1 "Hemliga Sjuan och hundtjuvarna" av Enid Blyton

Hcg   142 sidor
Thumbnail
Hemliga Sjuan (H7) var en av favoriterna bland Wahlströms ungdomsböcker men som vuxen tar det emot att läsa H7. Texten har åldrats rejält, både i språk och livssyn.

Handling: Jack blir utesluten ur klubben eftersom han inte kan lösenordet (tja, i stort sett är det så). Samtidigt försvinner hundar härs och tvärs. Någon stjäl hundarna och den enda ledtråden är att tjuven har stora fötter. Vad händer då? Jo, först kallar Hemliga Sexan till klubbmöte. Peter ger moralpredikningar och det känns nästan som en sekt. Alla tycker att det är hemskt  med hundnappningarna. Tänk om deras hund Micko blir stulen? "Vov", säger Micko varje gång hans namn nämns vilket är både löjligt och irriterande. H6 bestämmer sig för att gå och leta efter en man med stora fötter. Som om det skulle gå vägen! En av dem förföljer en man som har en dvärgpudel i famnen. Han blir påträffad och mannen säger:
"Du är ju riktigt duktig till att skugga folk, även om du är en aning oförsiktig av dig. Jag har hållit ett öga på dig hela vägen, min gunstlig junker, fast du tror förstås att jag inte såg dig?" (sid. 105) 
Vilket språk! Hela boken är på det viset. Peters pappa äger får och har anställt en fåraherde vars hund försvinner. Fåraherden lägger alltid in ett "Herrn" i varje mening till pappan. Herrn hit och herrn dit känns riktigt uråldrigt. Självklart klarar de av att lösa fallet, något som den lokala polisen, i typisk gammal ungdomsboksmanér, har gått bet på. Allt går så snabbt att de hinner gå hem och titta på Bolibompa. I slutet av boken säger Blyton adjö till fåraherden och hans hund, till Hemliga Sjuan (som nu är återförenade) och lilla Micko. Det här är en beige historia på så många nivåer. Det känns som om "Hundtjuvarna" är gammeldags redan när den skrevs 1961. Det blev bara två böcker till om H7 efter denna, vilket jag kan förstå.

PS. Det mest anskrämliga är väl att Blyton skrev många siffergruppsserier. "Fem", "Mysterieböckerna" (The Five Finders-Outers), "De sex" och så "Hemliga Sjuan". Alla dessa har en hund i släptåg. Blyton skrev även en bokserie som heter Fyrklövern (i original The Adventurous Four) som egentligen handlar om en tolvårig pojke, hans två lillasystrar och deras fjortonårige arbetarkompis (också pojke). Wahlströms ändrade kön på den tolvårige pojken och satte en röd rygg på bokserien. Strange! Skulle det ha gått igenom idag?

2 "Fiende" av Tanya Landman

uHce   57 sidor

Robs farsa drog för sju år sedan. Rob har bara trevliga minnen från pappa och blir skitsur när en ny man kommer in i familjen. Rob lägger ner hela sin själ i att vara hemsk mot sin nya styvfarsa. När Rob äntligen börjar tina så dyker hans riktiga farsa upp och Rob påminns om hur han verkligen var; illaluktande alkoholist som alltid satt framför fotbollen på TV med en öl eller whiskey i ena handen och chips i andra.
 
Det är varken fel på historien eller upplägget i "Fiende" men den är alltför kort för att ta upp en sånt viktigt ämne. Kan dock vara en bra bok för att starta en konversation. Det måste dock finnas bättre alternativ.

3 "Skuggporten" av Lene Kaaberböl

Hcg     221 sidor

Mina förhoppningar var stora i väntan på senaste boken av Kaaberböl. Bokserien om Skämmerskans barn var mycket bra och medan vi alla väntar på att Silverhästen ska avslutas ger hon oss berättelsen om den stumma Anna som slutade prata när hennes mor försvann för sju år sedan.

Visst införlivades mina förväntningar, åtminstone i början. De första hundra sidorna slukade jag på en kväll. Anna blir mobbad i skolan för att hon inte pratar. Pappan har flyttat ut i växthuset efter det att mamman försvann. Huset stor tomt och öde. Anna får absolut inte gå in i huset. Den nya killen i klassen, Aian, räddar Anna från skolans mobbare och behöver ett ställe att övernatta på eftersom han bråkat med sin mamma. De tar sig in i huset och upptäcker en dörr till en annan värld. Det är Nattvärlden där skuggor och mardrömmar härskar. Här härskar Nera, syster till Annas mamma. Systrarna är som Arnold och Danny i Twins, raka motsatser. Tyvärr är Nera den onda och Anna får reda på att hon är den enda som kan störta Nera herravälde.

Ju längre in i boken jag kom desto mer klyschig blev den. För er som älskar det vanliga fantasygenren med magi och alternativa världar är det här en bok för er. Människorna i Nattlandet hade alla olika magiska egenskaper. Om jag läst boken för tio år sedan skulle jag nog ha gillat allt men just nu är jag proppmätt när det kommer till klassisk fantasy. Detta är alltså min subjektiva åsikt. Skuggporten kommer säkert älskas av många.
RSS 2.0