4 "Skuggan - the World of Voodoo" av Petrus Dahlin & Lars Johansson
uHc 426 sidor
Kalle Skavank-författaren Petrus Dahlin har slagit ihop sin skrivarpåse med Lars Johansson och kommer nu med en spännande bok om magi, klankrig och hämnd i Stockholms förorter. Skuggan: the World of Voodoo (2012) är första delen i en gripande bokserie för tonåringar.
Skuggan flyr för sitt liv, från sin lilla by i Västafrika till Stockholms storstad. Inuti henne finns en magisk kraft som har förts ner i många generationer bland kvinnorna i hennes by. Kraften är stor och många vill få tag i Skuggan. För tillfället gömmer hon sig i den kalla staden i norr och råkar komma i kontakt med Ruben, en vanlig tonårskille med vanliga tonårsproblem. Han har dåligt med pengar, mobbad i skolan och numera även kär i en tjej från den fina sidan av stan. Efter att ha bråkat om ett par gymnastikskor så dras Ruben snabbt in i Skuggans värld, en värld som är uppenbart farlig men som även kan ge den fördel som Ruben så länge längtat efter.
Så förvänta er ingen vanlig Kalle Skavank-bok. Skuggan är en av de läskigaste tonårsböcker i år, kanske är det eftersom den blandar den övernaturliga magin med en typisk svensk miljö. Ni som gillar Engelsforsböckerna Cirkeln och Eld borde även gilla Skuggan.
Skuggan flyr för sitt liv, från sin lilla by i Västafrika till Stockholms storstad. Inuti henne finns en magisk kraft som har förts ner i många generationer bland kvinnorna i hennes by. Kraften är stor och många vill få tag i Skuggan. För tillfället gömmer hon sig i den kalla staden i norr och råkar komma i kontakt med Ruben, en vanlig tonårskille med vanliga tonårsproblem. Han har dåligt med pengar, mobbad i skolan och numera även kär i en tjej från den fina sidan av stan. Efter att ha bråkat om ett par gymnastikskor så dras Ruben snabbt in i Skuggans värld, en värld som är uppenbart farlig men som även kan ge den fördel som Ruben så länge längtat efter.
Så förvänta er ingen vanlig Kalle Skavank-bok. Skuggan är en av de läskigaste tonårsböcker i år, kanske är det eftersom den blandar den övernaturliga magin med en typisk svensk miljö. Ni som gillar Engelsforsböckerna Cirkeln och Eld borde även gilla Skuggan.
Språkpoliser bör dock hålla sig undan från boken. Korrekturläsningen fungerade tydligen inte så bra eftersom boken är full av stavfel men även många grammatiska fel. Det dyker upp i alla böcker men här finns de till den grad att i varje fall jag irriterade mig på dem.
3 "Hjälp! Rånare!" av Laura Trenter
Hcf 143 sidor
Bra ställe att läsa från: s. 37 (lite) & s. 38 (Sebbe som Venom)
Så har jag läst en gammal goding för första gången.
Sebastian (Sebbe) och Johanna är bästa kompisar. De bor nära varandra och går till och från skolan tillsammans varje dag. En dag efter skolan så ska de köpa frimärken på Posten (jo, så gammal är boken). När de står i kön så ropas det utanför ingången och så kommer två maskerade män in med k-pistar för att råna banken. De skriker och gapar. Sebbe och Johanna klarar sig oskadda men upplevelsen lever kvar länge efteråt. Johanna verkar mest vara intresserad av att hitta rånarna själv och verkar inte alls vara rädd men händelsen påverkade Sebbe mer. Han känner sig osäker och rädd var han än är. Rånarna är fortfarande på fri fot. Tänk om de är ute efter honom för att tysta ner honom. Det har faktiskt stått en skum man på gatan utanför Sebbes hus den senaste tiden.
