3 "Utpekad" av Nigel Hinton

uHce   105 sidor
Utpekad
Den här boken började jag läsa någon gång på våren 2009 men fick abrupt avsluta läsningen då en elev ville ha något spännande. Sedan dess har jag alltid undrat hur historien slutar. Många av Argassos titlar är ALLTID utlånade så det krävs planering för att få läsa vissa böcker. Hintons "Gangsterbröder" ser man inte ofta på hyllan; den tillhör en av de mest populära Argassotitlarna.

"Utpekad" har en mycket bra inledning. Nathans farsa är lastbilschaufför och är kan vara borta under flera dagar i sträck. När han är hemma vill Nathan gärna umgås med pappan så mycket som möjligt. Därför bestämmer de en tid för dagens fiske. Pappan tror att han bör hinna dit till klockan tre. Men så sent som 15:40 dyker han upp helt förvirrad, tjurig och irriterad och med ett stort rivsår på handen. Pappan vill inte prata om det och fisket blir inte alls lika kul som förväntat. Dagen efter får de besök av polisen. En ung kvinna har blivit mördad i en skog inte så långt ifrån fiskeområdet och polisen vill prata med pappan. Nathan är chockad. Alla detaljer och pappans beteende visar på att han är skyldig men vad ska Nathan tro? Det är ju faktiskt hans egen pappa!

Det här är en spännande historia åt deckarhållet. Det bästa är som sagt att man snabbt kommer in i handlingen och det är svårt att lägga ifrån sig boken förrän man har fått svar på alla frågor som uppstår. Boken tar också upp hur familjesituationen förändras när pappan blir häktad och samhället får reda på vad som hänt.
 
Bokpratssidor:
s. 18-20 ("Klockan 15:40") till "Men inte idag"
 

4 "Det är så logiskt alla fattar utom du" av Lisa Bjärbo

uHc   251 sidor
Det är så logiskt alla fattar utom du
Det enda jag kan tänka på i början är hur boken knastrar och knäpper när man läser och vänder blad, som om sidorna plötsligt skulle lossna och falla till golvet. Det är den praktiska delen av mitt bibliotekariejag som tar över. Hur många läsningar klarar exemplaret? För många läsningar kommer det att bli. Lisa Bjärbo har hittat helt rätt när hon tar klivet in i den skönlitterära världen.

Det andra jag tänker på är upplägget. Boken handlar om bästa kompisarna Johan och Ester. De har typ alltid varit kompisar. De vet vad den andra tänker och känner varandra utan och innan...förutom att Johan har en hemlighet. Han är dödskär i Ester. Självklart kan han inte berätta det. Det skulle bli dödsstöten för vänskapen. Upplägget blir alltså att man får följa de två dag för dag, var för sig. Man läser om den ena och så kastas man in i den andra personens tankar om samma händelser. Boken är alltså tudelad och den gimmicken är även det första man ser: Både fram- och baksida är "framsidor". Boken har till och med två baksidetexter, en för Ester och en för Johan.

Så glömmer man allt yttre och fastnar för historien. Rob Reiner frågade sig en gång i tiden (i filmen "När Harry mötte Sally") om en man och en kvinna kan vara vänner utan att kärleken och det sexuella kommer emellan. Det är en bra fråga. Det är en fråga som Johan ställer sig. Johan har alltid anpassat sig efter Esters idéer och infall. Han har lyssnat på hennes pladder och alltid gjort vad hon tyckt varit bäst. Men när Ester blir kär i hårdrockaren Adam så märker Johan att han inte längre orkar rätta sig efter Ester. Det är kärlekens fel. Johan orkar inte se Ester med någon annan. Det hela påverkar även deras vänskap.

Det här är årets bästa svenska kärleksroman hittills. Romanen har fått stor uppmärksamhet i media och hyllas överallt man ser något om den. Nu sällar jag mig till skaran och placerar den tillsammans med Sonya Sones Vad mina vänner inte vet (bästa utländska kärleksroman) och Maja-Maria Henrikssons Jag finns som obligatorisk läsning för 2010.
 
Bokpratssidor:
s. 39-40 (från "JOHAN Det är inte första gången..." till "...hoppas att det ska gå över"
 

4 "The Magicians" av Lev Grossman

He   516 sidor
The Magicians
Så...jag sitter framför datorn och läser recensioner om Lev Grossmans böcker. Hans två första romaner får otroligt dålig kritik. Språket är inte utvecklat. Det finns många lösa trådar som inte binds ihop i slutet av romanerna och så ska hans historier vara ganska fantasilösa. Men bokbloggen Bokhora hyllar 2009 års The Magicians. Vad ska man tro? Tanken går till kommentarerna om fantasilösheten. The Magicians ska, enligt kritiker, vara som en vuxen Harry Potter och Narnia... och det är precis vad den är. Precis.

Quentin Coldwater är en duktig och flitig student, bland de bästa på skolan. Hans favoritböcker är den brittiska författaren Plovers böcker om Fillory, skrivna på 30-talet. I de böckerna går några syskon genom en stor farfarsklocka och in i ett annat land, kallat Fillory. Där blir syskonen kungar och drottningar och slåss mot monster. Quentin drömmer ofta om att hamna i en land som Fillory. Att uppleva lite magi. Men Fillory är bara påhittat.

Men så får Quentin möjlighet att göra ett inträdesprov till en magiskola och kommer in. Livet blir då helt annorlunda. Dagarna tillbringas med att nöta formler och lära sig hur och när magi bör användas. Quentin är genomlycklig. Det här är nästan bättre än att komma till Fillory.

Mer än så kan jag nog inte skriva utan att förstöra handlingen. Ni ser att det handlar om en kopia på både Harry Potter och Narnia. Och Grossman är öppen om detta. Harry Potter nämns i samband med magiskolan. Fillory är uppenbart Narnia. Men jag känner aldrig att det är en direkt stöld. Det handlar mer om en hommage till de två bokserierna. "The Magicians" är inte det minsta originell men det behövs inte heller. Boken är bra ändå.

Men det finns en skillnad och jag tycker den är markant. Där Rowling fokuserar på händelser och aktionfyllda sekvenser så undersöker Grossman hellre känslorna som aktionerna resulterar i. Det viktiga är inte den makalösa magin utan hur Quentin reagerar på förändringarna i sitt liv.

Jag är också väldigt förtjust i hur Grossman använder Fillory på en metanivå; hur han väver in Fillory i handlingen och hur Quentin och hans vänner i andra delen av boken sedan kopplar sina lärda magikunskaper till Plovers böcker om Fillory. Grossman har tagit två välkända berättelser, Harry Potter och Narnia, gjort dem till sin egen historia och sedan tagit den till en ny nivå. Jag väntar ivrigt på att romanen ska översättas till svenska för att se vilken målgrupp den tilltalar. För även om "The Magicians" är klassad som vuxenbok så passar den perfekt för den lässugne tonåringen som nyligen har plöjt alla Potter-böcker. Man behöver inte ha läst Potter-böckerna för att uppskatta "The Magicians" men det är en fördel om man känner till Narnia lite bättre.
RSS 2.0