3 "Svarta kängor med gul söm" av Mårten Melin

Hcg   76 sidor

Sen jag gjorde misstaget att blanda ihop Mårten Melin och Mårten Sandén så har jag blivit mer och mer intresserad av Melins böcker. Melin gick på samma skrivarlinje (Skurup) som en kompis, illustrationerna till boken är gjorda av den alltid så formidabla Emma Adbåge och personen som hållt i den grafiska formen till boken har samma namn som min syster. I och för sig så är inget av detta orsaken till att jag nu kastar mig över allt han skrivit. Melin är bra helt enkelt.

"Svarta kängor med gul söm" handlar om Markus. Han har bara en mamma och hon tjänar inte så bra på sitt jobb, men Markus har lärt sig att det är så det är. Han ber inte om så mycket och är tacksam för det han får. Men en dag på stan hittar han värstingkängorna, ett par Doctor Martens med stålhätta för 1500 spänn, alltför dyra för mammans ekonomi. Kängorna är det enda som Markus kan tänka på och när han fyller år så får han faktiskt dem i födelsepresent. Han är så stolt och ser verkligen fram emot att gå till skolan och visa upp dem. Men kängorna får motsatt effekt. Hans bästis tycker kängorna ser klumpiga ut och klassens kung, Jonte, tycker att de är rasse-kängor. Allt blir fel och klumpen i magen bara växer och växer.

Som många andra romaner av Melin så handlar även denna om obesvarad kärlek, bullies och hur lätt det är att kasta ur sig något dumt eller agera fel. Det är en bra bok att läsa om man vill diskutera hur man ska bete sig mot andra. Jonte är dum mot Markus men det betyder inte att allt det Jonte gör är dumt eller att allt det Markus gör är schysst. När det vänder så visar det sig att Jonte inte har den lättaste vardagen och att Markus lätt hasplar ur sig sånt han inte borde. Melins historia flyter på bra och jag gillar hans småfinurliga syn på samvaron, t ex att Markus kallar en tjej för "rosa-håret-tjejen" även efter att hon har bytt hårfärg. Jag gillar också att allt inte är självklart i romanen. Det är som jag skrev tidigare om Jonte och hans familj. Markus kastas fram och tillbaka i synen på Jonte och hans äldre brorsa. "Svarta kängor med gul söm" är en bok att diskutera, kan mer än hans andra böcker. Passar bra som högläsning till mellanstadiet.
 
Bokpratssidor.
s. 21-23 (Markus kommer till skolan med sina nya Dr Martens.)
 

4 "Beskyddaren" av Kim Olin

uHc   189 sidor
Beskyddaren
Första delen i Pulverland-serien var så spännande att jag direkt kastade mig över andra delen eftersom den låg och väntade på skrivbordet.

Pulverland har fått en ny boss. Johnny har tagit över hela området. På gatan kallas han för Draken. Draken är tuffare än vad de två andra knarkbossarna varit. Att det försvinner personer är vardagsmat för Johnny. Johnny har inte heller glömt bort Simon. Det var Simon som gjorde det möjligt för Johnny att ta över. Simon vill egentligen inte fortsätta med det kriminella men efter några veckor tillbaka i plugget orkar han inte längre och hör vad Johnny har för planer. Den natten på Tobias nattklubb har Simon svårt att glömma. Det vänder sig i magen bara när han tänker på det. Simon övertalar Johnny att få ett lättare jobb. Han ska vara Johnnys ögon och öron och rapportera in skvaller och information som Johnny kan tänkas behöva. Ett enkel jobb, eller hur? Men någonstans där ute lurar Tobias och han vill ha hämnd, på Johnny men framför allt på Simon.

Varken "Avhopparen" eller "Beskyddaren" går att släppa när man väl har börjat läsa dem. De är så otroligt spännande. Det är mycket tack vare att man inte har någon idé var man har bossarna. Både Tobias och Johnny leker med Simon. Simon å sin sida spelar också ett spel. Han tänker hela tiden på sitt eget bästa, håller inne information och spelar de ena mot de andra. I längden går det förstås inte och det är då helvetet bryter loss. Mer våldsamma ungdomsböcker får ni leta er blodiga efter. Det här är hårdkokt action så att man ryser ända in i benmärgen. Mycket bra och våldsamt spännande.

4 "Avhopparen" av Kim Olin

uHc   142 sidor
Avhopparen
Wow! En svensk författare på Argassos förlag, bara det lockar till läsning. Frågor dyker direkt upp i huvudet. Hur är "Avhopparen" jämfört med andra Argassoböcker? Romanen verkar vara en typisk "pojkbok" (som min mormors man sa igår) så hur står sig våldet jämfört med den engelska böckerna? En annan sak jag tänkte på direkt är att Olins böcker (det har kommit två böcker om Simon och en tredje är på väg) tillhör de tjockare Argassoböckerna. Vanligtvis ligger Argassos lättlästa böcker på strax under hundra sidor. Endast ett fåtal har fler sidor.

Handlingen är bättre än förväntad. Simon går på gymnasiet men han har inget pluggsinne. Han har det även svårt med familjen. Hans morsa är död och har lämnat Simon med den elaka styvfarsan som har kastat ut honom. Simon ska egentligen bo hos mostern men bor mest under en gran i skogen. För att hanka sig fram säljer han lite knark till småpundare i hans närhet. Området där han bor kallas Pulverland i knarkkretsar och omfattar stora delar av Stockholmsområdet. Områdena är uppdelade. De flesta knarkbossar har coola namn men den Simon får kontakt med heter bara Tobias. Han behöver inget låtsasnamn att gömma sig bakom. Simon dras in i Tobias kriminella organisation men kontaktas samtidigt av en främmande man med ett förslag som låter väldigt bra. Simon måste välja sida.

Olins "Avhopparen" är en riktigt råbarkad historia. Den är full av våld där brutna ben och slajsade ansikten är vardag. Olins böcker har fått kritik för att vara alltför våldsamma men vadå (?), det handlar ju om den organiserade brottsligheten! Även om det är Sverige så förekommer våld. Kanske är det de detaljerade beskrivningarna på allt våld som kritikerna sätter sig emot och det faktum att boken faktiskt är en ungdomsbok. Vad ska jag säga? Jag gillar Olins "Avhopparen". Han målar upp en trolig bild av tonåringen Simon. Man får ta del av Simons tankegångar, hans argument för och emot vad han tänker göra, eller måste göra för att behålla livet. Slutet på boken är grymt och mycket våldsamt. Det var också ett slut som jag inte förväntade mig och ett slut som gjorde att jag direkt började läsa uppföljaren "Beskyddaren". Boken var snabbläst med ett enkelt språk. Den kommer att passa perfekt till de mer "tuffare" killarna på högstadiet. Däremot försöker jag undvika min mormors mans prat och flick- och pojkböcker. Jag vet att många tjejer kommer att sluka Olins böcker med lika stort intresse som killarna.
RSS 2.0