3 "Ibland vill man inte gärna gå in fast regnet öser ner" av Malin Stehn

uHc   202 sidor
Bokpratsstycke att läsa ur boken: kanske s 48-49 ("Jag satte mig upp..." till "...för det där med självmord.")
 
Jag uppmärksammade först Malin Stehns författarskap i samband med en genreindelning på skolbiblioteket. Vi hade inte alla delar i Stehns hästböcker så det blev att komplettera. När hon sedan kom med fotbollsböckerna Lundeby IK så ville jag se hur hennes språk var. Handlingen i sig var dock ganska genretypisk. Nu riktar hon sig mot en äldre målgrupp och tar upp ett ämne som inte ofta belys i litteraturen, närmare bestämt utbrändhet och hur den påverkar barnet i familjen.
 
Lovisa går i åttan. Hon är en helt vanlig tjej; det går bra i skolan, hon har kompisar och så vidare. Men när mamman bryter ihop på julafton och sedan bara sover och "ylar" i flera månader så påverkas även Lovisas liv markant. Hon har svårt att koncentrera sig på skolan, resultaten försämras, och hon inser att hon alltid tänker på mamman. Den enda flyktvägen är att sätta på sig hörlurarna och låta favoritartisten Ricky dundra i öronen. Distraktionen är kortvarig men välkommen. Men livet knackar på. Grannen Simon stör i hennes heliga morgonpromenader till skolan då hon kan koppla bort det jobbiga med sin musik. Hennes irritation och känslan att vilja hålla hemsituationen hemlig påverkar hennes förhållande med bästa kompisen Klara, en bästis som redan tidigare har börjat växa ifrån varandra.
 
Ja, sista meningen hade en del syftningsfel. Stehns språk är däremot bra. Det är inte bara handlingen som är trovärdig och intressant. Hon har en drivande berättarstil och överraskar med flera härliga uttryck och vändningar.
Jag är lite rädd att jag ska glömma bort den här boken, att jag inte ska kunna förhålla mig till den om ett år. "Ibland vill man inte gärna gå in fast regner öser ner" är bättre än en "bok för stunden". Men, såsom t ex Mats Berggrens "Jag ljuger aldrig på fredagar" så streckläste jag boken på några timmar. Den fick inte tid att ligga i bakhuvudet under en vecka eller så och gro.
 
Ni kanske känner igen titeln som en del ur en poplåt men jag har alltid haft svårt att uppskatta musikreferenser i böcker. Låt mig bara strunta i den referensen. Boken är tillräckligt bra utan alla Hellmanreferenser.
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0