Jag gillar Hjälp! Rånare! mest tack vare att man får följa Sebbe i hans tankar och handlingar efter rånet. Rånet har kraftigt påverkat honom och det visar sig både i hans sätt att bemöta andra människor (hans kompisar och vuxna) men även hur han tänker. Trenter lyckas beskriva denna känsla på ett bra sätt genom att visa hur Sebbe förändras i killarnas superhjältelek (se utvalt textavsnitt).
Sebbe och Johanna är 9 år. Jag tycker att boken passar bra runt den åldern. Det finns mycket att diskutera så jag rekommenderar högläsning i klassen.
3 "Elak & Pucko - jättenallerobotarna" av Fredde Granberg
Hcf 77 sidor
Femte boken med Elak och Pucko - de mest misslyckade rymdskurkar universum har att ge oss. Samtidigt som jag nyss har hittat den ovanliga och smått eftertraktade Kapten Fett på loppis så får jag hem den nya Elak & Pucko. Elak & Pucko-böckerna går snabbt att läsa och är ganska roliga, även för en föråldrad pojkspoling som mig (36 år and counting).
Efter alla misslyckanden inser Elak att det är dags att ändra taktik. Han planerar att göra en reklamfilm för honom som boostar hans image. I filmen ska Elak förstöra en liten teddynalle som Pucko håller i. Men även denna idé grusas. Plötsligt dyker det upp jättenallerobotar styrda av den lilla tjejen Tripolina. Hon älskar björnar och är på väg att slå ihjäl Elak. Elak lyckas undkomma och vända på steken. Med jättenallerobotarna kan han faktiskt lycka erövra en planet till slut. Eller?
Ah, jag tycker synd om Elak. I den här boken får vi faktiskt ett smakprov hur elak han faktiskt är...och det är nära att han lyckas med sin erövring. Men självklart inte. Vad vore en Elak & Pucko-bok om de faktiskt lyckas?
Jag kände att Elak & Pucko-serien var på nedgång men de två senaste delarna har varit roliga. Självklart passar de bäst till åldern runt 9-11 år. De är otroligt efterfrågade på mina skolbibliotek och även den här kommer att bli en favorit.
4 "Underverk" av Brian Selznick
Hcg 637 sidor
Underverk (2012) är Selnicks andra bok efter succén med debuten En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret (2008). Trots uppmärksamheten med Hugo, som även blivit film regisserad av Scorsese, så gillar jag Underverk bättre. Historien är intressantare och blandningen/övergångarna mellan text och bild fungerar bättre. I Underverk har både samarbetet bild/text och övergångarna dess emellan en mening.
Texten berättar en historia medan bilderna berättar en annan. Texten berättar historien om Ben vars mamma nyss dött. Ben vet inte vem hans pappa är men med ledtrådar som han hittar bland mammans efterlämnade saker så tar färden honom till New York.
Bilderna berättar om Rose vars mamma är en känd skådespelare och som bestämt att världen är för farlig för Rose så hon är inlåst i sitt rum i ett hus i förorten till New York.
Nu kommer det intressanta. Både Ben och Rose är döva, Rose sedan födseln och Ben sedan en olycka med blixten som nyligen skett. Roses historia utspelar sig 1927 i en värld där många ansåg att personer med fysiska nedsättningar ska hållas undan och i säkerhet, kanske både för sig själva och för andra. Bens historia utspelar sig 1977, femtio år senare i en helt annan värld kan tänkas, men läsaren får följa både Bens och Roses utmaningar i en värld som inte är anpassad för personer utan hörsel.
Övergångarna mellan text och bild är så mycket bättre gjorda i Underverk än i Hugo. Det är intressant att ta del av historien i och med att allt sker i text i Bens värld (även om bilder är mycket viktiga i Bens historia) och Roses historia berättas enbart med bilder. I slutet av boken sammanförs de två berättelserna och det fungerar riktigt bra.
