4 "Syskonkärlek" av Katarina von Bredow

uHc   Pocket på 297 sidor

Detta är den andra romanen jag läst av Bredow (den första var "Hur kär får man bli?"). "Syskonkärlek" har ett annat tempo och upplägg.

Läsaren får följa Amandas tankar när hon berättar om sin tonårstid. Tillsammans med stycken från hennes dagbok från den tiden beskriver hon den förbjudna kärlek som bubblade upp i hennes kropp. Amanda, då 17 år, inser att hon är dödligt förälskad i sin några år äldre bror Ludvig. Hon försöker undvika honom så mycket som möjligt men hans kramgoa, sociala sätt resulterar i att de hamnar i varandras famn. Ludvig har samma känslor för Amanda. Det är ganska lätt att hålla romansen hemlig eftersom deras mamma jobbar skift på lasarettet. De är ofta ensamma i lägenheten och förälskelsen byts snabbt ut till äkta kärlek. Visst inser de att de borde avsluta det hela. Flera gånger försöker de bryta mönstret genom att träffa andra personer men det slutar alltid med att de går tillbaka till varandra. Förhållandet är dödsdömt, det vet de. De vet också att förr eller senare blir de upptäckta.

Det här är en mycket bra roman. Det bästa är nog att man otroligt snabb slungas in i handlingen och blir berörd av Amandas problem. Det är också bra att man får se händelserna från två vinklar; mest från den vuxna Amanda som blickar tillbaka, reflekterande med ett vuxet sinne och åsikter; men även från den unga Amanda när det hela händer genom att få läsa utdrag från hennes dagbok. Balansen mellan den unga och den vuxna Amanda fungerar perfekt. Historien har också några bihandlingar som tar upp Amandas och Ludvigs försök att träffa andra människor och distansiera sig från varandra. Dessa bihistorier slarvas inte bort utan är i sig intressanta.

Incest är äckligt att läsa om. Jag undviker allt som står i dagstidningar just för att det går så mycket över gränsen. Det finns sexscener i boken men de är inte utstuderat beskrivna men väcker ändå illamående. Medan man läser romanen kan man inte undvika att tänka på ens egen syster, något som gör det hela ännu värre. Hur hade man själv betett sig om vi gillade varandra? Denna hypotetiska fråga kommer förstås aldrig behöva svaras men självklart dyker den upp i huvudet oavsett hur familjelivet ser ut. Jag undrar hur ett ensamt syskon läser "Syskonkärlek"? Får personen ut mindre av boken eller är det en lättnad för denne? Nu vill jag bara lägga boken bakom mig och välja något totalt overkligt.

3 "Tiara och Dr. Martens" av Meg Cabot

uHce/LC
5 CD, ca 6 timmar
Uppläsare: Frida Hallgren

Cabot är populär men bokserien om Mia, som får reda på att hon är prinsessa, är inte lika populär längre. Det är dock den enda titel som finns som ljudbok; så trots att "Tiara och Dr. Martens" är en dagboksroman (vilket jag aldrig har gillat, det känns mer som en ursäkt att skriva naivt och enkelt) så har jag lyssnat på den.

Mia får reda på att sin pappa är fursten av Genovia, ett litet furstendöme i Europa (ungefär som Monaco). Det betyder att hon är prinsessa och arvtagerska till tronen. Mia är inte prinsesstypen, snarare tvärtom. Via hennes dagbok får vi reda på hur hon reagerar när hon får reda på nyheten och hur hennes stränga farmor ger henne princesslektioner. Hon berättar också hur pressen äter upp nyheten med hull och hår och förpestar livet för både Mia och Lars (hennes nya livvakt som finns i hennes närhet när hon är vaken.

Jag tror aldrig jag har önskat bli prinsessa när jag blir stor. Jag tror inte heller att den målgrupp som Cabots böcker vanligtvis vänder sig till (tonårstjejer) längre vill bli prinsessor. Om bokens huvudperson var lite yngre och om boken inte var så tjock så skulle den nog fungera bättre. Nu hamnar den mitt emellan målgrupperna. Annars kom jag till slut in i historien. De sista två skivorna var ganska intressanta. Kommer inte att läsa fortsättningen men det finns andra romaner av Cabot som intresserar mig.

2 "Finnes: Agnes, Önskas: Hund" av Thomas Halling

Hcg     122 sidor

Den här har jag läst enbart för framtida bokprat. Halling ger jag inte mycket för som författare och ämnet "tjej skaffar hund" känns inte heller som något för mig.

Boken har en ganska simpel handling. Agnes vill ha hund och tjatar och tjatar. På hennes födelsedag får hon ett koppel. Om hon klarar av att gå ut med kopplet i två veckor så ska hon få en hund. Det känns lite konstigt att gå ut med enbart ett koppel men Agnes lever sig in i det hela och låtsas verkligen att det är en riktig hund hon går ut med. Flera i klassen är avundsjuka att Agnes troligen kommer få en hund. Några är rent ut sagt elaka. 

Tja, så mycket mer är det inte med den här boken. Hallings språk är stelt och oinspirerande. Handlingen går för snabbt och Agnes föräldrar beter sig ofta konstigt. Språket gör att boken inte känns levande. 

"Finnes: Agnes, Önskas: Hund" är dock en populär bok på låg- och mellanstadiet. Tjejerna lånar den ofta och frågar ofta efter de andra två delarna ("önskas: Bästis" och "önskas: kille). Även på högstadiet lånas boken.

I min roll som bibliotekarie kan jag uppskatta många böcker; även denna är uppskattad då den tilltalar många elever. Den har alltså sin målgrupp och jag ingår absolut inte i den målgruppen. 
RSS 2.0