4 "Farsot - De levande döda 2" av Charlie Higson

uHce   505 sidor

Vad jag gillade med första delen, Fienden, var att delar av boken följde en zombie som berättare. Det var något nytt. Eftersom de vuxna i Higsons serie smittas av ett virus som gör att deras hjärnor ruttnar (bland annat) så blir det extra spännande när man får följa de vuxnas tankar.

Jag såg fram emot andra delen eftersom jag hoppades på en fortsättning och utveckling i zombiernas berättande. Istället är Farsot en prequel. Det visar sig bra då Higson förklarar många frågetecken från första delen. I Farsot råder mer kaos än i Fienden. Barnen har inte organiserat sig på samma sätt. De äldre tonåringarna är oroliga för att de ska smittas. När vi börjar läsa så har epidemin spridit sig till den grad att alla vuxna har smittats. De flesta har faktiskt dött men sedan finns det dem som inte dör utan går runt och vill äta barnkött. Ed och Jack är bokens stora huvudkaraktärer (även om det finns många andra). De har inte lämnat sin skola när boken börjar vilket betyder att de fortfarande har hållit ut på sitt första ställe. De vet inte ens om de är ensamma på skolan eller om det finns fler barn som gömmer sig. Det är farligt att leta igenom lokalerna då de smittade lärarna drar runt och letar efter munsbitar.

Farsot har en mäktig början. Våldsam och blodig. Resten är också våldsam och blodig och man vänjer sig inte efter en stund. Varje attack från de vuxna smittade kommer som en chock eftersom det alltid är barn som blir fångade och dör. Jag kom på mig själv att hela tiden fundera på vem som skulle bli nästa offer. Alltså lite som en skräckfilm.

Del tre kommer i september.

3 "Slottets förbannelse" av Li Widmark

Hcg   176 sidor

Det har blivit några slottsbesök under åren och alltid får man höra att det spökar på slottet. Det är som med tatueringar, numera är det nästan mer exotiskt att INTE ha tatueringar. Säg mig ett slott som det inte "spökar" på! Jag har inte gjort några djupdykningar angående Löfstad slott, stället som Li Widmarks Slottets förbannelse (2011) utspelar sig på, men hennes spökhistoria späder förstås på den obligatoriska spökhistorierna kring gamla ställen.

Historien börjar med att syskonen Jakob (12 år) och Emma (14 år) följer med sin mamma som ska renovera en gammal gobeläng på Löfstad slott. Knappast att de får vara kvar ensamma i stan under sommaren. Väl på slottet träffar de guiden Björn som berättar om slottets historia och att det "spökar" på slottet. Björns historia följer hand i hand med den riktiga. 1636 kommer Axel Lillie tillbaka från 30-åriga kriget med multum av krigsbyten. För pengarna bygger han Löfstad slott. Det är här som Widmarks kryddar den riktiga historien med sina egna idéer. Det ryktas till och med att stora delar av skatten blev kvar efter bygget och att Lillie gömde sin förmögenhet någonstans på slottet. Till denna dag har ingen hittat hans pengar. Något som inte heller har hittats och kunnat bevisats är den skröna om att Lillie under kriget fick med sig Jungfru Marias tårar efter kriget i Pommern. Legenden säger att dessa ädelstenar skapades när Maria grät vid Jesus korsfästelse. När tårarna landade på marken så förvandlades de till ädelstenar. Ädelstenarna är vackra men för också med sig en förbannelse av olycka. Jakob och Emma tror att veckorna de måste tillbringa på Löfstad kommer att bli dödstråkiga men då händer något. En piga som dog i slottsbranden 1750 dyker upp i en gammal trappa och vill att syskonen ska följa med.

Om Slottets förbannelse bara hade varit en klassisk spökhistoria i slottsmiljö hade jag nog fått krupp men Widmark verkar ha samma smak för äventyr som jag. En viktig ingrediens i boken är "grevens trappa" där Jakob och Emma ser pigan Cajsa för första gången. Trappan verkar vara en port till en annan tid och deras tidsresor blir till stor betydelse för att slottets hemligheter ska avslöjas. Om man är som jag, svag för tidsresehistorier, så är Widmarks spökhistoria en glädjande läsning. Boken är spännande och innehåller många finurliga mysterier och twister i handlingen.

3 "Djävulsstatyn" av E. E. Richardson - Devil for sale

uHce   88 sidor

Så kom även "Devil for sale" på svenska.

Ben blir lurad att köpa en djävulsstaty på en loppis. Strax efter börjar problemen; skador och olyckor följer på varandra och det verkar vara statyns fel. Men det går inte att kasta statyn. Den måste säljas.

Oj, det blev inte världens bästa sammanfattning. Problemet är att historien känns så bekant. Det är rätt uppenbart att idén är gammal. Historien känns som en blandning mellan Hintons Du är min och Powlings Trasdockan, även dessa utgivna av Argasso förlag. Vanligtvis ser jag fram emot Argassos utgivningar. Djävulsstatyn är väl okej men ändå en upprepning.
 
Bokpratssidor:
s. 18-20 (Från "Munnen öppnade sig..." till "....fingertopp")
RSS 2.0