Av den 637 sidors tjocka boken så är endast 144 sidor med text och då är inte alla sidor fyllda. Där Hugo var en kul grej men som jag hade svårt att rekommendera mer än som en skojig grej så kan jag genuint rekommendera Underverk. Den borde läsas av många.
4 "Onda krafter i Sollentuna" av Coco Moodysson
uHc 230 sidor
Bra sidor att läsa högt:
s. 6 ("Det är precis så jag känner...")
s. 24 ("Inte så långt...")
s. 145 ("Nu vet jag vem du är...")
Det var länge sedan jag blev så förundrad och överraskad av en bok som Onda krafter i Sollentuna (2012). Moodysson hade jag hört talas om tidigare men har inte läst någon av hennes seriealbum. Så jag kunde inte bygga mina förväntningar på någon förkunskap, däremot tolkade jag det mörka omslaget och titeln till att det skulle handla om övernaturliga krafter. Så fel jag hade.
Alexander är nyinflyttad i Sollentuna. Hans pappa är purser på flygplan och jobbar konstiga tider. Alexander känner sig malplacerad. Han klagar på att han har onda krafter i kroppen och är rädd för vad som kommer att hända om krafterna tar över. Men det handlar inte om magiska onda krafter, det visar sig att det är mer tonårsångesten som tar över honom. Han är osäker på sig själv och vet inte hur han ska agera med andra. Alexander har en idé om hur han ska smälta in i skolan men det går inte så bra. Ödet ger honom två ovanliga kamrater. Den ena är Maxine. Hon är fosterbarn till ett par som bor i ett fint, dyrt hus. Alexanders mamma har hyrt ett rum i huset men ligger nu på lasarettet efter att ha kolapsat. Alexander måste ta hand om mammans hund och är samtidigt väldigt förtjust i Maxine. Alexander blir också tvingad att lära känna den aningen töntiga Viola som går i hans klass. De hamnar på samma praoplats trots Alexs försök att undvika henne.
Så, ingen stor handling men härligt tempo i berättandet. Humorn lyser igenom även om den är subtil. Det här är en bok som är full av citatvänliga stycken. Jag älskade att läsa boken och plöjde den från pärm till pärm på en sittning. De härliga karaktärerna tar över hela boken, så även om jag knappt kan återberätta handlingen så ger jag Onda krafter i Sollentuna två tummar upp. Tror även att det blir en bra diskussionsbok. Boken behövs diskuteras.
Läsvärt stycke vid bokprat (en av många): s. 145 (Maxine kommer på vilken karaktär Alexander är av Vänner-gänget.)
3 "Tankeläsaren - De utvalda 1" av Kristin Cashore
uHce 479 sidor
Varför ger man ut samma bok i två versioner? Okej, jag vet varför. Den vänstra är ungdomsversionen och den högra ska vara för de vuxna som också vill läsa en ungdomsfantasy men är för fega och värdelösa för att våga visa att de läser "barnböcker". Men allvarligt! Är det så stor skillnad på omslagen egentligen?
Katsa är född med dödandet gåva. Som brorsdotter till kungen så har hon växt upp bland hovet. Sedan kungen upptäckte att hon hade dödandets gåva så har Katsa jobbat för honom, dödat i kungens namn. Men hon gillar det inte och använder sin gåva på sidan om i Rådet, en organisation som arbetar för att hjälpa andra. Till hovet kommer prins Po, och han en särling med dödandets gåva. Tillsammans tränar de och till slut väljer Katsa att inte arbeta för sin kung längre. Hon får ett pris på sitt huvud, för ingen säger emot kungen, och flyr.
Tankeläsaren började som en klassisk fantasy till den grad att jag tyckte boken var tråkig. Man hade läst det förut. Men så kom jag in i historien och blev fascinerad över hur historien ändrade riktning. Resultatet är inget stordåd men ändå ett gott äventyr.
