2 "Turbo och den enarmade banditen" av Ulf Sindt

Hcf. 48 sidor.

Det här var en konstig bok. När man skriver för yngre räknar jag alltid med en stark historia, en historia som man snabb sugs in i som läsare. Läsaren ska vilja veta vad som händer sen. "Turbo och den enarmade banditen" har en löst baserad handling som utgår från Turbos semesterresa till Åland. Familjen har en sommarstuga där och hans moster bor i närheten. Sindt gör sporadiska nedslag i Turbos sommarlov. Det handlar mycket om att gå i naturen och leta efter djur. Bäst är historien om när de har fångat mygglarver till sina fiskar. Turbo låter hinken stå vid elementet i badrummet över natten för att mygglarverna ska få det skönt. Under natten kläcks alla ägg på grund av värmen och när pappa besöker toaletten på morgonen blir han överfallen av myggor. Trehundra myggbett senare öppnar de fönstren för att få bort myggorna. När grannen kommer förbi säger han:
"Det var värst vad ni vädrar".
Turbos lillasyster svarar:
"Pappa satt på toan".
Historien om den enarmade banditen kastas in i slutet av boken och känns, som allt annat i boken, halvhjärtat.

Jag kan bara läsa boken med vuxna ögon. Det finns säkert yngre som gillar boken, de uppstyckade anekdoterna är inte tokiga i sig, men jag har svårt att se den som ett färdigt verk. Tänk vad bra The Beatles vita album skulle ha blivit om de tog sig tid att avsluta låtarna. Ungefär så känns den här boken.

3 "Om jag bara inte råkat göra pappa till astronaut" av Ingelin Angerborn

Hcf. 112 sidor.

Det här är andra delen i bokserien om Tilda som inte kan sluta ljuga. För att imponera drar hon stora lögner och för att inte avslöja sig själv måste hon fortsätta ljuga, mer och fler lögner som blir mer och mer svårhanterliga. Jag har inte läst första delen men det behövs inte heller.

Eleverna i klassen skryter om vad deras pappor arbetar med. Tilda vet inte ens vad hennes pappa arbetar med, hon har inte sett honom på evigheter. Plötsligt kastar hon ur sig att hennes pappa är astronaut. Men ve och fasa! Klasskompisarna vill ha bevis. På vägen hem inser Tilda att hon tidigare har sagt till sin bästa vän att pappan är cirkusartist. Hur ska hon klara sig ur det här? Kanske kan hon skaffa fram en bild på en astronaut så att hon klarar av klasskamraterna, men hur ska hon bemöta sin bästis? Tilda ska till tandläkaren efter skolan. Där hittar hon en tidning om "Sveriges enda astronaut", Fuglesang. Jäklar också, om det bara finns en svensk astronaut så kommer det bli rejält svårt att övertyga klasskompisarna att just hennes pappa också är det.

Angerborns Tilda-böcker har ett intressant upplägg. Nästan alla kapitel börjar med "Om jag inte hade ... så hade inte....", t ex: "Om jag inte hade lagt tant Doris fotografi i min mattebok, så hade inte Gagarin blivit enbent. Men nu blev han det". Vi får alltså en försmak av vad som komma skall, ungefär som upplägget i de gamla klassikerna: Rabelais "Gargantua",  Cervantes "Don Quixote" och skrävlaren "Baron von Münchausens" nedtecknade leverne. Man kan se det som en filmtrailer som visar för mycket. Risken är att trailern förstör filmupplevelsen men i Angerborns böcker fungerar tricket. Historien tar sådana konstiga vändningar att kapitelintrot verkligen fungerar som en morot. Va! Gagarin enbent? Hur kan det hända? Vem är det förresten?

"Om jag bara inte råkat göra pappa till astonaut" är helrolig. Angerborn använder uttryck som jag inte hört på år och dar. Hon har skapat en levande text som får läsaren att haja till. Rolig läsning för låg- och mellanstadiet. Fungerar bra som högläsningsbok.

5 "När Johan vaknar en morgon är han stark" av Petter Lidbeck

Hcf. 40 sidor.
Illustrationer: Lisen Adbåge.

Det skulle lika gärna kunna handla om en bilderbok men nu är det fel format och boken är instoppad bland de vanliga 01-böckerna på Hcf-hyllan. Det är faktiskt så mycket bilderbok att bilderböcker hamnar i dess skugga. I en renodlad bilderbok ska bilderna ge lika mycket till historien som texten gör och vad vore Johans underliga historia utan Lisen Adbåges fantastiska illustrationer?

En dag när Johan vaknar är han stark.

Det behövs egentligen inte mycket mer sammandrag av historien. Lidbeck berättar först hur bra det är att vara stark, sedan de tråkiga konsekvenserna.

När Johan vaknar nästa morgon är han inte längre stark, bara väldigt rik.

Vi får följa Johan genom styrka, rikedom, kändisskap och till slut plain old Johan. Vilken tror ni funkar bäst?

Det smått fantastiska med denna bok, utöver de hemskt roliga bilderna, är att varje situation återkommer under varje dag. Johan berättar för mamma att han är XXX men måste ändå äta frukosten. På skolgården står Allan oxh slår på Chabril. Johan får gå till rektorn, något spektakulärt händer på hemvägen. Enkelt men genialt.

Annat återkommande roligheter är rektorns febrila fikande. Först gnäller han på Johan och sedan faller han själv för frestelsen och blir en av de andra. Rektorn har en badge där det står "Jag hjärta skolan" och rosa små fluffiga kanintofflor. Det finns mer. Mycket mer.

Den absurda humorn påminner lite om Lidbecks och Adbåges "Kan man...?", även den en höjdare.
RSS 2.0