3 "Johannesnatten" av Gull Åkerblom
uHc 222 sidor
Januari och februari brukar vara en relativ lugn period när det kommer till utgivning av nya barn- och ungdomsböcker. Det är i mars det smäller till och april blir då en mycket trevlig biblioteksmånad med många nya titlar. Under tiden har jag tittat bakåt för att komplettera lite läsning. Gull Åkerbloms fantasyserie "Sagan om gudagåvorna" har jag varit nära att läsa i flera år.
Omslaget tilltalar förstås. Martin Bergströms mystiska illustration med de magiska amuletterna som lyser olycksbådande. Figurerna i de svara kåporna är det som jag uppmärksammar först. Riktigt läskigt. Sedan tittar jag på flickan med det långa håret och hur kattens svans liksom följer parallellt med flickans hästsvans som om de vore ett. Inte förrän jag läst ett tag i boken inser jag att hon håller en flöjt och en bra in i boken upptäcker jag sedan fågeln.
Matilda läser en annons:
"Ett mycket speciellt hus önskar bekantskap med kattälskande kvinna med tonårig dotter. I utbyte mot vissa åtaganden försäkras rätt person HÖG UTDELNING. Svar till Brisingamen, d.t.k."
Det visar sig att Matilda är denna tonåring och vips så har hon fått ett hus som de genast flyttar till. Åtagandena är att ta hand om husets katt "Drottningen" och ett antal saker, bland annat en kittel, en sedan länge försvunnen örtbok och det ädla smycket som kallas just brisingamen. Husets ägare Fredrika poängterar betydelsen att vakta dessa gamla saker då en farlig ondska är ute efter dem. Och så vips är Fredrika borta och Matilda upptäcker dag för dag flera konstiga saker. Till exempel en död ring på gräsmattan som dagligen växer i storlek, en öppning i häcken till grannarna som verkar röra på sig och så förstås de farliga grannarna själva.
Åkerblom bygger "Sagan om gudagåvorna" på den nordiska mytologin och den farliga grannen Surtesson är inte mindre än....
Berättandet i boken flyter på bra. Det är lätt att komma in i handlingen och faktiskt en svår bok att släppa. Åkerblom gladde mig också genom att Surtessons taktik var ovanligt genomtänkt och överraskande. Jag skulle med glädje läsa flera delar redan idag (de tre andra ligger redan i min "ska läsa"-hög") men Åkerblom har nu väckt suget i mig efter mer "krånglig" fantasy så nästa författare jag kommer att återbesöka blir nog Terry Pratchett.
Januari och februari brukar vara en relativ lugn period när det kommer till utgivning av nya barn- och ungdomsböcker. Det är i mars det smäller till och april blir då en mycket trevlig biblioteksmånad med många nya titlar. Under tiden har jag tittat bakåt för att komplettera lite läsning. Gull Åkerbloms fantasyserie "Sagan om gudagåvorna" har jag varit nära att läsa i flera år.
Omslaget tilltalar förstås. Martin Bergströms mystiska illustration med de magiska amuletterna som lyser olycksbådande. Figurerna i de svara kåporna är det som jag uppmärksammar först. Riktigt läskigt. Sedan tittar jag på flickan med det långa håret och hur kattens svans liksom följer parallellt med flickans hästsvans som om de vore ett. Inte förrän jag läst ett tag i boken inser jag att hon håller en flöjt och en bra in i boken upptäcker jag sedan fågeln.
Matilda läser en annons:
"Ett mycket speciellt hus önskar bekantskap med kattälskande kvinna med tonårig dotter. I utbyte mot vissa åtaganden försäkras rätt person HÖG UTDELNING. Svar till Brisingamen, d.t.k."
Det visar sig att Matilda är denna tonåring och vips så har hon fått ett hus som de genast flyttar till. Åtagandena är att ta hand om husets katt "Drottningen" och ett antal saker, bland annat en kittel, en sedan länge försvunnen örtbok och det ädla smycket som kallas just brisingamen. Husets ägare Fredrika poängterar betydelsen att vakta dessa gamla saker då en farlig ondska är ute efter dem. Och så vips är Fredrika borta och Matilda upptäcker dag för dag flera konstiga saker. Till exempel en död ring på gräsmattan som dagligen växer i storlek, en öppning i häcken till grannarna som verkar röra på sig och så förstås de farliga grannarna själva.
Åkerblom bygger "Sagan om gudagåvorna" på den nordiska mytologin och den farliga grannen Surtesson är inte mindre än....
Berättandet i boken flyter på bra. Det är lätt att komma in i handlingen och faktiskt en svår bok att släppa. Åkerblom gladde mig också genom att Surtessons taktik var ovanligt genomtänkt och överraskande. Jag skulle med glädje läsa flera delar redan idag (de tre andra ligger redan i min "ska läsa"-hög") men Åkerblom har nu väckt suget i mig efter mer "krånglig" fantasy så nästa författare jag kommer att återbesöka blir nog Terry Pratchett.
