "Jag är Love" av Mårten Melin
Hcg 176 sidor
När jag hade läst klart Melins Förvandlad så kände jag att något saknades. Jag trodde helt klart på att det skulle komma en fortsättning om Måns. Istället så kom den ena lättlästa boken efter den andra, bra böcker i och för sig; Jag är ett monster är en välkommen fortsättning på den lättlästa Jag är en apa. I diverse bokkataloger nämndes Jag är Love och trots att jag inte visste exakt vad det var för bok så skulle det bli ett självklart inköp och självklar läsning. Inte förrän för några veckor sedan insåg jag att boken är en fristående fortsättning på Förvandlad.
"Börjor" är viktiga. Första kapitlet är tre sidor och beskriver hur Love har det i skolan. Alla tjejer vill vara ihop med honom. Love tror till och med att killarna vill vara ihop med honom om de skulle våga fråga. Vi möter Love för första gången när han sitter inlåst på en toalett med skrikande ungdomar utanför. Både elever och lärare vill vara ihop med honom. Det är en stark början och fångar mitt intresse direkt.
Loves föräldrar inser vad som håller på att hända och vet att hans dragningskraft bara kommer bli starkare och starkare. Därför bestämmer de att han ska byta skola och börja på "en speciell skola för speciella barn" som pappan säger. Han vet dock inte att skolan kallas för Monsterskolan och att även denna skolas elever kommer att bli superkära i honom. Tanken är att han ska lära sig kontrollera sin utstrålning.
En dag har det tagit för varje elev, som lånat boken på min skola, att läsa första delen, Förvandlad. Javisst, de 176 sidorna bara flyger förbi. Persongalleriet från första boken finns med men även andra personer från andra böcker Melin har skrivit. På ett sätt är det väldigt roligt hur han får in karaktärerna i sina nya böcker. Melins Amor anfaller nämns bara i förbifarten som en bok Love aldrig orkade läsa klart eftersom han hatar kärleksböcker. Det är humor.
Jag glad att Love är så annorlunda från Måns. Det hade varit tråkigt att läsa om ytterligare en person som "förvandlas". På Mårten Melins blogg kan man läsa om vem som ska vara huvudperson i den sista delen av Monsterskolan. Planerad utgivingsdatum är mars 2013.
När jag hade läst klart Melins Förvandlad så kände jag att något saknades. Jag trodde helt klart på att det skulle komma en fortsättning om Måns. Istället så kom den ena lättlästa boken efter den andra, bra böcker i och för sig; Jag är ett monster är en välkommen fortsättning på den lättlästa Jag är en apa. I diverse bokkataloger nämndes Jag är Love och trots att jag inte visste exakt vad det var för bok så skulle det bli ett självklart inköp och självklar läsning. Inte förrän för några veckor sedan insåg jag att boken är en fristående fortsättning på Förvandlad.
"Börjor" är viktiga. Första kapitlet är tre sidor och beskriver hur Love har det i skolan. Alla tjejer vill vara ihop med honom. Love tror till och med att killarna vill vara ihop med honom om de skulle våga fråga. Vi möter Love för första gången när han sitter inlåst på en toalett med skrikande ungdomar utanför. Både elever och lärare vill vara ihop med honom. Det är en stark början och fångar mitt intresse direkt.
Loves föräldrar inser vad som håller på att hända och vet att hans dragningskraft bara kommer bli starkare och starkare. Därför bestämmer de att han ska byta skola och börja på "en speciell skola för speciella barn" som pappan säger. Han vet dock inte att skolan kallas för Monsterskolan och att även denna skolas elever kommer att bli superkära i honom. Tanken är att han ska lära sig kontrollera sin utstrålning.
En dag har det tagit för varje elev, som lånat boken på min skola, att läsa första delen, Förvandlad. Javisst, de 176 sidorna bara flyger förbi. Persongalleriet från första boken finns med men även andra personer från andra böcker Melin har skrivit. På ett sätt är det väldigt roligt hur han får in karaktärerna i sina nya böcker. Melins Amor anfaller nämns bara i förbifarten som en bok Love aldrig orkade läsa klart eftersom han hatar kärleksböcker. Det är humor.
Jag glad att Love är så annorlunda från Måns. Det hade varit tråkigt att läsa om ytterligare en person som "förvandlas". På Mårten Melins blogg kan man läsa om vem som ska vara huvudperson i den sista delen av Monsterskolan. Planerad utgivingsdatum är mars 2013.
4 "Häxorna" av Roald Dahl
Hcg/LC 4 CD, ca 4 timmar
Inläsare: Johan Ulvesson
Varför skriver jag om den här gamla boken som troligtvis alla redan har läst? Jo, nyligen läste jag ett blogginlägg på Bokhora om en brittisk studie som visar på att engelska lärare fortfarande läser Roald Dahl mest av alla författare, trots att Dahl dog 1990. Vid närmare blick så läser jag att de engelska lärarna fick välja en författare och en bok som de ansåg vara den bästa barnboken. Roald Dahl hade med tre böcker på topp 10. Häxorna var inte en av dessa men jag behövde en bra bok i bilen som inte var för lång och inte så krånglig. Trots att jag läste just Häxorna flera gånger under min uppväxt så är det faktiskt minst 20 år sedan sist. Tanken är också att återse gamla favoriter genom ljudbokens underbara värld. Häxorna är först ut.