3 "Rör mig inte" av Tahereh Mafi
uHce 302 sidor
I svensk media har Rör mig inte fått mestadels dåliga recensioner mest med fokus på att man har läst samma tema tidigare i oändlighet. Jag tänkte mest på hur boken är skriven och upplyftes av ett annorlunda påträngande sätt att beskriva hur huvudkaraktären Juliettes känslor tärde på henne. Samtidigt kunde inte jag heller undvika att jämföra den dystopiska handlingen men det var mest efter en bra bit in i boken där intensiteten mildrades och jag började tänka på var historien var på väg. Jo, för som många andra ungdomsböcker på sistone så är även Mafis historia tänkt att bli en trilogi.
Grundhandlingen är enkel. Framtid. Juliette har en gåva; de hon rör dödar hon, något som resulterat i att hon slutligen har fängslats. Vid bokens start så har hon suttit i sin cell i 264 dagar, utan någon kontakt med omvärlden. Så en dag får hon en cellkompis, en kille. Varför har de satt in en kille i samma cell som henne, speciellt när de vet att om han rör henne så är han död?
Som ni ser på omslaget så är ordet inte genomstruket. Läsaren får följa Juliettes tankar. Många av tankarna är tvångstankar. Hon vill så gärna en sak men samtidigt ligger hennes förbannelse som en börda i hennes tankar och gör så att hon säger emot sig själv, som en varning, som ett sätt att jämföra sig själv som om hon skulle vara vanlig. Men Juliette är ett monster mer än en människa. Hon själv ser det hon har som en förbannelse men det finns andra som ser det mer som en gåva. Andra som vill utnyttja henne.
Början av boken är fenomenal. Gå till kapitel 5 och insup storheten. Kapitel 5 sätter fingret på spiken, inte bara en gång utan flertalet gånger. Jag blir aningen besviken av det håll som Mafi låter historien ta en bit in i boken men hon öppnar vägen till en intressant fortsättning under de sista tiotalet sidorna. Andra delen är planerad till våren 2013 på engelska. Det blir en lång väntan tills trilogin är avklarad.
2 "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan" av Sara Ohlsson
uHc 297 sidor
Olivia har blivit dumpad av John av ingen uppenbar anledning. Hon känner sig ensam och lämnad. Hånglar runt och går på fester. Sen är boken slut.
Det var ungefär så jag kände när jag läste Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan, vilket är en mycket bra och lockande titel men inte lika lockande läsning. Jag väntade hela tiden på att intrigen skulle hottas upp men hela tiden dämpades det som kunde ha blivit, som en berg- och dalbana där man åker uppåt och förväntningarna stiger men för att i nästa sekund inse att man bara kommit någon meter upp i luften för att sedan åka ner en liten barnbacke. Och sen är boken slut. Ja, så är det. Man undrar om Ohlsson inte kom på något slut utan bara avslutade där hon var....nä, nu tog min penna slut.
4 "Cinder - Månkrönikan 1" av marissa Meyer
uHce 397 sidor
Jag är svag för dystopier och framtidhistorier i allmänhet. Däremot brukar jag känna ett motstånd mot alla dessa nya "moderna" versionerna av gamla sagor. Men jag gillade Alex Flinns Beastly så varför inte läsa en ny variant av Askungensagan?
Handlingen i Cinder utspelar sig många hundra år in i framtiden. Ett fjärde världskrig har avslutats för länge sedan, jag tror de snart ska fira att det är 700 år sedan kriget tog slut (kommentera om jag har fel). Världen är uppdelad i ett fåtal stora länder, i stort sett de gamla kontinenterna. Vår historia utspelar sig i det Östra Samväldet, gamla Asien. I en sunkig verkstadsbod arbetar Cinder. En dag dyker prinsen av Östra Samväldet upp inkognito och vill ha en uråldrig tjänsteandroid lagad. Båda gillar varandra men hur ska Cinder berätta att hon är en cyborg, människa fast stora delar av henne är robotdelar? Eftersom det är en askungesaga så är förstås hennes styvmor med döttrar inbjudna till den stora balen prins Kai ska hålla i men Cinders elaka styvmor vägrar låta Cinder följa med.
