3 "Rör mig inte" av Tahereh Mafi

uHce   302 sidor
I svensk media har Rör mig inte fått mestadels dåliga recensioner mest med fokus på att man har läst samma tema tidigare i oändlighet. Jag tänkte mest på hur boken är skriven och upplyftes av ett annorlunda påträngande sätt att beskriva hur huvudkaraktären Juliettes känslor tärde på henne. Samtidigt kunde inte jag heller undvika att jämföra den dystopiska handlingen men det var mest efter en bra bit in i boken där intensiteten mildrades och jag började tänka på var historien var på väg. Jo, för som många andra ungdomsböcker på sistone så är även Mafis historia tänkt att bli en trilogi.
 
Grundhandlingen är enkel. Framtid. Juliette har en gåva; de hon rör dödar hon, något som resulterat i att hon slutligen har fängslats. Vid bokens start så har hon suttit i sin cell i 264 dagar, utan någon kontakt med omvärlden. Så en dag får hon en cellkompis, en kille. Varför har de satt in en kille i samma cell som henne, speciellt när de vet att om han rör henne så är han död?
 
Som ni ser på omslaget så är ordet inte genomstruket. Läsaren får följa Juliettes tankar. Många av tankarna är tvångstankar. Hon vill så gärna en sak men samtidigt ligger hennes förbannelse som en börda i hennes tankar och gör så att hon säger emot sig själv, som en varning, som ett sätt att jämföra sig själv som om hon skulle vara vanlig. Men Juliette är ett monster mer än en människa. Hon själv ser det hon har som en förbannelse men det finns andra som ser det mer som en gåva. Andra som vill utnyttja henne.
 
Början av boken är fenomenal. Gå till kapitel 5 och insup storheten. Kapitel 5 sätter fingret på spiken, inte bara en gång utan flertalet gånger. Jag blir aningen besviken av det håll som Mafi låter historien ta en bit in i boken men hon öppnar vägen till en intressant fortsättning under de sista tiotalet sidorna. Andra delen är planerad till våren 2013 på engelska. Det blir en lång väntan tills trilogin är avklarad.

2 "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan" av Sara Ohlsson

uHc   297 sidor
Olivia har blivit dumpad av John av ingen uppenbar anledning. Hon känner sig ensam och lämnad. Hånglar runt och går på fester. Sen är boken slut.
 
Det var ungefär så jag kände när jag läste Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan, vilket är en mycket bra och lockande titel men inte lika lockande läsning. Jag väntade hela tiden på att intrigen skulle hottas upp men hela tiden dämpades det som kunde ha blivit, som en berg- och dalbana där man åker uppåt och förväntningarna stiger men för att i nästa sekund inse att man bara kommit någon meter upp i luften för att sedan åka ner en liten barnbacke. Och sen är boken slut. Ja, så är det. Man undrar om Ohlsson inte kom på något slut utan bara avslutade där hon var....nä, nu tog min penna slut.

4 "Cinder - Månkrönikan 1" av marissa Meyer

uHce   397 sidor
Jag är svag för dystopier och framtidhistorier i allmänhet. Däremot brukar jag känna ett motstånd mot alla dessa nya "moderna" versionerna av gamla sagor. Men jag gillade Alex Flinns Beastly så varför inte läsa en ny variant av Askungensagan?
 
Handlingen i Cinder utspelar sig många hundra år in i framtiden. Ett fjärde världskrig har avslutats för länge sedan, jag tror de snart ska fira att det är 700 år sedan kriget tog slut (kommentera om jag har fel). Världen är uppdelad i ett fåtal stora länder, i stort sett de gamla kontinenterna. Vår historia utspelar sig i det Östra Samväldet, gamla Asien. I en sunkig verkstadsbod arbetar Cinder. En dag dyker prinsen av Östra Samväldet upp inkognito och vill ha en uråldrig tjänsteandroid lagad. Båda gillar varandra men hur ska Cinder berätta att hon är en cyborg, människa fast stora delar av henne är robotdelar? Eftersom det är en askungesaga så är förstås hennes styvmor med döttrar inbjudna till den stora balen prins Kai ska hålla i men Cinders elaka styvmor vägrar låta Cinder följa med.
 
Det är grundhistorien men runtomkring sker mycket annat. Jorden är i ständig fara att lunarerna ska starta krig och måndrottningen verkar bara godkänna en fredsöverenskommelse om hon får gifta sig med kejsaren av Östra samväldet. Över hela jorden har även en epidemi brutit ut och människor dör som flugor. Även den nuvarande kejsaren har insjuknat.
 
Jag hade mina dubier (dubia?) eftersom Meyer snabbt kastade sig in i historien och därmed också överröste läsaren med information. Det blev mycket att ta in direkt och jag kände att läsflödet knappast skulle infinna sig i den här takten av information men vartefter så kommer man in i historien och jag kan även glädjeligen tillägga att historien får ett eget liv. Länge jämförde jag Cinder med den gamla sagan; Meyer låter dock sin egen handling leva och frodas i en annan riktning och i slutet av boken så presenteras läsaren med en spännande cliffhanger. Även om man som läsare kunna se de röda trådarna leda åt detta håll så väntar i varje fall jag på nästa del som ska komma 2013. Månkrönikan är planerad till fyra delar.
RSS 2.0