2 "Tidväktaren" av Jeanette Winterson

uHce. 314 sidor. Fantasy

Tiden är ur led! Det har börjat ske konstiga rubbningar i tiden på jorden. Fruktansvärda stormar, tidstornadon, plockar upp hus, bilar och människor. Flickan Silver är bara elva år men måste hitta Tidväktaren som tidigare ska ha ägts av hennes far. Nu är den gömd och det är bara med den som tidstornadorna kan stoppas. Men det är bara hon som är ute efter tidväktaren. Den onda klockaffärsägaren Abel Darkwater och den konstiga kvinnan Regalia Mason är båda ute efter tidväktaren eftersom de då kan kontrollera världen.

Som tidsfantast känner jag igen många teorier som t ex den böjda tidsrymden, maskhål och dylikt. Winterson försöker dock förtvivlat att använda så mycket svåra grejer som möjligt vilket stör handlingen. Jag hatar verkligen också att de flesta har konstiga namn som t ex Grobianen, Snörvel och Hårda Näven. Det irriterar. Slutet av boken övertygar inte heller. Slutet kommer för plötsligt och upplösningen är alltför påklistrad som om författaren var tvungen att snabbt avsluta romanen.

Det här är en bok som jag tyckte var okej när man läste den men sekunden jag la undan den så hade jag svårt att återuppta läsandet.

3 "Kallocain" av Karin Boye

Hc/LC
CD-bok. 5 CD, ca 5 timmar.
Uppläsare: Leif Pagrotsky

Med sin uppfinning kallocain har kemisten Leo Kall försett Världsstaten med ett medel för total kontroll. Sanningsdrogen kommer åt medborgarnas tankar och man kan då fälla dem för förräderi innan de gjort någon, ungefär som i Minority Report. Medborgarna förväntas arbeta för Världsstatens bästa och bara ha dess bästa i åtanke. Att Leo vill få ut drogen så att den kan användas i hela världsstaten berättigar han med sin patriotism men inunder ligger viljan att synas och bli berömd.

När Leo och hans chef Rissen testar medlet upptäcker de en hemlig grupp som inte gör något särskilt, inte pratar om något särskilt och inte utmärker sig på något särskilt sätt. Men de är på det klara att det handlar om förräderi och att man som patriotisk medborgare inte ska bete sig på det sättet. Även rykten om en ökenstad som överlevt  det stora kriget dyker upp. Staden ska tydligen vara full med förrädare. Leos tankar börjar sväva. Att tänka utan att vara koncentrerad kan vara farligt, man kan göra saker som man inte borde.

Exakt vad det är med romaner om distopier som Kallocain, 1984 och Du sköna nya värld vet jag inte riktigt. De lockar men när man läser dem så skiljer de sig inte mycket åt och därmed känns det som om man bara läser om något man läst tidigare. Det är dock intressant att jämföra texterna.

Leif Pagrotskys skärva och mörka röst ligger precis på gränsen att skäras mitt itu som om han vore i puberteten. Man sitter på helspänn och väntar sig en högljudd tjut när som helst. Val av bättre uppläsare kunde ha gjorts.

4 "Amulet" av Kazu Kibuishi

He.05
187 sidor.

Det här är första delen i serien "The Stonekeeper". Som ni ser på signumet så handlar det om ett seriealbum på engelska. Jag valde att skaffa detta album eftersom det är relativt lite text trots sina 187 sidor och det blir ett bra alternativ till de som vill läsa något annat än de uttjatade Penguin Readers. Vad som fångade mig på en gång var de stilsköna illustrationerna med bilder som sa mer än orden. Se vad jag menar på Scholastics webbplats där man kan läsa prologen.

Med få ord berättar prologen om när Emily förlorar sin pappa i en bilkrasch. Några år senare har familjen valt att flytta till Emilys försvunna gammelmorfars stuga ute på landet eftersom de inte har råd att stanna kvar i stan. Här drar historien iväg i värsta Spiderwick-riktningen med magi, mystik och konstiga varelser. Väl inne i berättelsen får jag istället känslan av Hayao Miyazakis "Det levande slottet" och "Nausicaä of the Valley of the Wind".

Emily och hennes yngre bror Navin är ganska ointressanta (dvs neutrala som barnkaraktärer ofta är) men det finns ett stort persongalleri runt omkring som man njuter av.

Tyvärr hinner historien knapp komma igång innan boken är slut och troligen får man vänta ett eller två år på nästa del. Om man inte var så ivrig så skulle man sätta upp titlar som den här på en lista och sedan återkomma till dem flera år senare för att läsa allt i ett streck.
RSS 2.0