Det är grundhistorien men runtomkring sker mycket annat. Jorden är i ständig fara att lunarerna ska starta krig och måndrottningen verkar bara godkänna en fredsöverenskommelse om hon får gifta sig med kejsaren av Östra samväldet. Över hela jorden har även en epidemi brutit ut och människor dör som flugor. Även den nuvarande kejsaren har insjuknat.
Jag hade mina dubier (dubia?) eftersom Meyer snabbt kastade sig in i historien och därmed också överröste läsaren med information. Det blev mycket att ta in direkt och jag kände att läsflödet knappast skulle infinna sig i den här takten av information men vartefter så kommer man in i historien och jag kan även glädjeligen tillägga att historien får ett eget liv. Länge jämförde jag Cinder med den gamla sagan; Meyer låter dock sin egen handling leva och frodas i en annan riktning och i slutet av boken så presenteras läsaren med en spännande cliffhanger. Även om man som läsare kunna se de röda trådarna leda åt detta håll så väntar i varje fall jag på nästa del som ska komma 2013. Månkrönikan är planerad till fyra delar.
3 "Hjärtat Power Off" av Josefin Schygge
uHc 178 sidor
En av mina uppgifter nyligen var att göra en litteraturlista på barn- och ungdomsböcker som handlade om missbruk. Schygges Hjärtat Power Off hamnade förstås på listan, men utan att jag läst den. I mina forskning så läste jag att boken handlar om Sofie som testar ett plåster på en fest för att få en kick. Detta plåster innehåller stora mångder bedövningsmedel och används vanligtvis inom vården som medicin för de som har cancer. Sofie mår varken dåligt av plåstret under tiden eller dagen efter och bestämmer sig för att skaffa mer. Då träffar hon Gusten. Det är här som tidigare recensioner och lektörsomdömen stoppar i handlingen. Jag trodde att Hjärtat Power Off endast handlar om missbruk, Sofies missbruk då, men i och med kontakten med langaren Gusten så hamnar hon i fel händer och blir till sist också en dealare och även om hon vill komma ur hela den för jävliga situationen så är hon fast.
Till en början gillade jag inte historien så mycket. Berättelsen gick långsamt fram och vek hela tiden in på de vanliga intrigerna och problemen. Jag gillar att Schygge går ett steg längre, att man får följa Sofie i sin hopplöshet, för ju mer hon hamnar i skiten desto mer vill hon ur men det är ett moment 22 för det blir bara svårare och svårare. Hjärtat Power off är inget läsminne för livet men tilltalar och väcker känslor, om än aningen ljumma.
4 Eko av Kim Olin
uHc 220 sidor
Det känns nästan att jag drar till med betyget 4 bara för att jag är så glad att det har kommit en ny bok av Kim Olin. Men riktigt så är det förstås inte. Eko är bra och lika spännande som de andra fyra i bokserien om Pulverland (Avhopparen, Beskyddaren, Checka in och Drakens skugga).
Eko är en nystart. Den tar vid ett par år efter Drakens skugga och handlar om 17-årige Filip som dras in i en härva på grund av hans förbannade storebrorsa. Handlingen utspelar sig fortfarande i Pulverland men nu har just området Pulverland förändrats. Området tas hand om en ny boss, bossen utan snö, som inte vill ha knark i sitt område. Bossens hejdukar förstör för alla som försöker deala inom hans område. Polisen blundar för våldet då Pulverland har blivit ett bättre ställe att bo på tack vare bossen utan snö. Filips brorsa övertalar honom att tända eld på en kåk utan att han vet att det sover två tjejer i huset. De blir nästan inbrända, Filip räddar en av tjejernas liv. Tanken var att tjejerna skulle dö och nu ligger Filip risigt till. Han flyr från hemmet och från sin brorsa.