Tja, alla känner väl till historien. Boken handlar om en pojke vars föräldrar dör i en bilolycka. Han får bo hos sin gamla skröpliga mormor som lär honom om häxor. Tanken är att de ska ha semester i mormors hemland Norge men på grund av en sjukdom hamnar de istället på ett hotell i Bournemouth på engelska sydkusten för att mormodern ska krya på sig. Här hamnar pojken mitt i den årliga träffen för brittiska häxor.
Såsom Johanna Lindbäck på Bokhora.se kan jag oja mig över att många lärare fastnar i Roald Dahls berättelser. Men sanningen är att de är underbara och de håller fortfarande eftersom de i stort sett är tidlösa. Handlingen är fantastisk och spännande, själva berättandet är gripande och om man sedan lägger till Johan Ulvesson på denna ljudboksversion så slår det ännu ett snäpp högre. Hans förmåga att ändra rösten till den skröpliga mormodern och de roliga häxorna, speciellt den raspiga överhäxan, får mig att le genom hela boken.
Det var inte så länge sedan jag läste om Matilda. Sedan återkommer jag till Herr och fru Slusk och Naddap Dlöks flera gånger varje år då även jag påminner dagens skolelever om den fantastiska Dahl. Av de som legat i lästräda så ska jag nog ta och besöka SVJ igen.
Jag vill tipsa alla som inte läst en barnbok av Roald Dahl på de senaste 20 åren att leta reda på en. Oavsett vilken det är så är det bra!
Inläsare: Johan Ulvesson
Varför skriver jag om den här gamla boken som troligtvis alla redan har läst? Jo, nyligen läste jag ett blogginlägg på Bokhora om en brittisk studie som visar på att engelska lärare fortfarande läser Roald Dahl mest av alla författare, trots att Dahl dog 1990. Vid närmare blick så läser jag att de engelska lärarna fick välja en författare och en bok som de ansåg vara den bästa barnboken. Roald Dahl hade med tre böcker på topp 10. Häxorna var inte en av dessa men jag behövde en bra bok i bilen som inte var för lång och inte så krånglig. Trots att jag läste just Häxorna flera gånger under min uppväxt så är det faktiskt minst 20 år sedan sist. Tanken är också att återse gamla favoriter genom ljudbokens underbara värld. Häxorna är först ut.
Tja, alla känner väl till historien. Boken handlar om en pojke vars föräldrar dör i en bilolycka. Han får bo hos sin gamla skröpliga mormor som lär honom om häxor. Tanken är att de ska ha semester i mormors hemland Norge men på grund av en sjukdom hamnar de istället på ett hotell i Bournemouth på engelska sydkusten för att mormodern ska krya på sig. Här hamnar pojken mitt i den årliga träffen för brittiska häxor.
Såsom Johanna Lindbäck på Bokhora.se kan jag oja mig över att många lärare fastnar i Roald Dahls berättelser. Men sanningen är att de är underbara och de håller fortfarande eftersom de i stort sett är tidlösa. Handlingen är fantastisk och spännande, själva berättandet är gripande och om man sedan lägger till Johan Ulvesson på denna ljudboksversion så slår det ännu ett snäpp högre. Hans förmåga att ändra rösten till den skröpliga mormodern och de roliga häxorna, speciellt den raspiga överhäxan, får mig att le genom hela boken.
Det var inte så länge sedan jag läste om Matilda. Sedan återkommer jag till Herr och fru Slusk och Naddap Dlöks flera gånger varje år då även jag påminner dagens skolelever om den fantastiska Dahl. Av de som legat i lästräda så ska jag nog ta och besöka SVJ igen.
Jag vill tipsa alla som inte läst en barnbok av Roald Dahl på de senaste 20 åren att leta reda på en. Oavsett vilken det är så är det bra!
4 "Den bistra sanningen - Dagbok för alla mina fans 5" av Jeff Kinney
Hcg 223 sidor
Äntligen här. Jag säger bara...äntligen här.
Vilka böcker är de mest populära just nu? Zlatans? Nej. Bieber? Nej. Twilight? Nej!
