3 "Du vet att du är svensk"

Hc   112 sidor.

Humoristiska plojböcker, vad kan var värre? Men så började jag bläddra i denna samling sammanställd av Mattias Boström, Fredrik Månsson och Christopher Overton (med illustrationer av Johan Egerkrans).

Vilka fördomar har svensken om sig själv? På så sätt ställer jag frågar för det känns som en bok av svenskar, för svenskar. Kanske skulle utlänningar eller invandrare kunna ha kul åt boken men det viktiga är nog igenkännelse. Och nog känner man igen sig. "Du vet att du är svensk om du...inte vågar ta den sista kakan på kakfatet...tycker att en diskussion huruvida "kex" uttalas "tjeks" eller "keks" är givande...blir tyst så fort någon häller upp vin" är bra exempel på innehållet i boken. Det känns som om författarna har tänkt efter en extra gång.

Efter att ha läst hela boken känner jag inget större välbefinnande men jag räknar med att boken skapar många intressanta och triviala (det är väl samma sak?) samtal.

3 "Habib - meningen med livet" av Douglas Foley

Hcg/LC
3 CD, ca 3 timmar
Uppläsare: Dogge Doggelito

Habib bor i en förort till Stockholm. Han får i skoluppgift att skriva dagbok. Habib vet att andra i klassen skriver om vad de får att äta och vilka filmer de ser på TV. Habib vill inte skriva om sådant, han vill skriva om viktigare saker. Habibs dagbok handlar till slut om tjejer (grannen Paris) och en enkel liten fråga som hans klassföreståndare slog i honom en dag i matkön: Vad är meningen med livet?

Habib märker att han är irriterad och butter när han inte är i närheten av Paris. Nu är det inte så att Habib någonsin har pratat med Paris eller så, men han hoppas att få möjligheten att göra det någon gång. Att fråga chans. Frågar man chans i Habibs ålder. Om inte, vad säger man istället? De eviga frågorna mals i Habibs tankar och vid bokens slut är flera frågor obesvarade. När sista sidan vänds verkar det som om gusseproblemet är nära lösningen men det verkar lämnas åt läsarens tolkning. Och vad var egentligen meningen med det hela? 

Dogge är ingen skådespelare. Han läser med samma tonfall rakt igenom romanen. Punkter och kommatecken kunde lika gärna exkluderats då Dogge kan läsa flera meningar som om de vore en eller stanna mitt i en mening och läsa bisatsen som en egen mening. Det är minst sagt irriterande, men det kanske är tänkt att vara så? 

Funkar tydligen för ungdomarna och visst är boken okej. Jag tänker dock stoppa min Habibupplevelse efter första boken.

4 "Hur kär får man bli?" av Katarina von Bredow

uHc/LC
9 CD, ca 11 timmar
Uppläsare: Liv Mjönes

Vissa författare måste man bara läsa. Bredow tillhör dessa författare som lånas mycket utan att man behöver bokprata om dem. Å ena sidan gör det att man inte behöver läsa dessa böcker själv men å andra sidan vill man ta reda på vad uppståndelsen härrör från.

"Hur kär får man bli?" är en kärlekshistoria i klassiskt flickmanér. De senaste halvdussinet kärleksromaner jag läst handlar om ett par tjejer i klassen som blir kär i samma kille. Bredows berättelse viker inte från denna mall men lyckas ändå göra boken till en slukare. Det är första dagen i nian. Katrin borde inte vara nervös men hon märker att hon ändå är det. Att börja nian betyder att man är äldst på skolan och att man får tillgång till det hemliga kaféet, endast reserverat för niorna. Frida är Katrins bästa kompis. Frida är snyggast i klassen och även den populäraste tjejen i skolan. Hon är duktig i skolan och är det välställt hemma. Katrins familj är däremot beskuren. Hennes mamma lämnade familjen när Katrin var nio. Drog till Bryssel för att göra karriär. På första lektionen dyker en ny kille upp i klassen. Adam. Båda tjejerna faller direkt men det är redan på förväg bestämt att det är Frida som ska få honom. Frida är ju vackrast och populärast. Det förstår Katrin och godtar även idén om att bli ihop med sportfånen Andreas, bara för att de fyra ska kunna dubbeldejta. Men en dag råkar Katrin på Adam när hon är ute och går med hunden i parken. Det visar sig att de båda har mer gemensamt än de visste och ett djupt förtroende för varandra växer. Vågar hon berätta detta för Frida?

Efter en fjärdedel av ytligt tjejpladder sugs man in i berättelsen när Katrin blir kär i "fel kille" och när ny information om hennes mamma uppdagas. Jag upptäckte att jag plötsligt höll på Katrin och ville se henne få Adam och bli lycklig. Det är ett bra tecken när en bok kan åstadkomma sådana känslor hos läsaren. 

Liv Mjönes var okej som uppläsare. Troligtvis är det bara för att jag inte har befunnit mig i fasen "tonårstjej" som jag inte förstår mig på att man måste prata som om man har flugor i munnen när något är "heltokigt" eller "spännande". Mjönes är skådespelerska till vardags.
RSS 2.0