3 "Det här är ingen film med lyckligt slut" av Staffan Cederborg

uHc   128 sidor
Bokpratssidor: Första kapitlet och även s. 7-8 "Det var inte det att du dog..."
Vid bokprat borde man kunna läsa det första korta kapitlet där Nypon (eller Pontus som han egentligen heter) "återställer fabriksinställningarna". Han gör det på sin mobil men det blir en metafor för hur han väljer att hantera sitt liv. Det är ett liv som knakar i fogarna. Nypon mår inte bra. Han mår dåligt av gymnasievalet som närmar sig. Han mår dåligt av alla klasskompisar som fortsätter gå på i 110 km/h. När sedan Nypons farmor går bort så vill han bara få slut på allt.
 
I kapitel 2 förklarar han att det inte bara var det faktum att hans farmor dog. Nypon hade inbillat sig att det fanns en Livet lag; en lag som garanterade att allt skulle ordna sig. Vad som än händer så ordnar sig allt, ungefär som i en film. Det är vad titeln syftar på. Nypon får för sig att Livet inte är en film med lyckligt slut.
 
Som läsare tolkar jag Nypons tankar tillsammans med bokens titel att man kanske kan förvänta sig något för jävligt i slutet, att boken möjligen kommer att sluta olyckligt. Allt verkar gå åt det hållet. Strax efter början så får Nypon upp ögonen för Ramona i parallellklassen. Vid första möjligheten till att lära känna henne så får Nypon tunghäfta och framstår som en idiot. Det är i varje fall vad han känner sig som och mår därmed uselt. Han gräver ner sig mer i sin möjliga depression. Samtidigt skapar han någon typ av kontakt med klassens "osynliga" tjej, Hanna. Hon klamrar sig fast som ett plåster på Nypon och allt han vill är att bara riva av sig henne, riva av sig allt.
 
VARNING FÖR SPOILER!
Men boken överraskar. Det här är ingen film med lyckligt slut (2013) bör inte alls tolkas på ovan nämnda sätt. Livet är faktiskt ingen film över huvud taget. Handlingen är inte förutbestämd. Man får själv bestämma fortsättningen, både genom det man gör men också genom det man väljer att inte göra. 
 
De korta kapitlet gör att man får andrum att tänka. Jag gillar den typen av böcker där scenerna spelas upp i korta sekvenser. Känslan blir att boken blir snabbläst (56 kapitel på 128 sidor) men det betyder också att varje kapitel har stor betydelse. Det är viktigt att avsluta kapitlen på ett bra sätt. Både Cederborg och Malin Stehn (i blogginlägget nyligen) har en förmåga att avsluta kapitlen på rätt sätt. Ta till exempel avslutningen på det betydelsefulla andra kapitlet: "Nej farmor, det var inte du som dog. Det var nåt annat."
 

Hösten 2013

Det kommer alltid många barn- och ungdomsböcker på hösten. Jag tog en titt på utbudet, redan från augusti, och valde ut välkända titlar och sådana som jag annars ser fram emot. Här är en lista ordnad förlagsvis. Inga bilder denna gång.
 
Hegas:
Kibuishi. Amulett 4 & 5 (sept/november)
 
Berghs:
Nordin, Magnus. Varelserna (sept)
Norton, Jeff. Metawars (sept) - dystopi?
 
Semic:
Garcia, Kami. Beautiful Creatures 2 (sept)
Paver, Michelle. Bronsdolken 2 - Eldsandarnas ö (sept)
Höjer. Cirkusdeckarna & Skidmysteriet (sept)
 
Egmont:
Minecraft. Officiell nybörjarbok (nov)
Olsson/Jacobsson. Galna gatan 7 - Mod, mys och mysko (sept)
 
Bonnier Carlsen:
Jönsson, Maria. Spyflugan Astrid mitt i musiken (?)
Ljunggren, Magnus. Hur Rodrick blev riddare (Aug) - Riddarskolan!
Gahrton/Unenge. Klantverkarna och konstkuppen (aug) Hotell Gyllene Knorren
Salmson, Jo. Maros resa 2 - Skuggan och draken (nov)
Hallberg. Sam & Sigge - och den långa resan (aug)
Halvarsson. Puzzel på cirkus (sept)
Oskarsson, Marie. Vara ihop - Jack & Kärleken (sept)
Widmark, Martin. Cykelmysteriet (okt) LasseMajas detektibyrå
Widmark, Martin. Kleopatras trädgård (Sept) Ser verkligen fram emot nya David&Larissa.
Nygren, Maria. Fjärde riket. (aug) Intressant, verkar vara lite som The Wave.
Gier. Smaragdgrön (aug) Sista delen i tidsreseböckerna!
Nordin, Magnus. Avgrundens änglar (sept) ny thriller!
Clare. Stad av aska (nov) Del 2 i Mortal instruments
 
Wahlströms:
Black, Holly. Det svarta hjärtat (aug) Berörarna del 3!
Flanagan. Broderband 1 - De utstötta (Ny serie i samma värld som Spejarens lärling)
 