Ändå sedan 2008 har det varit Jeff Kinneys Dagbok för alla mina fans. Rent kvalitetsmässig är det inte konstig eftersom böckerna är fantastiskt roliga och lättlästa. Det konstiga är just att de är så otroligt populära på högstadiet att det inte finns någon bokserie just nu som nåt samma utlåningsstatistik och framför allt nåt samma nivå på läsning. För låt oss vara realistiska och sanningsenliga ett tag. Många böcker lånas ut på högstadiet för att eleverna "måste" ha en läsbok men flera av dessa lämnas tillbaka olästa. Dagbok för mina alla fans har lyckats spräcka den barriären för många elever på min skola, senast två elever den senaste veckan bara, varav en jag tror aldrig har läst något trots att han går i sjuan. På mellanstadiet så får denna serie jämn konkurrens med Granbergs Elak & Pucko men det är också förståeligt. Hur som helst så har det varit kö på de fyra tidigare delarna i flera månader nu och om det av någon anledning inte är kö så hinner de bara stå någon timme på displayhyllan.
Så hur är femte boken Den bistra sanningen? Greg är inte längre vän med Rowley efter allt skit han (alltså Greg) har gjort. Greg inser att han inte har några andra vänner och börjar leta efter nya. Men det finns alltid fel på de andra grabbarna han känner. Det är lite Seinfeldvarning på de petitesser som Greg letar fram hos de andra "potentiella kompisarna", till exempel Tyson som drar ner byxorna hela vägen när han kissar.
Varje "dagbok" brukar ha några genomgående ämnen som Greg fokuserat på. I femman är det hans farbror Garys tredje bröllop, förändringarna hemma som påverkas av att Gregs mamma bestämmer sig för att studera istället för att vara hemmamamma... och den långa sekvensen om skolaktiviteten "fängslande fredag" där Greg anmäler sig till övernattning i skolan i hopp om party med grabbarna och att sova bredvid tjejerna. I sann Greg-anda går förstås allt detta rätt åt helvete.
På sajten Borders Media hittade jag för några år sedan en lång video där Jeff Kinney pratade om sina böcker (endast två hade givits ut vid det tillfället). Jag kan inte hitta den längre men ett litet klipp finns fortfarande på YouTube.
Äntligen här. Jag säger bara...äntligen här.
Vilka böcker är de mest populära just nu? Zlatans? Nej. Bieber? Nej. Twilight? Nej!
Ändå sedan 2008 har det varit Jeff Kinneys Dagbok för alla mina fans. Rent kvalitetsmässig är det inte konstig eftersom böckerna är fantastiskt roliga och lättlästa. Det konstiga är just att de är så otroligt populära på högstadiet att det inte finns någon bokserie just nu som nåt samma utlåningsstatistik och framför allt nåt samma nivå på läsning. För låt oss vara realistiska och sanningsenliga ett tag. Många böcker lånas ut på högstadiet för att eleverna "måste" ha en läsbok men flera av dessa lämnas tillbaka olästa. Dagbok för mina alla fans har lyckats spräcka den barriären för många elever på min skola, senast två elever den senaste veckan bara, varav en jag tror aldrig har läst något trots att han går i sjuan. På mellanstadiet så får denna serie jämn konkurrens med Granbergs Elak & Pucko men det är också förståeligt. Hur som helst så har det varit kö på de fyra tidigare delarna i flera månader nu och om det av någon anledning inte är kö så hinner de bara stå någon timme på displayhyllan.
Så hur är femte boken Den bistra sanningen? Greg är inte längre vän med Rowley efter allt skit han (alltså Greg) har gjort. Greg inser att han inte har några andra vänner och börjar leta efter nya. Men det finns alltid fel på de andra grabbarna han känner. Det är lite Seinfeldvarning på de petitesser som Greg letar fram hos de andra "potentiella kompisarna", till exempel Tyson som drar ner byxorna hela vägen när han kissar.
Varje "dagbok" brukar ha några genomgående ämnen som Greg fokuserat på. I femman är det hans farbror Garys tredje bröllop, förändringarna hemma som påverkas av att Gregs mamma bestämmer sig för att studera istället för att vara hemmamamma... och den långa sekvensen om skolaktiviteten "fängslande fredag" där Greg anmäler sig till övernattning i skolan i hopp om party med grabbarna och att sova bredvid tjejerna. I sann Greg-anda går förstås allt detta rätt åt helvete.
På sajten Borders Media hittade jag för några år sedan en lång video där Jeff Kinney pratade om sina böcker (endast två hade givits ut vid det tillfället). Jag kan inte hitta den längre men ett litet klipp finns fortfarande på YouTube.
3 "Krigarprinsessans hemlighet" av Zozou Corder
uHce 378 sidor
Det pratades en del om Lejonpojken när den kom på svenska 2004 men jag läste den inte eftersom framsidan inte tilltalade. Däremot läste jag Corders Nabus bok (2009) som var fylld med äventyr och spänning. Krigarprinsessans hemlighet hade jag tänkt låta vara men den lugna början av bokåret som gett mig möjlighet att hinna läsa lite äldre böcker och känslan att hitta något med äventyrstema fick mig att återgå till de gamla grekerna.
