Foley är tillbaka, nu med en samling noveller med det gemensamma makabra temat döden. Det börjar fantastiskt bra. Efter fyra noveller trodde jag att det här kunde bli en given Augustprisnominering. Den spöklika första novellen "Hjärtat" är så kuslig och sorglig att jag var tvungen att lägga ifrån mig boken en hel dag för att smälta novellen. Den andra novellen, "Caroline", har en sån där klassisk novelltvist i slutet. Trots att den var klassisk så förväntade jag mig inte den och blev därför totalt överraskad. "Inte utan min mobil" heter den tredje novellen och den är så jäkla absurd och nästan läskigast eftersom jag kan tänka mig att idén bakom historien är så realistisk, dvs en tjej som lägger all sin tid och uppmärksamhet på mobilen, världen runtom existerar inte. Fantastisk och en självklar högläsning på högstadiet! Den måste jag tacka Foley för lite extra mycket! Den fjärde historien, Järnatomen, är en dyster berättelse om saknad och vad sorg kan resultera i. Den är fin. Sedan följer några noveller som jag hade svårt att uppskatta. Felicia och katterna är helt okej och titelnovellen, Bårhuset, är bra men har ett underligt slut. 

 

Så tyvärr håller inte hela samlingen samma höga nivå som de första fyra novellerna. Men jag kommer att varmt rekommendera bitvis läsning med förhoppning att andras smak även uppskattar resten mer än jag gjorde. Samlingen Bårhuset har ges ut av det lilla förlaget Lava förlag och får en applåd från mig. Jag är glad att få läsa något nytt av Foley. 

 

 Bokpratssidor. Ur novellen Hjärtat.