Kiosklitterär skräckromantik



Monstren är här. Frågan är hur länge trenden stannar. Åtta böcker True Blood, fem böcker Twilight, sex böcker House of Night och även Blod & Choklad som ursprungligen skrevs 1997 men inte översattes förrän förra året. Kan tänka mig att boken egentligen är för dålig för att översättas men att man ändå tjänar pengar på monstertrenden just nu. Jag har absolut ingen lust att läsa Blod & Choklad men såg filmen från 2007. Mycket dålig, må jag säga.


Så rotar jag bland pocketböckerna på loppis och hittar den här. Bläddrar nästan förbi den men det går ju inte att missa författarnamnet tryckt med bautastora bokstäver mitt på omslaget. P C Cast. "Vad är det här?", tänker jag.
Ser snabbt att den ingår i en serie som heter Partholon, kollar förlag... Harlequin!

Sedan juli 2010 har Harlequin gett ut nio böcker inom undergenren "paranormal romance - nocturne", två till är planerade till början av mars. De har inte bara lyckats grabba tag i P C Cast utan även fått in en skräckromantisk roman av Charlaine Harris (True Blood-författaren).

Hittills verkar inga ha upptäckt romanerna (av de jag pratar böcker med). Såsom de miljontals exemplaren av Isfolket så finns det även en stor marknad för Harlequinböcker. Men vem läser dem? Alla? Ingen? Är det lika pinsamt att berätta att man läser Harlequin som att man läser Sagan om Isfolket? Jag gillar för övrigt Sagan om Isfolket (läste 16 delar innan jag fastnade i del 17 då handlingen blev för repetativ). Casts House of Night är inte så dålig (trots hennes namedropping). Jag måste nästan testa en av de andra författarna i Harlequins Nocturne-serie. Vad tycker ni?

2 "Invasion!" av Jonas Hassen Khemiri

Hc   248 sidor

Min recension kommer troligtvis inte göra boken rättvisa. Direkt här erkänner jag att jag i stort sett skummade boken. Jag är på jakt. Målet är lättlästa noveller som passar högstadiet och inte är alltför svåra.

Invasion! har underrubriken "pjäser noveller texter". I samlingen finns två långa pjäser vilka jag inte läste. Mellan de två pjäserna har Khemiri tryckt in några kåserier. De är intressanta och underfundiga och jag tyckte mycket om dem, men utgår från hans eget liv, något många kåserier gör, och jag tror inte det passar för högstadieeleverna.

Det var de novellerna Khemiri skrev 2003-2007 som var mitt fokus. Khemiri är en av de mest variationsrika författare jag känner till. Först trodde jag att hans debut "Ett öga rött", och rinkebysvenskan i den, var så han skrev men språket var bara en anpassning till innehållet. Jag har snabbt insett att man aldrig kan vara säker på vad man får när man läser något av Jonas Hassen Khemiri. De första noveller var krångliga. De sex första noveller kändes som språkexperiment. Jag blev knappt klok på dem. Efter dem lät jag boken ligga i två veckor. Så börjar jag läsa "Spöket Milton" och blir helt betagen av berättarlusten, det allvarliga innehållet och antydningarna. "Det här är något jag kan använda", tänker jag. Det är efterfest och en kille börjar berätta om "Spöket Milton", en kille de mobbade i skolan. Han berättar det som om allt var på kul och det var uppenbart att Milton förstod att allt var på skämt. Novellen i sig har en annan berättare som kommenterar killens berättelse med sina egna tankar. Det här är starkt, alltså. På sju sidor lyckas Khemiri bygga upp en riktigt läskig stämning. Det var en otroligt bra novell.

Novelldelen slutar inte sämre. "Oändrat oändlig" handlar om en kille som gör slut med sin tjej. Vi får följa hans samtal med tjejen och bara höra hans "röst". Ju längre in i novellen man kommer desto mer ändras ens syn på killen. Också en toppennovell.

Så, visst är det svårt att ge en samling brett skilda texter ett gemensamt betyg. Jag lovar att ni kommer att hitta fantastiska guldkorn men jag lovar också att det finns långa transportsträckor emellan dessa.

3 "Innan jag dör" av Jenny Downham

Hce/LC
7 CD, ca 8 timmar
Uppläsare: Marie Richardsson
Innan jag dör
Den här boken missade jag helt när den kom 2008. Sen hamnade den på Bokjuryns lista och så började efterfrågningarna. Orsaken att jag missade den är nog att boken är klassad som en vuxenbok av Bibliotekstjänst (och hamnade därmed på fel sidor i inköpskatalogen, ett fel som BTJ för övrigt även gjorde med Meyers nya "Genom dina ögon"). Av en slump hittade jag sedan "Innan jag dör" som ljudbok när jag gick förbi vuxenhyllan. "I brist på annat...", tänkte jag och prövade.

16-åriga Tessa har precis fått reda på att hennes cancersjukdom inte går att behandla och att hon bara har några månader kvar att leva. För att orka med beskedet och för att försöka leva den sista tid hon har till max, skapar hon en lista. Innan Tessa dör ska hon ha gjort tio saker. Till en början är listan hemlig, det är bara hennes bästa kompis, och medhjälpare, Zoey som känner till listan. Och väl är väl det eftersom första saken på listan är att bli av med oskulden. Då är det tur att ha en kompis som Zoey. Hon är expert på sånt. De första sakerna på listan, med undantag från första, är i stort sett olagliga. Knark, stöld och köra bil utan körkort är ett sätt att skapa något extraordinärt i tillvaron och att låta adrenalinet pumpa. Men Tessa blir förstås sämre. Prioriteten på sakerna i listan ändras, familjen blir mer viktig och till slut gäller det egentligen bara att få uppleva närheten utan att huvudet snurrar och att Tessa måste akutköras upp på lasarettet för blodtransfusioner och annat hemskt.

Början av boken är löjlig, en typisk ungdomsbok för tjejer, men ju längre in i handlingen man kommer, ju längre sjukdomen fortlöper, desto allvarligare blir historien. Känslor kommer upp ur Tessa. Men inte bara ur henne. Den tidigare stela och bestämda pappan som har kämpat för sin dotter genom att leta efter alternativa behandlingar, och som alltid har beskyddat henne, bryter samman. Boken blir till en berättelse om familj och vänner och om att ta vara på varje liten sekund tillsammans. När jag läser andra hälften av boken inser jag också betydelsen av den första delen. Det krävs en lättare historia som väger upp vad som komma skall. När sjukdomen slutligen har tagit över Tessas kropp tänker man på den livsglada tjejen som gjorde så mycket tokigt.

Här hade jag tänkt att kasta in "Innan jag dör" bland resten av de haussade böckerna såsom Da Vinci-koden, Harry Potter och Twilight. Ingen av dem är några mästerverk men alla är bra på sitt sätt. Det enda som skiljer "innan jag dör" från resten är väl antalet sålda exemplar. Downham har några exemplar kvar att sälja innan hon ens kan knacka på dörren till de överdrivnas författarskap. Men, vem vet?
RSS 2.0