När vi träffar Halo i bokens början så är hon blott en bebis i en vagga som spolats upp på stranden efter ett skeppsbrott. Det är stranden på en avlägsen ö där det fortfarande bor kentaurer. Halo växer upp bland dessa kentaurer och vet inget annat. Vid förberedelserna inför hennes tioårsfest på ön så hittas hon av andra människor. Det är fiskare som tar henne till fastlandet. Nu upptäcker hon människornas läggning till våld och hat. Eftersom hon inte tillhör någon, inte har någon familj, så blir hon direkt en slav. Halo lyckas rymma men inser snart att hon måste dölja vem hon är. Flickor kan inte gå fritt. Hon klipper sig och maskerar sig sedan till pojke. Trots detta fångas hon in och hamnar bland slavarna i Sparta.
Det är svårt att sammanfatta boken på ett sätt som gör den mer spännande. Det är även svårt att hitta en bra cliffhanger som lockar till läsning eftersom händelserna sker direkt på varandra, hela tiden. På så sätt kände jag mig aldrig säker på i vilken riktning handlingen skulle gå och kunde därmed inte heller bli särskilt överraskad när handlingen drog iväg i en mer ovanlig riktning. Detta är väl boken svaga punkt men den kan även ses som något positivt för de unga läsare som behöver en drivande historia.
Länge funderade jag på varför boken har svenska titeln Krigarprinsessans hemlighet. Den heter endast Halo på engelska. Halo har växt upp hos kentaurerna, varelser som inte är våldsamma. Att Halo ska vara en krigarprinsessa passar därför inte in då hon underviker våld så mycket hon kan. Det är inte förrän långt in i den spretiga boken som den svenska titeln kan känna sig fungera. Ändå säger den svenska titeln mer än den svaga originaltiteln.
Sammanfattningsvis en bra och spännande bok men kunde med fördel ha varit kortare.
Det pratades en del om Lejonpojken när den kom på svenska 2004 men jag läste den inte eftersom framsidan inte tilltalade. Däremot läste jag Corders Nabus bok (2009) som var fylld med äventyr och spänning. Krigarprinsessans hemlighet hade jag tänkt låta vara men den lugna början av bokåret som gett mig möjlighet att hinna läsa lite äldre böcker och känslan att hitta något med äventyrstema fick mig att återgå till de gamla grekerna.
När vi träffar Halo i bokens början så är hon blott en bebis i en vagga som spolats upp på stranden efter ett skeppsbrott. Det är stranden på en avlägsen ö där det fortfarande bor kentaurer. Halo växer upp bland dessa kentaurer och vet inget annat. Vid förberedelserna inför hennes tioårsfest på ön så hittas hon av andra människor. Det är fiskare som tar henne till fastlandet. Nu upptäcker hon människornas läggning till våld och hat. Eftersom hon inte tillhör någon, inte har någon familj, så blir hon direkt en slav. Halo lyckas rymma men inser snart att hon måste dölja vem hon är. Flickor kan inte gå fritt. Hon klipper sig och maskerar sig sedan till pojke. Trots detta fångas hon in och hamnar bland slavarna i Sparta.
Det är svårt att sammanfatta boken på ett sätt som gör den mer spännande. Det är även svårt att hitta en bra cliffhanger som lockar till läsning eftersom händelserna sker direkt på varandra, hela tiden. På så sätt kände jag mig aldrig säker på i vilken riktning handlingen skulle gå och kunde därmed inte heller bli särskilt överraskad när handlingen drog iväg i en mer ovanlig riktning. Detta är väl boken svaga punkt men den kan även ses som något positivt för de unga läsare som behöver en drivande historia.
Länge funderade jag på varför boken har svenska titeln Krigarprinsessans hemlighet. Den heter endast Halo på engelska. Halo har växt upp hos kentaurerna, varelser som inte är våldsamma. Att Halo ska vara en krigarprinsessa passar därför inte in då hon underviker våld så mycket hon kan. Det är inte förrän långt in i den spretiga boken som den svenska titeln kan känna sig fungera. Ändå säger den svenska titeln mer än den svaga originaltiteln.
Sammanfattningsvis en bra och spännande bok men kunde med fördel ha varit kortare.
3 "Hej och tack för ingenting" av Måns Gahrton
uHc/LC 2timmar
Elsa som är beredd att hoppa från Ölandsbron men blir övertalad av Kalmarbon Sigge att inte göra det. Problemet är bara att Elsa redan har skickat sitt självmordsbrev hem till mamma. Elsas mamma är för tillfället på semester och nu gäller det att komma hem först så att mamman inte läser brevet. Resan hem blir svår eftersom hon inte har några pengar. På vägen hem bestämmer hon sig också för att en gång för alla ta reda på vem som är hennes pappa.
Jag har lyssnat på ljudboken som är inläst av Ester Claesson. Hon arbetar också som skådespelerska på Helsingborgs stadsteater. Ester har en bra läsröst, full med inlevelse men ändå inte för mycket. Hennes mjuka röst passar bra då jag direkt tänker på Elsa och kopplar rösten till bilden på bokens framsida.
