3 "Det brinner i mitt huvud" av Camilla Lagerqvist

uHc   207 sidor
Det brinner i mitt huvud
Att "få damp" är det vanligaste uttrycket jag hör på skolan för tillfället. Oftast kastar eleverna ur sig det när de har blivit utkastade från lektionen. "Oh läraren fick damp!" Egentligen handlar det om vilket kraftuttryck som helst, det är bara så att "damp" är det som gäller nu. Självklart ligger det så mycket mer bakom diagnosen damp, eller ADHD. För att få en bättre insikt i hur det är att ha ADHD valde jag att läsa "Det brinner i mitt huvud" av Camilla Lagerqvist. Förhoppningsvis lär det mig att agera annorlunda i vissa situationer.

Romanen följer Tobbe. Han har stora problem i skolan; orkar inte koncentrera sig på sina skoluppgifter; hamnar ofta i bråk; slåss och skriker. När vi kommer in i boken så har Daniel precis börjat i en specialgrupp. Vissa ämnen läser han avskilt från resten av klassen. Ändå har han lärare som pressar honom så mycket att han kan explodera och dra från skolan. Andra elever börjar prata skit om Daniel. Det går rykte om att Daniel har damp och han känner sig mer och mer utanför. Daniel börjar även en EVK, en utvärdering för att se om han har ADHD. Under tiden lever han i ovisshet om vad han är.

Men ljuspunkter finns. Daniel har alltid varit intresserad av cirkus. Han tränar gymnastik för att det är det närmaste han kan komma att vara cirkusartist. Han träffar Catrine. Hennes mormor var den kända cirkusartisten Elizaveta. Daniel frossar i hennes gamla saker. Samtidigt hjälper Catrine honom att komma i kontakt med Cirkusgymnasiet. Daniel träffar också en tjej, Emma, som förstår sig på Daniel. Emma har en brorsa med Asberger så hon förstår sig på Daniel mer än resten av skolan.

Jag tycker att början av romanen är bäst. Man får lära sig hur en person med ADHD reagerar. Det känns trovärdigt och är intressant. Att Daniel gillar cirkus är sannolikt. En person med ADHD har oftast svårt att sitta still på grund av brist på koncentration. Så cirkusinriktningen i boken är trovärdig men inte särskilt intressant, speciellt för någon som mig som hatar cirkus. Att cirkusgymnasiet ligger i Daniels stad känns också som ett otroligt sammanträffande. Men, what the heck, jag kan ändå rekommendera boken.

3 "SH3 - ett liv utan superkrafter är väl inte värt att leva?" av Daniel Ahlgren

Hci   104 sidor
SH 3. Vol. 1, Ett liv utan superkrafter är väl inte värt att leva?
Superhjältar är en seriegenre som jag aldrig gillat. Gränsen någonstans mitt emellan superhjältar och vanliga människor är mycket intressantare, t ex Fantomen och Groo svärdbäraren. Daniel Ahlgrens SH3 visar sig vara både och.

SH3 är en specialklass för personer med superkrafter. De uppskattas inte särskilt mycket av resten av samhället. Några ser dem som vigilantes och andra är bara avundsjuka på deras superkrafter. Men ungdomarna i SH3 har sina egna problem; utanförskap, mobbning, hormoner och kärleksproblem tar upp den största tiden. Alfamannen (som alla, till hans stora förtret, kallar för Alfapojken) har inte bara kärleksproblem utan är även riktigt irriterad på att de andra i klassen använder sina krafter till annat än att kämpa brott och orättvisor.

SH3 är alltså ett seriealbum om "vanliga människor" som råkar ha superkrafter. Albumet började riktigt bra med en presentation över allas problem och en introduktion över ett större problem där IDPE, Internationella Dimensionpolisen, jagar förbrytare. Tyvärr visade det sig att denna lovande historia tvärt avslutades. Till min förfäran är SH3 ett album med flera småhistorier och den blev direkt mycket mindre intressant är vad jag räknat med.

Den första episoden innefattar ändå de första 60 sidorna och tack vare längden (mer än hälften av albumet) så ger den ändå helheten en mersmak som gör att jag troligen tar mig en titt i uppföljaren "SH3 - Jag gråter bara i andra dimensioner".

3 "Om jag kunde drömma" av Stephenie Meyer

uHce   416 sidor
Om jag kunde drömma
Vampyrtrenden fortsätter sitt segertåg och jag känner mig tvungen att sätta tänderna i Stephenie Meyers Twilight-serie. Man har ju förstås alltid ett val men vampyrer har alltid legat nära hjärtat och intresset för "Om jag kunde drömma" låg därför mest i hur Meyer har skapat sin vampyrlegend.

Bella flyttar till sin pappa och den sömniga och regniga småstaden Forks utanför Seattle för att underlätta för sin mor som hänger på sin nya kille på jobbjakt bland basebollagen i USA. Hon har aldrig passar in i skolan tidigare och räknar med att inte göra det nu heller. Delvis har hon rätt men av helt andra orsaker. Hon hade räknat med att inte få några vänner men det är uppståndelse i lilla Forks att en storstadstjej från Phoenix har flyttat dit. De andra eleverna på skolan är typiska småstadsmänniskor. De enda som står ut är familjen Cullen, vars adoptivbarn går på skolan. Ingen pratar med Cullenfamiljen och de pratar i sin tur inte med resten av skolan. Bella hamnar bredvid Edward Cullen på kemin och en kontakt skapas. I början verkar det som om Edward inte gillar Bella men efter att ha räddat livet på henne är kärleken ett faktum...trots att han är en blodsugande vampyr!

"Om jag kunde drömma" är en av de bättre ungdomsböckerna med vampyrer i handlingen. Det som skiljer romanen från t ex Darren Shan-serien är att fokus ligger inte på vampyrismen utan på den omöjliga kärleken mellan människan Bella och vampyren Edward. Meyer ger en färsk syn på vampyrerna, men en biologi och legendmassa som skickligt omsnirklats för att passa historien. Det finns delar som rör vampyrlegenderna, indianernas "de kalla", som känns nytt och intressant. Tyvärr fungerar inte det extraordinära i kraft och styrka lika bra i boken så som det gör i filmen. Basebollscenen med vampyrerna är om än ännu värre än i filmen. För mig känns kärleksdelen med det suktande och trånande paret utjatat i längden och jag fann mig sitta fast i läsandet efter två tredjedelar. Lyckligtvis blir det problem och spänningen tar vid.

En bra vampyr/kärleksroman för både killar och tjejer.
RSS 2.0