3 "Elak & Pucko - jättenallerobotarna" av Fredde Granberg

Hcf   77 sidor
Femte boken med Elak och Pucko - de mest misslyckade rymdskurkar universum har att ge oss. Samtidigt som jag nyss har hittat den ovanliga och smått eftertraktade Kapten Fett på loppis så får jag hem den nya Elak & Pucko. Elak & Pucko-böckerna går snabbt att läsa och är ganska roliga, även för en föråldrad pojkspoling som mig (36 år and counting).
 
Efter alla misslyckanden inser Elak att det är dags att ändra taktik. Han planerar att göra en reklamfilm för honom som boostar hans image. I filmen ska Elak förstöra en liten teddynalle som Pucko håller i. Men även denna idé grusas. Plötsligt dyker det upp jättenallerobotar styrda av den lilla tjejen Tripolina. Hon älskar björnar och är på väg att slå ihjäl Elak. Elak lyckas undkomma och vända på steken. Med jättenallerobotarna kan han faktiskt lycka erövra en planet till slut. Eller?
 
Ah, jag tycker synd om Elak. I den här boken får vi faktiskt ett smakprov hur elak han faktiskt är...och det är nära att han lyckas med sin erövring. Men självklart inte. Vad vore en Elak & Pucko-bok om de faktiskt lyckas?
 
Jag kände att Elak & Pucko-serien var på nedgång men de två senaste delarna har varit roliga. Självklart passar de bäst till åldern runt 9-11 år. De är otroligt efterfrågade på mina skolbibliotek och även den här kommer att bli en favorit.

4 "Underverk" av Brian Selznick

Hcg   637 sidor
Underverk (2012) är Selnicks andra bok efter succén med debuten En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret (2008). Trots  uppmärksamheten med Hugo, som även blivit film regisserad av Scorsese, så gillar jag Underverk bättre. Historien är intressantare och blandningen/övergångarna mellan text och bild fungerar bättre. I Underverk har både samarbetet bild/text och övergångarna dess emellan en mening.
 
Texten berättar en historia medan bilderna berättar en annan. Texten berättar historien om Ben vars mamma nyss dött. Ben vet inte vem hans pappa är men med ledtrådar som han hittar bland mammans efterlämnade saker så tar färden honom till New York.
 
Bilderna berättar om Rose vars mamma är en känd skådespelare och som bestämt att världen är för farlig för Rose så hon är inlåst i sitt rum i ett hus i förorten till New York.
 
Nu kommer det intressanta. Både Ben och Rose är döva, Rose sedan födseln och Ben sedan en olycka med blixten som nyligen skett. Roses historia utspelar sig 1927 i en värld där många ansåg att personer med fysiska nedsättningar ska hållas undan och i säkerhet, kanske både för sig själva och för andra. Bens historia utspelar sig 1977, femtio år senare i en helt annan värld  kan tänkas, men läsaren får följa både Bens och Roses utmaningar i en värld som inte är anpassad för personer utan hörsel.
 
Övergångarna mellan text och bild är så mycket bättre gjorda i Underverk än i Hugo. Det är intressant att ta del av historien i och med att allt sker i text i Bens värld (även om bilder är mycket viktiga i Bens historia) och Roses historia berättas enbart med bilder. I slutet av boken sammanförs de två berättelserna och det fungerar riktigt bra. 
 
Av den 637 sidors tjocka boken så är endast 144 sidor med text och då är inte alla sidor fyllda. Där Hugo var en kul grej men som jag hade svårt att rekommendera mer än som en skojig grej så kan jag genuint rekommendera Underverk. Den borde läsas av många.

4 "Onda krafter i Sollentuna" av Coco Moodysson

uHc   230 sidor
Bra sidor att läsa högt:
s. 6 ("Det är precis så jag känner...")
s. 24 ("Inte så långt...")
s. 145 ("Nu vet jag vem du är...")
Det var länge sedan jag blev så förundrad och överraskad av en bok som Onda krafter i Sollentuna (2012). Moodysson hade jag hört talas om tidigare men har inte läst någon av hennes seriealbum. Så jag kunde inte bygga mina förväntningar på någon förkunskap, däremot tolkade jag det mörka omslaget och titeln till att det skulle handla om övernaturliga krafter. Så fel jag hade.
 
Alexander är nyinflyttad i Sollentuna. Hans pappa är purser på flygplan och jobbar konstiga tider. Alexander känner sig malplacerad. Han klagar på att han har onda krafter i kroppen och är rädd för vad som kommer att hända om krafterna tar över. Men det handlar inte om magiska onda krafter, det visar sig att det är mer tonårsångesten som tar över honom. Han är osäker på sig själv och vet inte hur han ska agera med andra. Alexander har en idé om hur han ska smälta in i skolan men det går inte så bra. Ödet ger honom två ovanliga kamrater. Den ena är Maxine. Hon är fosterbarn till ett par som bor i ett fint, dyrt hus. Alexanders mamma har hyrt ett rum i huset men ligger nu på lasarettet efter att ha kolapsat. Alexander måste ta hand om mammans hund och är samtidigt väldigt förtjust i Maxine. Alexander blir också tvingad att lära känna den aningen töntiga Viola som går i hans klass. De hamnar på samma praoplats trots Alexs försök att undvika henne.
 
Så, ingen stor handling men härligt tempo i berättandet. Humorn lyser igenom även om den är subtil. Det här är en bok som är full av citatvänliga stycken. Jag älskade att läsa boken och plöjde den från pärm till pärm på en sittning. De härliga karaktärerna tar över hela boken, så även om jag knappt kan återberätta handlingen så ger jag Onda krafter i Sollentuna två tummar upp. Tror även att det blir en bra diskussionsbok. Boken behövs diskuteras.
 
Läsvärt stycke vid bokprat (en av många): s. 145 (Maxine kommer på vilken karaktär Alexander är av Vänner-gänget.)
RSS 2.0