2. Yummy av Eva Susso

Hcg   165 sidor
Det här var verkligen en svår bok att skaffa sig en åsikt om. Det är mycket som tilltalar men det finns helt klart ett par diskutabla ingredienser.
 
Historien i ett nötskal är att Mia och hennes föräldrar flyttar äntligen från den sunkiga husvagn de bott i. Mias föräldrar dricker för mycket och har på grund av sitt missbruk förlorat sina jobb. Vi kommer in i handlingen när föräldrarna bestämt sig för att sköta till sig. De flyttar in i en lägenhet och föräldrarna ska gå några "kurser". Det sägs inte vilka "kurser" det är. Det kan lika gärna vara vanliga kurser som arbetsförmedlingen har men något säger mig att det också kan handla om deras missbruk. Mia träffar en kille i deras nya område som kallar henne för Yummy men hon måste åka iväg till Görel under tiden föräldrarna är på kurs.
 
Möjlig spoiler i detta stycke!
Detta är i stort sett handlingen men så finns även Mias relation till sin gamla kompis Gabby som hon lekte med när de bodde i husvagnen. Mia bearbetar förändringarna genom att flera gånger åka tillbaka till den gamla husvagnen som numera är extra sunkig. Den här delen av boken är rejält flummig och jag tror, med risk för spoilers, att Gabby /Gabriel representerar hennes demoner.  Gabby är för konstig för att existera på riktigt och det som händer blir nästan övernaturligt. Jag kan gå med på att det handlar om Mias mardrömmar men det framkommer inte i sättet som Susso berättar historien.
 
Jag vet inte heller vad jag ska säga om slutet. Det borde komma en uppföljare för så här kan boken inte sluta.
 
För övrigt älskade jag illustrationerna. De får mig att leta reda på Kim W Anderssons seriealbum Alena.

4 "Allt jag säger är sant" av Lisa Bjärbo

uHc   256 sidor

Oj vad jag gillade Bjärbos första ungdombok Det är så logiskt alla fattar utom du. En klassisk kärlekshistoria berättat ömt och känslofullt, med humor och med det där lilla extra som får mig att tänka på boken länge efter läsning. Jag har väntat på hennes nya och jag är inte missnöjd med den. Här är det språket som höjer romanen. De detaljrika uttrycken och Bjärbos speciella berättarteknik får mig att le genom hela boken. Handlingen är däremot inte alltid lika upplyftande.

Inne på en gymnasietoalett som gått i baklås får Alicia insikt. Natur är inte för henne. Gymnasiet är inte för henne. Hon hoppar av och börjar arbeta på ett café. Livet vänder, hon tycker att livet börjar se ljust ut igen, trots att familj och vänner är smått chockade över hennes beslut. Men allt stannar inte hunky dory. Livet händer.

Jag vill inte fastna för mycket i handlingen. Den är viktigt men jag lyftes mer upp av Bjärbos språkbruk och valde direkt att älska även denna bok i och med toalettscenen i början. Det var inte det faktum att Alicia fastnar på toaletten utan sättet hon får insikt, hur den kommer stötvis och hur vi som läsare får små scener av tillfälligheter uppmålade framför oss. Andra delen av boken tar ett annat håll i historien. Jag kan ärligt säga att jag inte förväntade mig denna vändning, vilket gjorde att jag som läsare vaknade till och tog resterande sidor med samma iver som den första hälften. Jag trodde att mitt läslugn hade lagt sig men Bjärbo överraskade ända till slutet.

Nästa, tack.
 
bokpratssidor: s. 14-15

4 "Glidaren" av Catherine MacPhail

uHce   81 sidor

Eleverna på mitt skolbibliotek skriker efter nya böcker. Januari till mars har varit en dålig period för barn- och ungdomsutgivningen. Det var i mars som många intressanta böcker började dyka upp i affärerna och vi har fått vänta ända till nu för att få några av dessa när man handlar från Bibliotekstjänst. Förra året lovade de snabbare leveranser men senaste halvåret har vi blivit mejlbombande med avvikelsebrev om förseningar i leveransen. Jag är smått irriterad över detta.

Så nu när det kommer böcker så är jag helt säker på att eleverna kommer att sluka Glidaren av MacPhail, speciellt eftersom det är en Argassobok. Min egen åsikt om MacPhail är att hon är mycket ojämn, vissa böcker är riktigt bra medan andra är tämligen tråkiga. Jag befarade det värsta med Glidaren men fann mig nöjsamt ha läst klart boken alltför snabbt.

Glidarens namn är egentligen Greg. Det är ingen i boken som kallar honom glidaren men tanken är väl att titelnamnet ska representera Gregs egen personlighet eftersom han har en förmåga att ge smeknamn till alla på skolan. Själv ser Greg det som sin stora talang och räknar fullt kallt med att alla älskar hans finurlighet och klarsynthet. Självklart är det så att det finns inte någon som gillar att bli kallad Dunderklumpen eller stjärtplytet. Det inser Greg när Dunderklumpen själv, dvs Tony, får sin mobil stulen och den hittas av polisen i Gregs skåp. Trots att Greg är oskyldig så tror ingen på honom. Han har blivit ditsatt!

Jag gillar attityden i den här boken. Språket är tufft och levande. Jag undrar hur omslaget tas emot. Själv har jag svårt för de skrikande färgerna i rosa och gulgrönt. De mest inbitna läsarna kommer däremot bli glada...ytterligare en Argassobok som levererar!

Bokpratssidor: s. 14-15 (fram till "jag avskyr tjejer utan humor.)
RSS 2.0