Bilderböcker 2009

Eftersom jag vanligtvis inte recenserar lättlästa böcker så kommer här mina tankar kring 2009 års utgivning av bilderböcker. Jag skriver lite om mina favoriter och annat gott.

Fylla år Kurt och Kio vill ha koja Flickan och presidenten 
Den stora finalen Vi hittar Smulbert
Lisen och Emma Adbåge är ena riktigt produktiva systrar. Min favorit bland årets Adbåge-böcker är helt klart "Fylla år" som tar upp allt kring fenomenet. Jag känner att den passar jättebra för åldern runt fem-sju år då man kanske är som mest fokuserad kring ålder. Jag använde boken som högläsning för just den åldern och det gick ganska bra. Det kan bli många diskussioner kring födelsedagar så beroende på vilka barn man läser boken för så kan den bli aningen lång. Men jättebra är den! "Kurt och Kio vill ha koja" av Lisen Adbåge tillhör en av de mer omtalade bilderböckerna i år. Många gillar den. Jag tycker historien om killarnas jakt efter en alternativ koja är mycket finurlig. Alla böcker ovan är bra. Emma Adbåge medger ett misstag i "Vi hittar Smulbert". Kan ni hitta det?

Norge har ett märkligt sätt att se på barnlitteraturen. De utmanar barnens syn på världen och är inte rädda för att stå ut. Gro Dahle och Svein Nyhus böcker står vid fronten när den gäller svenska översättningar. Redan 2008 fick vi den härligt hemska boken "Snäll" om en söt och tyst liten flicka som blir så osynlig att hon försvinner in i väggen. Under 2009 har två översättning kommit. "Den arge" om en våldsam pappa och "Roy" som handlar om en pojkes hund som dör. Den kraftfulla texten som samarbetar med Nyhus fantastiska illustrationer lämnar ingen oberörd. Det här är böcker som borde läsas när man ska diskutera dessa ämnen med barn. Att sätta böckerna i händerna på barnen som underhållning skulle jag själv inte göra. Möjligtvis med "Roy" i så fall.
Snäll Den Arge Roy

När vi var ensamma i världen Sopnedgasten och andra moderna monster 
Ljusflickan  Förlåt!

Ulf Nilssons och Eva Erikssons "När vi var ensamma i världen" skapar motsatta känslor. Storebror lär sig klockan på dagis men kommer ihåg fel och tror att det är dags att gå hem. Men föräldrarna är inte hemma. Han tror att de hamnat i en bilolycka och dött. Därför måste han själv hämta sin lillebror, skaffa mat och bygga en bostad i trädgården. "Sopnedgasten och andra moderna monster" gillar jag nog mest tack vare alla häftiga monster, inte så mycket för historien. Andreas Palmaer har skapat många coola varelser som kan gömma sig i ett hus och Per Gustavssons illustrationer får en att darra...av glädje. David Polfeldts målningar i "Ljusflickan" är däremot något helt annat. De är stela och varma; de är kantiga och häftiga på samma gång. Det känns som Polfeldt tar minst en generations steg bakåt men ändå skapar något nytt. Här möter mörkret (den unga björnen)  ljuset (den visa flickan). Måste ses för att förstås. En mening per uppslag. Vanligtvis gillar jag inte amerikanska bilderböcker. De har ofta många välkomnande varma färger, som ett Oprahprogram, men mindre innehåll. Robert Landa och Tim Warnes "Förlåt!" ligger på gränsen. Den är dock för söt. Jag smälter på en gång när jag läser den och den handlar också om vänskap. Ett bra ämne att läsa för sitt barn.

Snurran städar När prinsessor vaknar om natten Den mörkaste platsen i huset

Och så några bokserier. Eva Bergströms och Annika Samuelssons nya Snurran-bok "Snurran städar" visar kattungen på sitt mest egoistiska och självgoda humör. Snurran är härligt irriterande. Jag måste erkänna att de rosa omslagen på Per Gustavssons Prinsessböcker har fått mig att vända ryggen till. Men så läste jag "När prinsessor vaknar om natten" och föll pladask. Prinsessan vaknar av att ett troll låter i källaren. Boken innehåller action, skräck och sprudlande illustrationer som gör mig glad in i benmärgen. Fungerar för både killar och tjejer. Mårten Sandéns har slagit ihop sina påse med Mimmi Tollerup-Grkovic ännu en gång. De gav oss Frida i "Den fulaste nallen i världen" 2008 och uppföljaren heter "Den mörkaste platsen i huset". Jag gillar verkligen karaktären Frida och ser fram emot många böcker i serien.

Herman och eldsvådan  Sixten & Blixten går till jobbet  Sixtens & Blixtens skruvade sovbok
Efter succédebuten "Hermans sommar" är Stian Hole tillbaka med ytterligare ett collage. Denna gång övertalas Herman att tända en tändsticka och så är plötsligt hela trädgården i brand. En mer filosofisk berättelse än första boken. Titeln känns lite missvisande eftersom det inte är eldsvådan som ligger i fokus utan Hermans relation med den sura gamla gubben som bor på den eldhärjade tomten. Den norska originaltiteln är "Garmanns gate" som passar bättre. Aino Havukainen och Sami Toivonen fortsätter med sina Sixten & Blixten-böcker. Jag lovordade den första svenska översatta boken "Sixten & Blixten på dagis". Den hade en handling. De tre andra, från finskan översatta, böckerna (under 2008 kom även "Sixten & Blixtens underliga uppfinningar") är mer uppslag på olika saker som beskrivs. Historien hamnar i bakgrunden vilket är tråkigt. De är dock ändå mycket roliga att titta i.