Hej och tack för ingenting är ingen lång historia, den är endast två timmar, men rymmer så många olika händelser och känslor. Boken är som en road movie (road book?) och blir riktigt spännande.
Elsa som är beredd att hoppa från Ölandsbron men blir övertalad av Kalmarbon Sigge att inte göra det. Problemet är bara att Elsa redan har skickat sitt självmordsbrev hem till mamma. Elsas mamma är för tillfället på semester och nu gäller det att komma hem först så att mamman inte läser brevet. Resan hem blir svår eftersom hon inte har några pengar. På vägen hem bestämmer hon sig också för att en gång för alla ta reda på vem som är hennes pappa.
Jag har lyssnat på ljudboken som är inläst av Ester Claesson. Hon arbetar också som skådespelerska på Helsingborgs stadsteater. Ester har en bra läsröst, full med inlevelse men ändå inte för mycket. Hennes mjuka röst passar bra då jag direkt tänker på Elsa och kopplar rösten till bilden på bokens framsida.
Hej och tack för ingenting är ingen lång historia, den är endast två timmar, men rymmer så många olika händelser och känslor. Boken är som en road movie (road book?) och blir riktigt spännande.
1 "Umbra" av Elin Fahlstedt
uHci 110 sidor
Jag älskar Önskeprickar (2011). Det är en härlig bilderbok, bra berättad med mörka distinkta bilder. När jag tipsar skoleleverna (ca åk 2-3) om boken så har jag dramatiserat den. Alla barn fastnar direkt och vill veta vad som händer. Önskeprickar är Fahlstedts första bilderbok. Umbra är däremot hennes första seriealbum, skrivet som ett specialarbete i gymnasiet. Man ser tendenser till storhet i den men tyvärr är den för spretig och jag har verkligen svårt att hänga med i historien. Den presenterar bland annat karaktärer som inte hinner ge något till historien.
Ethel är föräldralös och bor på något typ av barnhem. Hon läser förbjudna böcker för att hitta sin pappa, som hon inte tror är död. När hon gömmer sig för en av personalen så öppnar sig en port och hon tar sig till en annan värld. Där letar hon efter sin pappa.
Det finns en storhet i Umbra. Jag kan tänka mig Fahlstedt stora ambitioner när hon presenterade sin idé för läraren och allt otroligt arbete som lagts ner. Jag kan se potentialen i detta arbete men tyvärr finns inte helheten. Umbra lämnar mig känslolös, kanske en bit ledsen över vad som inte blev. Då tänker jag hellre på Önskeprickar...så blir jag glad igen.
Jag älskar Önskeprickar (2011). Det är en härlig bilderbok, bra berättad med mörka distinkta bilder. När jag tipsar skoleleverna (ca åk 2-3) om boken så har jag dramatiserat den. Alla barn fastnar direkt och vill veta vad som händer. Önskeprickar är Fahlstedts första bilderbok. Umbra är däremot hennes första seriealbum, skrivet som ett specialarbete i gymnasiet. Man ser tendenser till storhet i den men tyvärr är den för spretig och jag har verkligen svårt att hänga med i historien. Den presenterar bland annat karaktärer som inte hinner ge något till historien.
Ethel är föräldralös och bor på något typ av barnhem. Hon läser förbjudna böcker för att hitta sin pappa, som hon inte tror är död. När hon gömmer sig för en av personalen så öppnar sig en port och hon tar sig till en annan värld. Där letar hon efter sin pappa.
Det finns en storhet i Umbra. Jag kan tänka mig Fahlstedt stora ambitioner när hon presenterade sin idé för läraren och allt otroligt arbete som lagts ner. Jag kan se potentialen i detta arbete men tyvärr finns inte helheten. Umbra lämnar mig känslolös, kanske en bit ledsen över vad som inte blev. Då tänker jag hellre på Önskeprickar...så blir jag glad igen.
3 "Lånehunden - På andra sidan grinden" av Gull Åkerblom
Hcg 111 sidor
Jag hade inte tänkt läsa denna bok men råkade slå upp sidorna och se illustrationer av Mattias Olsson som hintade att den här boken, och kanske hela serien "På andra sidan grinden", är mer spännande och kanske mer övernaturlig än mina förutfattade meningar var när jag såg omslaget. Detta lockade mig förstås mer än om det bara hade varit en historia om att få en ny hund.
Upplägget till handlingen är ett mysterium. Ellis mamma är journalist och hon har precis blivit påkörd i en bilolycka. Under tiden mamman ligger på sjukhus så får Ellis på hos sin mammas moster Iris i ett hus långt ute i skogen. Snabbt visar det sig att olyckan har med det reportage Ellis mamma håller på att skriva och att mamman och även (Ellis som har fått tagit hand om mammans undersökningar) fortfarande är i fara. Av Iris alltialla Tom får Ellis en "lånehund" för att hon inte ska känna sig så rädd och ensam. Men det är något speciellt med hunden och också något speciellt med skogen bakom grinden vid utkanten av Iris trädgård. Ett mysterium.
