3 "Min vän Percy, Buffalo Bill och jag" av UIf Stark

Hcg/LC
4 CD, ca 5 timmar
Författaruppläsning
Min vän Percy, Buffalo Bill och jag
1950-talets barndom. Oj, dessa svunna tider. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Ulf Starks berättelser är gemytliga och delvis härliga men ibland känns de gamla och utdaterade.

Det här är ytterligare en bok om Ulfs barndom. I boken "Min vän Percy, Buffalo Bill och jag" vill Stark berätta om sin farfar som var en arg och bitter figur. Ulf tillbringar sina sommarlov ute i Stockholms skärgård hos sina farföräldrar. Han ser fram emot att träffa sina sommarkompisar och Pia, som Ulf är kär i. Ulfs klasskompis och bästa vän Percy (med den starka viljan) övertalar förstås Ulf att Percy också ska tillbringa ett tag på landet. Utan att berätta för sina föräldrar åker Ulf och familjen iväg för att sedan få ett telefonsamtal av Percys mamma som gläds så stort över att kunna åka iväg ensam med sin man för en gångs skull. Och Percy är ju Percy, egentligen den karaktär som driver historien framåt. Samtidigt som man kan hata Percys många infall så uppskattar jag hans uppriktighet, när han nu bestämmer sig för att vara uppriktig; många gånger verkar det som om han är uppriktig men i verkligheten ljuger han tungan av sig (t ex när han av misstag har hällt peppar i farfars gröt och menar att det är ett practical joke). Ulf känner ungefär likadant. Percy är hans bästa vän men Percy kan också vara rejält irriterande. Själva handlingen är inte så viktig; den är till och med svår att sätta fingret på. Ulf ska ragga på Pia, Percy ska lära sig simma, Ulf sommarkompis ska leta insekter, farfar ska få bort stenen i trädgårdslandet och pappa ska lösa så många korsord som möjligt. Allt blir en enda röra, men ändå en gemytlig och trevlig röra.

Åter igen är det Ulf Stark själv som läser sin roman och jag har verkligen börjat gilla hans röst. Percys uppriktighet passar som allra bäst på Starks tunga. För barn som behöver böcker där man snabbt kastas in i handlingen är det här inget bra alternativ men för den som redan har läst "Min vän Percys magiska gymnastikskor" och gillat den (går det att göra något annat?) är detta är självklart val.

1 "Angel Skin" av Christian Westerlund och Robert Nazeby Herzig

He.05   80 sidor











Joshua Barker tar livet av sig genom att skjuta sig i huvudet. Men döden är inte vad han räknat med. Himlen ser exakt likadan ut som de levandes värld. Allt är förfallet och luktar helvete. Joshua möter Elmer som berättar att himlen är som en spegelvänd version av de levandes värld. Elmer berättar också att det är något speciellt med Joshua och att de tillsammans ska leta upp Gud.

Det här är ett seriealbum av mindre kända serieskapare och från ett mindre känt förlag. Hela kongarongen känns som en rip-off av Neil Gaimans serier om Sandman och hans syster Death. Det finns en konstig kvinnlig figur i himlen som ser precis ut som Sandman med sin mask. Det finns även en ängel som skulle kunna vara Gaimans Death. Handlingen är avhugget berättad och man vet inte riktigt vilka bildrutor som man ska läsa först. Illustrationerna är, precis som i Gaimans serier, en blandning mellan vanliga teckningar och målningar, ofta inom samma ruta. Jag gillar inte heller hur Westerlund beskriver ställena; allt luktar förruttnelse och spyor (rot and vomit). Man skulle i varje fall ha förväntat sig några synonymer från en författare men det är bara "rot and vomit" överallt. Hela albumet avslutas med ett "jaha" och känslan att man har blivit berövad på trettio minuter av sitt liv.

Frid rekommenderar hellre:
Gaiman, Neil. Sandman-serien. (de första albumen)
Ennis, Garth. Preacher-serien.

3 "Evelina" av Hanna Christenson

uHc   204 sidor
Evelina
Utbudet på ungdomslitteratur har för min egen del känts aningen dystert de senaste två, tre månaderna. Därför har jag satt tänderna i den nya romanen "Evelina" av debutanten Hanna Christenson trots att jag hade mina farhågor. Orsaken till att "Evelina" ändå är ett säkert inköp får man tacka skoleleverna för då deras intresse står på topp. Det lilla förlaget Semnos har skapat ett bra omslag som verkar locka till läsning.

Romanen följer tre tjejer på gymnasiet. Evelina har alltid varit mobbad och utstött men i och med flytt, ny skola och en styling av sin kusin så anses hon plötsligt vara en av innetjejerna. Hon hamnar förstås med de coola tjejerna som leds av den elaka Susanna. Trots den positiva vändningen känner sig Evelina fortfarande osäker över sin position. När Evelina upptäcker att Susanna mobbar Malin så märker hon hur lätt det är att dras med i jargongen, trots att hon själv blev mobbad i sin förra skola. Men det händer saker för alla tre tjejer som gör att de kommer att se på samvaron på ett annat sätt.

Lektörerna på Bibliotekstjänst har dubbla åsikter om boken. Maria Wolff Gripfelt skriver "Allt berättas på perfekt svenska men samtidigt ganska stelt, med något slags pedagogiskt tonfall. Författaren har psykologisk insikt men får bara bitvis sin historia att leva. Dock vet jag ett antal 13-14-åringar som skulle sluka den här berättelsen". Katarina Lycken nämner religiositeten som finns i boken. Tron på något större är tydligen en viktig del hos författaren eftersom alla tre tjejer vänder sig till kristendomen. I grund och botten är det inte fel men det känns osannolikt att alla tre hittar hjälp i religiositeten med tanke på hur samhället verkligen ser ut. Jag håller även med lektörerna i deras andra åsikter. Christensons språk är alltför pedagogiskt. Hennes karaktärer, speciellt Evelina, har otroligt mycket insikt så att råden och aforismerna haglar ner på hennes vänner. Samtidigt njuter jag av språket i stora delar av boken. Framför allt början gav mig mycket. Det är just mobbningen, utanförskapet och kraften att göra rätt trots att det är svårt som för historien framåt. Boken fungerar bra som en ögonöppnare. Man börjar fundera på hur det ser ut på sin egen skola och vad man själv skulle kunna göra. Jag ser "Evelina" som en bra diskussionsbok.
RSS 2.0