4 "Vad sa du?" av Morten Dürr

Hcf   39 sidor

Jag brukar egentligen inte skriva om så här lättlästa böcker, möjligen endast om de tillhör en lång serie som man plöjt alla i. Det här är en sån där bok som man läser när den kommer till biblan eller som i det här fallet, när jag väntade på att bli fotograferad. Jag vill ändå framhäva "Vad sa du?" eftersom jag blev så överraskad av flytet i berättelsen men även för att den tar upp ett bra ämne.

Sara, med kepsen, är med i ett tjejgäng som leker viskleken på rasterna. Det är kul när någon enkel mening blir totalt fel och annorlunda när den gått ett varv. Det är kul fram till den tysta och timida Anna får vara med. När hon viskar "Pappa slår mig" är det svårt att skratta.

Boken har sju helsidesillustrationer och fem halvsides. Och boken har bara 35 sidor historia (de fyra första är försättsblad). Så det är en snabb läsning men en stor bok ändå. Jag är så imponerad av författarens egenskap att sätta stämning på denna korta historia. Jag gillar även hur Dürr tar de tidigare elementen i historien, såsom viskleken, och använder dessa på ett kreativt sätt för att Sara ska kunna lösa det som axlats på henne. Peter Bay Alexandersens illustrationer passar perfekt. Teckningarnas skuggor och ansiktsuttrycken hos Anna och Sara ger ett mervärde och en personlighet.

Av en tillfällighet läste jag Morten Dürrs senaste bok Bomben i matlådan ungefär samtidigt utan att veta att det var samma författare. Den historien är hård och rakt på, men ändå rolig och spännande. Men där har man valt ett annat sätt att illustrera. De hårt kantiga figurerna känns mer konstnärliga och surrealistiska. Bilderna i sig är bra men jag tycker de inte passar till historien. Handlingen om den utsatta pojken som får möjlighet att hämnas är däremot rätt finurlig, men inte lika bra som "Vad sa du?".

3 "Vi ses, baby..." av Kevin Brooks och Catherine Forde

uHce   137 sidor

O Yeah! Jag gillar Brooks men ogillar Forde. Vad kan det bli av detta? I slutet av boken berättar författarna att förlaget Barrington Stoke (som gav ut boken i UK) ville att författarna skulle samarbeta. Ingen av dem hade skrivit något tillsammans med någon annan tidigare. Resultatet är väl okej.

Sally Mack är urless på sitt servitrisjobb. Hon arbetar bara för att få pengar till festivalbiljetter. Oturen och lyckan kommer samtidigt. Sally får sparken från jobbet för att hon spiller kaffe på en kunds campingsäck. Kunden blir jättearg, drar därifrån och lämnar väskan. Sally får med sig väskan och i den finns bland annat backstagepass till festivalen.

Keith Scully är på väg till festivalen...ensam. Hans två polare har bestämt sig för att stanna hemma, något Keith får reda på när han redan sitter på tåget dit. Vid tågstationen går han på en skitbuss som går sönder och han måste gå till festivalen. I sin ilska märker Keith inte att en bil åker förbi och någon kastar ut en väska som hamnar rakt på honom. Det är hans favoritband Dödvikt och väskan tillhör sångaren. Sångaren är inte så intresserad av att gå ner i diket och leta och de kör vidare. I väskan visar sig ett backstagepass ligga.

Nu är det dock så att backstagepassen är personliga. Ägarnas namn står på biljetterna. Sally och Keith måste därför ljuga om vilka de är. Och det är så de träffar varandra. Mitt i lögnen.

Rätt okej kärlekshistoria. Tyckte det var lite löjligt med alla namedroppings och hela Dödviktgrejen. Gillade mest de separata historierna om hur Sally och Keith tog sig till festivalen. Hela handlingen gör det svårt att sätta boken i en genre. Det kan vara kärleksbok, men de träffar varandra så nära slutet. Det kan vara en musikbok, men de får egentligen inte tillgång till festivalen. Jag tror det mer handlar om huvudpersonernas väg att hitta sin identitet, att hitta sig själva.

2 "Perfect" av Joanna Kenrick

uHe   51 sidor

Ytterligare en bok av Joanna Kenrick. "Perfect" tar upp den där känslan som säkert många har haft. Du är ihop med någon och vill tillbringa så mycket tid som möjligt tillsammans med den man gillar, bara ni två. Men så har vi bästa vännen. Bästa vännen måste få vara med ibland. Men inte för mycket. Kompisen måste förstå att du vill vara ensam med din kille/tjej.

Det här är en historia som går totalt galet. Kate har detta problem. Hon är ihop med Dan och låter till slut sin bästa kompis Shannon följa med. Dan verkar gilla Shannon lite för mycket och Kate blir svartsjuk. Det är ju ändå hennes kille! Dan känner att något är fel och så blir allt fel.

"Perfect" har ett intressant upplägg men jag tycker inte att Kenrick får ut tillräckligt att situationerna. Jag gillar däremot slutet. Kates agerande i slutet känns mer troligt än vad de flesta författarna skulle vågat skriva. Men jag hatar illustrationerna. Som vanligt blir jag direkt irriterad över att en bok med foto på omslaget över huvud taget har teckningar inuti. Ibland fungerar det men Hannah Webbs illustrationer är hemska och förstör mycket i läskänslan. Hoppas att inte alla är lika lättpåverkade av kvalitén av böckers teckningar såsom jag är.
RSS 2.0