Lånehunden är en spännande historia både tack vare fallet som mamman är inblandad i men även tack vare "den stora hemligheten" som ruvar i släkten och som Ellis kommer närmare när hon bor hos Iris. Åkerblom tar också en klar ställning i en aktuell samhällsdebatt och som troligen kommer att fortsätta i de fortsatta delarna. Jag vill inte säga för mycket men ni kan kanske luska ut det genom att kolla närmare på bokens omslag.
Sammanfattning: spännande och lätt att fastna i.
Jag hade inte tänkt läsa denna bok men råkade slå upp sidorna och se illustrationer av Mattias Olsson som hintade att den här boken, och kanske hela serien "På andra sidan grinden", är mer spännande och kanske mer övernaturlig än mina förutfattade meningar var när jag såg omslaget. Detta lockade mig förstås mer än om det bara hade varit en historia om att få en ny hund.
Upplägget till handlingen är ett mysterium. Ellis mamma är journalist och hon har precis blivit påkörd i en bilolycka. Under tiden mamman ligger på sjukhus så får Ellis på hos sin mammas moster Iris i ett hus långt ute i skogen. Snabbt visar det sig att olyckan har med det reportage Ellis mamma håller på att skriva och att mamman och även (Ellis som har fått tagit hand om mammans undersökningar) fortfarande är i fara. Av Iris alltialla Tom får Ellis en "lånehund" för att hon inte ska känna sig så rädd och ensam. Men det är något speciellt med hunden och också något speciellt med skogen bakom grinden vid utkanten av Iris trädgård. Ett mysterium.
Lånehunden är en spännande historia både tack vare fallet som mamman är inblandad i men även tack vare "den stora hemligheten" som ruvar i släkten och som Ellis kommer närmare när hon bor hos Iris. Åkerblom tar också en klar ställning i en aktuell samhällsdebatt och som troligen kommer att fortsätta i de fortsatta delarna. Jag vill inte säga för mycket men ni kan kanske luska ut det genom att kolla närmare på bokens omslag.
Sammanfattning: spännande och lätt att fastna i.
2 "Anna och Ronja - kärleksplanen" av Bente Bratlund
Hcg 66 sidor
Omslaget är så härligt att jag kände för att läsa boken. Det är en lättläst bok från Hegas förlag och det tog mig kanske en kvart att läsa de 66 sidorna.
Från första sidan fick jag en distinkt Sixten-känsla. Bratlunds historia är förstås mer avskalad än Ulf Starks roman om att hitta en kvinna åt sin pappa. Här så ska de bästa kompisarna Anna och Ronja fixa ihop Annas mamma med Ronjas pojkvän Simons pappa. Det går förstås inte som de tänkt sig.
Kärleksplanen är en ganska rolig men aningen platt historia. Boken kommer däremot säkert att uppskattas av många i den yngre åldern, typ låg/mellan. För högstadiet så skulle jag hellre vilja rekommendera just Sixten men jag vet av erfarenhet att de flesta tycker att Sixten är för mjäkig.
Det ska bli intressant att se hur denna uppskattas. Anna och Ronja - kärleksplanen kom i affären redan i janauari och en fristående fortsättning har kommit nu i mars 2012.
Omslaget är så härligt att jag kände för att läsa boken. Det är en lättläst bok från Hegas förlag och det tog mig kanske en kvart att läsa de 66 sidorna.
Från första sidan fick jag en distinkt Sixten-känsla. Bratlunds historia är förstås mer avskalad än Ulf Starks roman om att hitta en kvinna åt sin pappa. Här så ska de bästa kompisarna Anna och Ronja fixa ihop Annas mamma med Ronjas pojkvän Simons pappa. Det går förstås inte som de tänkt sig.
Kärleksplanen är en ganska rolig men aningen platt historia. Boken kommer däremot säkert att uppskattas av många i den yngre åldern, typ låg/mellan. För högstadiet så skulle jag hellre vilja rekommendera just Sixten men jag vet av erfarenhet att de flesta tycker att Sixten är för mjäkig.
Det ska bli intressant att se hur denna uppskattas. Anna och Ronja - kärleksplanen kom i affären redan i janauari och en fristående fortsättning har kommit nu i mars 2012.
3 "Johannesnatten" av Gull Åkerblom
uHc 222 sidor
Januari och februari brukar vara en relativ lugn period när det kommer till utgivning av nya barn- och ungdomsböcker. Det är i mars det smäller till och april blir då en mycket trevlig biblioteksmånad med många nya titlar. Under tiden har jag tittat bakåt för att komplettera lite läsning. Gull Åkerbloms fantasyserie "Sagan om gudagåvorna" har jag varit nära att läsa i flera år.