Eko är alltså en femte, fristående del, men det har ingen betydelse om man läst de fyra första. Det är även helt uppenbart att det är fler delar på gång.
Jag undrar fortfarande vem Kim Olin är. Tänk om mediadrevet skulle bli lika stort som till Hypnotisören, då skulle vi få veta vem som ligger bakom pseudonymen.
2. Yummy av Eva Susso
Hcg 165 sidor
Det här var verkligen en svår bok att skaffa sig en åsikt om. Det är mycket som tilltalar men det finns helt klart ett par diskutabla ingredienser.
Historien i ett nötskal är att Mia och hennes föräldrar flyttar äntligen från den sunkiga husvagn de bott i. Mias föräldrar dricker för mycket och har på grund av sitt missbruk förlorat sina jobb. Vi kommer in i handlingen när föräldrarna bestämt sig för att sköta till sig. De flyttar in i en lägenhet och föräldrarna ska gå några "kurser". Det sägs inte vilka "kurser" det är. Det kan lika gärna vara vanliga kurser som arbetsförmedlingen har men något säger mig att det också kan handla om deras missbruk. Mia träffar en kille i deras nya område som kallar henne för Yummy men hon måste åka iväg till Görel under tiden föräldrarna är på kurs.
Möjlig spoiler i detta stycke!
Detta är i stort sett handlingen men så finns även Mias relation till sin gamla kompis Gabby som hon lekte med när de bodde i husvagnen. Mia bearbetar förändringarna genom att flera gånger åka tillbaka till den gamla husvagnen som numera är extra sunkig. Den här delen av boken är rejält flummig och jag tror, med risk för spoilers, att Gabby /Gabriel representerar hennes demoner. Gabby är för konstig för att existera på riktigt och det som händer blir nästan övernaturligt. Jag kan gå med på att det handlar om Mias mardrömmar men det framkommer inte i sättet som Susso berättar historien.
Jag vet inte heller vad jag ska säga om slutet. Det borde komma en uppföljare för så här kan boken inte sluta.
För övrigt älskade jag illustrationerna. De får mig att leta reda på Kim W Anderssons seriealbum Alena.
3 "I bläckfiskens tecken" (Kapten Prometeus 1) av Benni Bödker
Hcg 77 sidor
En lättläst Hegasbok i steampunkmiljö full av härliga illustrationer!
Någon stjäl raketer från myndigheterna. Kapten Prometeus sätts på fallet. Med sig har han medhjälparen Mats. De bor i ett flådigt och delvis hemligt hus i Nya Amsterdam (numera Manhattan). I eftersökningarna efter en försvunnen/kidnappad flicka så upptäcker de att de båda fallen hör ihop och att det är Prometeus nemesis Calamari som ligger bakom både kidnappningarna och raketstölderna.
Vem gillar inte steampunk!? Den här bokserien, varav I bläckfiskens tecken är första delen, har slagit hammaren på spiken. Fantastiska teckningar och språket är i bästa film noir-känsla.
Kapten Prometeus borde passa perfekt för mellanstadiet men även en bit ner på lågstadiet.
3 "Komma undan" av Anne Cassidy
uHce 99 sidor
Anne Cassidy brukar skriva bra thrillers för ungdomar. Nu är hon aktuell med två böcker samtidigt på svenska. Den ena är Tid att dö, första delen i en längre, tjockare thrillerserie utgiven på svenska av Rabén & Sjögren. Komma undan är däremot en snabbläst bok från Argasso förlag.