Natur & Kultur:
Nilsson, Moni. Meningen med ett (mitt) liv (nov) Semlan & Gordon, sista boken!
Raben & Sjögren:
Olczak. Drakar i globen (nov) Första del i ny bokserie.
Bengtsson & Unenge. Vilmers nya tränare (sept)
Jansson, Anna. Falskt spel (okt) Emil Wern!
Bredow. Du & Jag (sept) Första delen i planerad trilogi. Bredows första bok om mellanstadiet.
Olsson, Ingrid. Fulast i världen (?)
Dahlin, Petrus. Samlingen (aug) Andra delen i World of Voodoo
Yancey. Den femte vågen (juli) Science fiction. Utomjordningar tar över jorden!
Strandberg. Nyckeln (nov) Sista delen i Engelsforstrilogin.
 
Argasso:
Olin, Kim. Förrädaren (okt) Ny del i Pulverlandserien.
Stanton, Andy. Vad blir det till middag, herr Grums? (sept)
 
 
Jag kommer absolut inte läsa alla dessa men det verkar i varje fall blir en trevlig höst. Jag har läst Amulett 4 på engelska men ska absolut läsa femman. Magnus Nordins Varelserna ska vara en lättläst historia och handla om zombier. Det ska självklart läsas, men kanske inte Avgrundens änglar som är en thriller. Gillar mest hans skräckromaner. Den enda "nya" författaren som jag redan nu ser fram emot är Maria Nygren och hennes Fjärde riket. En historia om maktmissbruk och manipulation på högstadiet. Flanagans nya serie lockar men jag har fortfarande kvar del 8-10 i Spejarens lärling. Rabén & Sjögren har nog den starkaste utgivningen i min smak. Bredow är alltid bra och Ingrid Olsson blir bara bättre och bättre för var bok hon skriver. Jag väntar med iver på fortsättningen på World of Voodoo. Skuggan var en otroligt spännande och blodig historia. Engelsforsdelen Eld visade vad författarna gick för. Kan slutet tänkas bli lika bra? Känns som om det blir läsning på julhelgen. Argasso förlag ger ut en hel del jag redan läst på engelska (förlaget Barrington Stoke). Dock har jag inte läst Andy Stantons nya Grums-bok. Det skulle vara kul att få reda på vad som döljer sig bakom pseudonymen Kim Olin. Förrädaren fortsätter att berätta om Filips öde.

3 "Ibland vill man inte gärna gå in fast regnet öser ner" av Malin Stehn

uHc   202 sidor
Bokpratsstycke att läsa ur boken: kanske s 48-49 ("Jag satte mig upp..." till "...för det där med självmord.")
 
Jag uppmärksammade först Malin Stehns författarskap i samband med en genreindelning på skolbiblioteket. Vi hade inte alla delar i Stehns hästböcker så det blev att komplettera. När hon sedan kom med fotbollsböckerna Lundeby IK så ville jag se hur hennes språk var. Handlingen i sig var dock ganska genretypisk. Nu riktar hon sig mot en äldre målgrupp och tar upp ett ämne som inte ofta belys i litteraturen, närmare bestämt utbrändhet och hur den påverkar barnet i familjen.
 
Lovisa går i åttan. Hon är en helt vanlig tjej; det går bra i skolan, hon har kompisar och så vidare. Men när mamman bryter ihop på julafton och sedan bara sover och "ylar" i flera månader så påverkas även Lovisas liv markant. Hon har svårt att koncentrera sig på skolan, resultaten försämras, och hon inser att hon alltid tänker på mamman. Den enda flyktvägen är att sätta på sig hörlurarna och låta favoritartisten Ricky dundra i öronen. Distraktionen är kortvarig men välkommen. Men livet knackar på. Grannen Simon stör i hennes heliga morgonpromenader till skolan då hon kan koppla bort det jobbiga med sin musik. Hennes irritation och känslan att vilja hålla hemsituationen hemlig påverkar hennes förhållande med bästa kompisen Klara, en bästis som redan tidigare har börjat växa ifrån varandra.
 
Ja, sista meningen hade en del syftningsfel. Stehns språk är däremot bra. Det är inte bara handlingen som är trovärdig och intressant. Hon har en drivande berättarstil och överraskar med flera härliga uttryck och vändningar.
Jag är lite rädd att jag ska glömma bort den här boken, att jag inte ska kunna förhålla mig till den om ett år. "Ibland vill man inte gärna gå in fast regner öser ner" är bättre än en "bok för stunden". Men, såsom t ex Mats Berggrens "Jag ljuger aldrig på fredagar" så streckläste jag boken på några timmar. Den fick inte tid att ligga i bakhuvudet under en vecka eller så och gro.
 
Ni kanske känner igen titeln som en del ur en poplåt men jag har alltid haft svårt att uppskatta musikreferenser i böcker. Låt mig bara strunta i den referensen. Boken är tillräckligt bra utan alla Hellmanreferenser.
 
 
RSS 2.0