Märta börjar rida  Märta galopperar

Slutligen måste jag bara rekommendera två "börja läsa"-böcker. Erika Eklund Wilsons böcker om hästtokiga Märta tog mig med storm. Märta älskar hästar och ska slutligen få möjlighet att rida något annat än sin nötta käpphäst. Mötet med de riktiga hästarna blir en chock för henne. Tänk att hästar är så stora! Märta vet inte om hon kommer att våga rida över huvud taget. Ridlärarens hetska temperament hjälper inte heller.

4 Boksviten "Tre", del 1-4, av Kjetil Johnsen

Ett hål i själen   Den farliga kyssen  
uHce   147 sidor, del 1     uHce   160 sidor, del 2

Det som kommer att ske   Flytande i vatten
uHce   156 sidor, del 3    uHce   180 sidor, del 4

Bokpratssidor: s. 14-16 Från "Hon drar hårt efter andan..." och kapitlet ut.

Det tog ett bra tag innan jag satte tänderna i denna romansvit, som på svenska heter Tre. Först missade jag helt och hållet att de första två delarna hade kommit på svenska, sen började mina efterforskningar och då visade det sig att författaren, norrmannen Kjetil Johnsen, gillar att skriva långa bokserier. Innan denna "thriller"-serie (som man marknadsför böckerna som) har han lyckats skriva ur sig femton delar i en skolserie. Jag läste att förlaget ville ha tolv delar i denna Tre-serie men Johnsen ansåg sig bara kunna skriva max tio delar. Så det är tio delar vi kan förvänta oss.

Jag har läst de första fyra delarna som kom under 2009. Vad som slår mig är bristen på deckar/spänningssekvenser. Första boken börjar med att ett par som hittar en död flicka i en insjö. Sedan kastas man tillbaka tre veckor i tiden och får följa fyra vänner. Vi får reda på att en av dem kommer att dö, att en av dessa tjejer är flickan som paret hittar tre veckor senare. Från denna stund får läsaren lära känna de fyra kompisarna och de tre första böckerna handlar om deras vänskap, om kärlek och om deras annalkande problem i form av obesvarad kärlek, brist på uppmärksamhet, lögner och så vidare. Nora är den första vi får följa. Hon kallar sig själv för Nora medel minus eftersom hon alltid hamnar i mitten på allt; i skolämnen, hos vänner, hos killar. Osynlig, så att säga. Men hon är ändå den mest förståndiga. Nora tampas med sin vän Benedicte som är alfa-honan i gruppen och som har ett stort behov av uppmärksamhet, något som alltid försätter henne i knepiga situationer. Vilde och Trine är outsiderna. Trine är sportnörden och Vilde är den som inte bryr sig om sitt utseende men ändå anses vara naturligt söt. Deras intriger, i sammanband med en hatisk lärare som gör livet surt för dem, gör att de inte bara börjar hata varandra utan även börjar misstro varandra.

Det som verkligen överraskade mig var mängden sex och snusk. Inte för att så mycket händer men tjejerna tänker bara på en sak. Det är därför jag anser att de tre första delarna mer än relationsböcker/kärleksböcker för det tar ett tag innan allt drar igång.

Böckerna är bra. I början irriterade jag mig på alla norska namn och även en del på Johnsens språk men berättandet är ganska häftigt. Sekvenser som berättas ur en persons perspektiv återkommer senare, ibland flera böcker framåt, fast ur en annan persons perspektiv. Det är intressant eftersom flera aspekter läggs in i handlingen och man inser att allt inte är som det först verkar vara.

Fortsättningen ges ut under 2010.

4 "Djävulens märke" av Magnus Nordin

uHc   493 sidor

Magnus Nordins romaner är populära. De som går bäst är thrillerna men jag kan inte kommentera dessa då jag bara läst hans skräckromaner. Nordins nya är också en skräckis.

"Djävulens märke" utspelar sig i skolmilö. Klass 9C på Katarina Östra på Söder i Stockholm är värstingklassen. Inga lärare orkar med dem. Deras klassföreståndare är sjukskriven, hon har gått in i väggen, och vikarierna stannar inte länge. Men så kommer Malin, en ung amerikansk tjej vars släkt har svenska rötter. Hon får även de allra värsta eleverna att lugna ner sig och verkligen börja plugga järnet. Efter ett tag kommer deras ordinarie lärare tillbaka och hon misstänker någon fuffens. Elevers om knappt kan läsa och skriva kan inte plötsligt få mvg i svenska. Hon börjar undersöka var Malin kommer ifrån och vips hittas läraren död i klassrummet. Det ser ut som ett självmord och alla tror även på självmordet med undantag för läraren Fredrik och Ella i 9C som har andra åsikter. Det visar sig inte vara så smart att ifrågasätta Malins bakgrund och mål, speciellt när Malin får ta över klass 9C i och med den förra lärarens död.

"Djävulens märke" är en tjock men spännande historia. Nordin skriver vuxet. Med vuxet menar jag att han inte kompromissar språket. Språket är varierat och genomtänkt. Han följer flera elevers upplevelser och vad de anser om Malin. Spänningen ligger hela tiden och ruvar över handlingen och man väntar bara på att något ska gå riktigt snett för huvudpersonerna. Malin är ingen man jävlas med och det får elever och lärare verkligen reda på ju längre in i boken man kommer.

RSS 2.0