4 Drakenböckerna av Dav Pilkey

Hcf     46-47 sidor

I tio år har jag gillat Pilkeys Kapten Kalsipp. Det började med att jag fick femte delen av en bekant i USA och har under min bibliotekarietid alltid stått bakom Kalsippböcker trots deras infantila innehåll. De är roliga och varierande och passar perfekt till ett barn inte tycker att det är så roligt att läsa.

Jag har varit dum nog att inte läsa Drakenböckerna bara för deras puttenuttiga framsidor. Nu har jag läst "Drakens vän" och "Drakens feta katt" som smälte mitt hjärta. Vilken dum drake! Dumsnäll och alldeles underbar.

"Drakens vän " var den bästa av de två. Draken tror att ett äpple pratar med honom så de blir vänner. Äpplet blir dåligt och draken tar med det till doktorn. I vänterummet äter en annan väntande upp äpplet och lämnar skruttet. Det är en enkel historia men berättat på det allra roligaste sätt. I den andra boken tar Draken hand om en fet katt som har frusit fast ute i snön. Det visar sig att katten inte är fet utan gravid.

Draken är för snäll för sitt eget bästa. Till exempel så väljer katten att sova i Drakens säng så Draken får sova i kattens låda, men han bryr sig inte det minsta. Nu måste jag leta reda på "Drakens vimsiga dag" så att jag har läst alla böcker om Draken.

2 "Ellis Island" av George Perec

Hce   62 sidor.

Jag förstår inte meningen med att ge ut den här texten av en annars så intressant författare. Perec har alltid skrivit med regler som begränsar hans skrivande; paradoxalt nog så öppnar det möjligheterna för den litteratur han skriver. Hans verk är inte alltid de bästa men de har alltid varit intressanta. "Ellis Island" har inte dessa begränsningar. Det är inte den sämsta boken jag läst av Perec men ointressant och oengagerande.

Tydligen så är boken en litterär sammanställning av en dokumentär som Perec och Robert Bober gjorde 1978 för L'Institute Nationale de L'Audiovisuel där delar av texten även finns med i filmen. 

Första delen är den intressantaste. Sidorna 13-18 en en sammanfattning av vad Ellis Island var och vad som hände där, dvs en port för immigranter till Amerika mellan 1892 och 1954. Där blev immigranterna synade, hälsokontrollerade och många gånger fick de även ett mer amerikaklingande efternamn. Det är en bra sammanfattning för den mindre lässugne läsaren. Resten av boken är som en lång dikt som tydligen även finns med i filmen. Inte alls intressant.

Tre orsaker till att jag ändå läste hela boken. Jag gillar Perecs andra verk, speciellt "Livet - en bruksanvisning". Jag fick tag på boken gratis. Boken var kort. Rekommenderar den inte mer än till de som ska skriva om Ellis Island för ett mindre skolarbete; för en längre uppsats kan den tänkas vara bra som komplement.

3 "Ful" av Scott Westerfeld

uHce   382 sidor

Tydligen ska Scott Westerfeld utgöra grädden av ungdomsförfattare från USA. Hans böcker har blivit uppmärksammade, kanske inte så mycket i Sverige, men i hemlandet.

Utgångspunkten i "Ful" pockade verkligen på mitt intresse. Tänk att leva i ett samhälle som har kämpat med att få bort alla grunder till mobbning och skiljaktigheter. I Tallys värld får alla omständliga plastikoperationer när de fyller sexton. På ett ställe i romanen säger hennes vän att alla som har "blivit snyggingar" ser likadana ut. Tallys säger inte emot men hon ser det mer som att man suddar ut det som "står ut" hos individen. Westerfelds berättelse börjar intressant. Tally och resten av fulingarna får bo avskilt från de vackra. De blir i stort sett hjärntvättade till att tro att de är fula. Man uppmuntrar dem att använda smeknamn som pekar på deras fulhet, såsom Vindöga och Spinkis. När Tallys vänner succesivt flyttar till Snyggstaden blir hon ensam. Hon fyller inte förrän några månader efter sina vänner. Under tiden hon väntar lär hon känna Shay som fyller samma dag som Tally. Shay är inte lika säker på om hon vill bli vacker. Hon är mer intresserad av vildmarken och att möjligen rymma till en bosättning med fulingar. Tally förstår inte varför man inte vill bli snygg. Alla problem löser sig ju om man är snygg.

Det här är första delen i en serie. Jag säger som Seinfeld: Boken är bra, jag läste nästan hela. "Ful" är alltså den första bok jag recenserar som jag inte läst ut. Den är intressant men jag hade förväntat mig en mer psykologisk bok, även om det är en ungdomsbok. Jag trodde att Westerfeld skulle fokusera mer på indoktrineringen av deras skönhetsideal men ganska snabbt blir romanen en äventyrshistoria. Fokus ligger istället på alla coola "framtida" uppfinningar som finns i samhället, såsom svävarbrädor och bungyjumpjackor. Inte vad jag hade räknat med. Jag får samma känsla för "Ful" som Mian Lodalen utrycker om Carl-Johan Vallgrens nya roman, att den ibland är kul, ibland spännande och otäck, men att jag inte känner något när jag läser boken och att boken inte får mig att tänka efter.

"Ful" är alltså ingen dålig roman. Det är en fartfylld, actionladdad historia - totalt motsatsen till vad jag hade förväntat mig.
RSS 2.0