Omslaget tilltalar förstås. Martin Bergströms mystiska illustration med de magiska amuletterna som lyser olycksbådande. Figurerna i de svara kåporna är det som jag uppmärksammar först. Riktigt läskigt. Sedan tittar jag på flickan med det långa håret och hur kattens svans liksom följer parallellt med flickans hästsvans som om de vore ett. Inte förrän jag läst ett tag i boken inser jag att hon håller en flöjt och en bra in i boken upptäcker jag sedan fågeln.
Matilda läser en annons:
"Ett mycket speciellt hus önskar bekantskap med kattälskande kvinna med tonårig dotter. I utbyte mot vissa åtaganden försäkras rätt person HÖG UTDELNING. Svar till Brisingamen, d.t.k."
Det visar sig att Matilda är denna tonåring och vips så har hon fått ett hus som de genast flyttar till. Åtagandena är att ta hand om husets katt "Drottningen" och ett antal saker, bland annat en kittel, en sedan länge försvunnen örtbok och det ädla smycket som kallas just brisingamen. Husets ägare Fredrika poängterar betydelsen att vakta dessa gamla saker då en farlig ondska är ute efter dem. Och så vips är Fredrika borta och Matilda upptäcker dag för dag flera konstiga saker. Till exempel en död ring på gräsmattan som dagligen växer i storlek, en öppning i häcken till grannarna som verkar röra på sig och så förstås de farliga grannarna själva.
Åkerblom bygger "Sagan om gudagåvorna" på den nordiska mytologin och den farliga grannen Surtesson är inte mindre än....
Berättandet i boken flyter på bra. Det är lätt att komma in i handlingen och faktiskt en svår bok att släppa. Åkerblom gladde mig också genom att Surtessons taktik var ovanligt genomtänkt och överraskande. Jag skulle med glädje läsa flera delar redan idag (de tre andra ligger redan i min "ska läsa"-hög") men Åkerblom har nu väckt suget i mig efter mer "krånglig" fantasy så nästa författare jag kommer att återbesöka blir nog Terry Pratchett.
Januari och februari brukar vara en relativ lugn period när det kommer till utgivning av nya barn- och ungdomsböcker. Det är i mars det smäller till och april blir då en mycket trevlig biblioteksmånad med många nya titlar. Under tiden har jag tittat bakåt för att komplettera lite läsning. Gull Åkerbloms fantasyserie "Sagan om gudagåvorna" har jag varit nära att läsa i flera år.
Omslaget tilltalar förstås. Martin Bergströms mystiska illustration med de magiska amuletterna som lyser olycksbådande. Figurerna i de svara kåporna är det som jag uppmärksammar först. Riktigt läskigt. Sedan tittar jag på flickan med det långa håret och hur kattens svans liksom följer parallellt med flickans hästsvans som om de vore ett. Inte förrän jag läst ett tag i boken inser jag att hon håller en flöjt och en bra in i boken upptäcker jag sedan fågeln.
Matilda läser en annons:
"Ett mycket speciellt hus önskar bekantskap med kattälskande kvinna med tonårig dotter. I utbyte mot vissa åtaganden försäkras rätt person HÖG UTDELNING. Svar till Brisingamen, d.t.k."
Det visar sig att Matilda är denna tonåring och vips så har hon fått ett hus som de genast flyttar till. Åtagandena är att ta hand om husets katt "Drottningen" och ett antal saker, bland annat en kittel, en sedan länge försvunnen örtbok och det ädla smycket som kallas just brisingamen. Husets ägare Fredrika poängterar betydelsen att vakta dessa gamla saker då en farlig ondska är ute efter dem. Och så vips är Fredrika borta och Matilda upptäcker dag för dag flera konstiga saker. Till exempel en död ring på gräsmattan som dagligen växer i storlek, en öppning i häcken till grannarna som verkar röra på sig och så förstås de farliga grannarna själva.
Åkerblom bygger "Sagan om gudagåvorna" på den nordiska mytologin och den farliga grannen Surtesson är inte mindre än....
Berättandet i boken flyter på bra. Det är lätt att komma in i handlingen och faktiskt en svår bok att släppa. Åkerblom gladde mig också genom att Surtessons taktik var ovanligt genomtänkt och överraskande. Jag skulle med glädje läsa flera delar redan idag (de tre andra ligger redan i min "ska läsa"-hög") men Åkerblom har nu väckt suget i mig efter mer "krånglig" fantasy så nästa författare jag kommer att återbesöka blir nog Terry Pratchett.
4 "Titanic - katastrof till havs" av Philip Wilkinson
Prcd 64 sidor
Det här är en ny härlig bok om den stora katastrofen för hundra år sedan då Atlantångaren MS Titanic som körde på ett isberg, sjönk och drog med sig ? antal människor i djupet.
Det är alltså hundraårsjubileum i år, rättare sagt 14 eller 15 april (beroende på hur man ser på det...krocken skedde strax innan midnatt och tre timmar senare så hade Titanic sjunkit).