Marks "flickvän" dör i en bilolycka. Jag skriver flickvän Kate inom citationstecken eftersom de tidigare hade bråkat och under denna kväll blev de sams igen men det hela slutade med att de missade bussen, Mark stal en bil och i snöyran som följde kör han av vägen och Kate dör. Mark väljer att inte informera polisen utan tar sig istället hem och skaffar sig ett alibi för kvällen. Polisen är på honom om händelsen, hans vänner vet inte hur de ska bete sig och Kates familj mår bara dåligt. Mark försöker glömma det hela men händelsen gnager på samvetet.
Stora delar av boken handlar just om hur Mark hanterar sina skuldkänslor. Komma undan är en gripande och tankeväckande historia och jag gillar slutet. Bra diskussionsbok.
4 "Farsot - De levande döda 2" av Charlie Higson
uHce 505 sidor
Vad jag gillade med första delen, Fienden, var att delar av boken följde en zombie som berättare. Det var något nytt. Eftersom de vuxna i Higsons serie smittas av ett virus som gör att deras hjärnor ruttnar (bland annat) så blir det extra spännande när man får följa de vuxnas tankar.
Jag såg fram emot andra delen eftersom jag hoppades på en fortsättning och utveckling i zombiernas berättande. Istället är Farsot en prequel. Det visar sig bra då Higson förklarar många frågetecken från första delen. I Farsot råder mer kaos än i Fienden. Barnen har inte organiserat sig på samma sätt. De äldre tonåringarna är oroliga för att de ska smittas. När vi börjar läsa så har epidemin spridit sig till den grad att alla vuxna har smittats. De flesta har faktiskt dött men sedan finns det dem som inte dör utan går runt och vill äta barnkött. Ed och Jack är bokens stora huvudkaraktärer (även om det finns många andra). De har inte lämnat sin skola när boken börjar vilket betyder att de fortfarande har hållit ut på sitt första ställe. De vet inte ens om de är ensamma på skolan eller om det finns fler barn som gömmer sig. Det är farligt att leta igenom lokalerna då de smittade lärarna drar runt och letar efter munsbitar.
Farsot har en mäktig början. Våldsam och blodig. Resten är också våldsam och blodig och man vänjer sig inte efter en stund. Varje attack från de vuxna smittade kommer som en chock eftersom det alltid är barn som blir fångade och dör. Jag kom på mig själv att hela tiden fundera på vem som skulle bli nästa offer. Alltså lite som en skräckfilm.
Del tre kommer i september.
Vad jag gillade med första delen, Fienden, var att delar av boken följde en zombie som berättare. Det var något nytt. Eftersom de vuxna i Higsons serie smittas av ett virus som gör att deras hjärnor ruttnar (bland annat) så blir det extra spännande när man får följa de vuxnas tankar.
Jag såg fram emot andra delen eftersom jag hoppades på en fortsättning och utveckling i zombiernas berättande. Istället är Farsot en prequel. Det visar sig bra då Higson förklarar många frågetecken från första delen. I Farsot råder mer kaos än i Fienden. Barnen har inte organiserat sig på samma sätt. De äldre tonåringarna är oroliga för att de ska smittas. När vi börjar läsa så har epidemin spridit sig till den grad att alla vuxna har smittats. De flesta har faktiskt dött men sedan finns det dem som inte dör utan går runt och vill äta barnkött. Ed och Jack är bokens stora huvudkaraktärer (även om det finns många andra). De har inte lämnat sin skola när boken börjar vilket betyder att de fortfarande har hållit ut på sitt första ställe. De vet inte ens om de är ensamma på skolan eller om det finns fler barn som gömmer sig. Det är farligt att leta igenom lokalerna då de smittade lärarna drar runt och letar efter munsbitar.
Farsot har en mäktig början. Våldsam och blodig. Resten är också våldsam och blodig och man vänjer sig inte efter en stund. Varje attack från de vuxna smittade kommer som en chock eftersom det alltid är barn som blir fångade och dör. Jag kom på mig själv att hela tiden fundera på vem som skulle bli nästa offer. Alltså lite som en skräckfilm.
Del tre kommer i september.
