5 "Darlah - 172 timmar på månen" av Johan Harstad

uHce   442 sidor

Den som väntar på något gott...

Den norska ungdomsromanen Darlah skulle egentligen ha kommit i vintras. Den var med i barnbokskatalogen för 2009 redan innan boken var utgiven. Detta var förstås ett misstag då utgivningen försköts till sommaren 2010. Det har varit en lång väntan utan att egentligen veta vad vi väntade på. Det enda som vi egentligen vet är att boken vann Bragepriset 2008, ett norskt litteraturpris som delats ut sedan 1992. Prisets betydelse och storlek känner jag inte till men Darlah är värd all uppmärksamhet den kan få.

NASA pratar om att åka till månen igen. Ingen har gjort det på 40 år men nu är det dags. För att skrapa ihop pengar gör de en PR-kupp. De går ut med en internationell tävling. Tre ungdomar mellan 15 och 18 ska få följa med på resan. Det är bara att anmäla sig. Boken följer sedan Mia från Norge, Midori från Japan och Antoine från Frankrike.

Men det intressanta är den bakomliggande hemliga orsaken. Orsaken till att NASA slutade med sina månresor på mitten av 70-talet var att man stötte på något på månen. En typ av ondska man chockartat flydde ifrån för att aldrig återvända, tills nu. Så nu skickar man upp fem astrounater och tre ungdomar för att se om problemet fortfarande existerar.

Darlah är en härlig science fiction /rymdhistoria som övergår till värsta skräckscenariot. Boken innehåller även konspirationer och farligheter men även vänskaps- och familjerelationer och en aning kärlek. Det hela buntas samman till det mest överraskande bra jag läst i år. Det har getts ut annat som är lika bra, kanske till och med bättre (Jag finns av Maja-Maria Henriksson) men den här boken tog mig på sängen. Inte hade man räknat med något så här bra!

3 "De försvunna barnen" av Jörn Jensen

Hcg   60 sidor

Bokpratssidor: s. 15-17 (Från "Tobias vinkar hejdå..." till "...han har nog gett upp."
Tänkte bara berätta att jag läst den första delen i Jörn Jensens spänningsserie om Tobias och Simone som heter De försvunna barnen. Den är på 60 sidor och måste klassas som lättläst för lite äldre, typ 9-12, men borde passa även för lågstadiet och möjligen början av högstadiet. Tanken är att Tobias och Simone, som för övrigt är syskon, hamnar i kusliga situationer och kan därför klassas som läskigare.

Jag gillar Tobias och Simones första äventyr. En kidnappningshärva pågår i staden de bor i. Man har kidnappat tre barn från södra delen, norra delen och västra delen. Tobias och Simone bor på östra delen och nu börjar föräldrar och lärare bli oroliga. Logiskt sett så kommer kidnapparna slå till i deras område härnäst. Samtidigt flyttar det in en blind man i grannhuset. Han behöver hjälp med diverse göromål. Tobias rastar hunden och Simone läser ur dagstidningen. Deras föräldrar är oroliga för att de är ensamma utomhus när kidnapparna troligen lurar bakom hörnet men de tycker det är okej att barnen får besöka grannen Johan och hans hund. Det kan man ju fundera på ytterligare en gång.

De försvunna barnen är indelad i tio korta kapitel, vilket betyder i genomsnitt sex sidor per kapitel. Allt för att göra det tilltalande för läsaren. Vad som drog mig till böckerna var främst de spännande illustrationerna av Craig Stephens, som tyvärr bara finns på omslaget.

Jörn Jensen är ett säkert kort bland barnen och jag är säker på att denna bokserie kommer gå bra. Delen står tydligt på längst ner på bokens framsida för de som vill läsa i ordning, något som inte behövs då böckerna är fristående. Däremot betyder detta att läsarna lättare vet exakt vilka de läst och hur många som borde finnas. Vilket också betyder att om man börjar köpa dessa till biblioteken så måste man fortsätta hela serien ut. En snabb titt i försättsbladet där det står bokseriens totala antal och jag vet att det bara är att sätta undan inköpspengar för 16 delar. Oj, oj, oj...dessa bokserier.

Avslutningsvis: Ja, det blev Jörn med svenskt Ö även om han kommer från Danmark.


Upp till del 5 med en glad Jörn på slutet. Bonnier Utbildning ger ut de sista fem delarna (11-16) i september 2010.

2 "Spelet" av Bali Rai

uHce   119 sidor

Harj gillar tjejer men han har aldrig haft en flickvän. Hans kompisar säger att det är kanske så det ska vara. Vissa har oflyt. Men så träffar han Neeta och Kelly och både vill bli hans flickvän. Från att inte ha någon till att ha en för mycket. Kan Harj verkligen säga ja till båda? Självklart Harj kan säga ja till båda. De är ju supersnygga! Kelly och Neeta känner inte till varandra och vet inte att Harj spelar dubbelt. Harj kan inte bestämma sig för en av tjejerna utan är riktigt nöjd att dejta två tjejer samtidigt. Men för att göra detta måste han planera och så måste han ljuga. Ju mer han ljuger desto svårare är det att hålla koll på lögnerna. Till slut tappar han kontrollen.

"Spelet" är inte en favorit. Jag får inte den rätta Argassokänslan. Jag hade även svårt för Bali Rais första lättlästa bok, Sprickan. Den läste jag bara halvvägs. Men jag vet också att många gillar honom som författare. Det är väl mer hans tjockare romaner alla gillar. De har jag inte testat.
RSS 2.0