Bokens fina upplägg med bilder, foton och illustrationer tar upp allt från byggandet av Titanic och dess systerfartyg Olympic töver inredning, maskineriet, företagets visioner till katastrofen och efterföljderna. Trots att jag har läst det mesta, skumläst en del vill jag öppna boken igen och igen för att just mätta fascinationen, inte bara över det hemska som skedde men över hela projektet.
Jag satte ett frågetecken på antal döda i början. Efter att ha letat länge i boken så kan jag inte fastslå hur många som gick bort. I andra hälften av boken står det att fartyget Carpathia räddade 705 personer. Men hur många dog? Jag gillar egentligen inte utvikningsbilder (hmm...) men bokens enda utvikningsbild på ett Titanic i genomskärning är rätt häftigt. Där står det att Titanic hade drygt 2000 personer ombord (och att det kunde ta 2687 passagerare + 860 i besättningen). Efter idoget sökande så vänder jag mig till slut till Internet. Wikipedia ger mig 1517 omkomna, Titanicnorden.com listar 1495 döda, Nationalencyklopedin rundar av till "över 1500", så det är kanske inte så konstigt om boken inte nämner någon direkt siffra. Nu kanske ni tycker det känns morbirdt att fokusera på döda men är det inte vad man först undrar i alla katastroflägen? Boken själv tipsar om de fyra "största och bästa" hemsidorna på nätet.
Låt oss kolla där:
Titanic.com Visar sig vara en forumsida, helt omöjlig att navigera på.
ExpeditionTitanic.com Påkostad, superhäftig sida om vraket (men bara om vraket).
nmni.com/titanic National Museums Northern Ireland. Nätutställning. Svårnavigerad.
encyclopedia-titanica.org Buggad/halvklar sida med popupfönster. Hela sidan låste sig och dator blev heltokig efteråt. Ett tag trodde jag att hela mitt blogginlägg skulle raderas och jag vara tvungen att stänga av datorn. Däremot verkar det vara en hygglig sida om man vågar besöka den igen.
Nä, så håll er till denna fina bok och komplettera sedan med Wikipedia, Nationalencyklopedin eller någon tidigare utgiven bok i ämnet om ni ska skriva om händelsen. Om ni bara ska läsa för eget intresse skull så har ni den perfekta boken.
Det här är en ny härlig bok om den stora katastrofen för hundra år sedan då Atlantångaren MS Titanic som körde på ett isberg, sjönk och drog med sig ? antal människor i djupet.
Det är alltså hundraårsjubileum i år, rättare sagt 14 eller 15 april (beroende på hur man ser på det...krocken skedde strax innan midnatt och tre timmar senare så hade Titanic sjunkit).
Bokens fina upplägg med bilder, foton och illustrationer tar upp allt från byggandet av Titanic och dess systerfartyg Olympic töver inredning, maskineriet, företagets visioner till katastrofen och efterföljderna. Trots att jag har läst det mesta, skumläst en del vill jag öppna boken igen och igen för att just mätta fascinationen, inte bara över det hemska som skedde men över hela projektet.
Jag satte ett frågetecken på antal döda i början. Efter att ha letat länge i boken så kan jag inte fastslå hur många som gick bort. I andra hälften av boken står det att fartyget Carpathia räddade 705 personer. Men hur många dog? Jag gillar egentligen inte utvikningsbilder (hmm...) men bokens enda utvikningsbild på ett Titanic i genomskärning är rätt häftigt. Där står det att Titanic hade drygt 2000 personer ombord (och att det kunde ta 2687 passagerare + 860 i besättningen). Efter idoget sökande så vänder jag mig till slut till Internet. Wikipedia ger mig 1517 omkomna, Titanicnorden.com listar 1495 döda, Nationalencyklopedin rundar av till "över 1500", så det är kanske inte så konstigt om boken inte nämner någon direkt siffra. Nu kanske ni tycker det känns morbirdt att fokusera på döda men är det inte vad man först undrar i alla katastroflägen? Boken själv tipsar om de fyra "största och bästa" hemsidorna på nätet.
Låt oss kolla där:
Titanic.com Visar sig vara en forumsida, helt omöjlig att navigera på.
ExpeditionTitanic.com Påkostad, superhäftig sida om vraket (men bara om vraket).
nmni.com/titanic National Museums Northern Ireland. Nätutställning. Svårnavigerad.
encyclopedia-titanica.org Buggad/halvklar sida med popupfönster. Hela sidan låste sig och dator blev heltokig efteråt. Ett tag trodde jag att hela mitt blogginlägg skulle raderas och jag vara tvungen att stänga av datorn. Däremot verkar det vara en hygglig sida om man vågar besöka den igen.
Nä, så håll er till denna fina bok och komplettera sedan med Wikipedia, Nationalencyklopedin eller någon tidigare utgiven bok i ämnet om ni ska skriva om händelsen. Om ni bara ska läsa för eget intresse skull så har ni den perfekta boken.
