Hcf   139 sidor

Det här var en positiv överraskning! Stora känslor med små ord. Man har ju läst mycket av både Rose Lagercrantz och Eva Eriksson. De tillhör eliten bland svensk barnbokslitteratur. De har så gott som blivit en institution. Både jag och mina lärarkollegor gillar fortfarande böckerna om Metteborg och använder dessa varje läsår. "Mitt lyckliga liv" visar sig vara en berättelse om samma klass, men med en annan huvudkaraktär, nämligen Daniela (eller Dunne, som hon kallas).

Första dagen i ettan. Det är en lycklig dag i Dunnes liv. Dunne delar upp sina dagar. Vilka som är lyckliga och vilka som är olyckliga. De flesta är lyckligtvis lyckliga. Hon älskar skolan (till skillnad från Benni som måste mutas med en tjuga redan första dagen för att inte skolka). Dunne ser alla hitta kompisar snabbt. Det tar någon dag men sedan finner hon Ella Frida och de blir bästa kompisar. Oh, lyckliga dagar! Men säg den lycka som varar.

Varje uppslag är full av bilder och ofta lite med text. Trots sin mäktiga sidlängd tar sig även ettagluttarna igenom boken snabbt. Och det är poesi. Inte så att det är dikter men de få orden når ända in i hjärtat. Man både glädjs och gråter till Dunnes känslomässiga berg- och dalbana till liv. Det är svårt att välja vad som är bäst. Lagercrantz bildspråk eller Erikssons igenkännande illustrationer. Nja, räcker det med att säga att jag föll pladask för boken. År efter Metteborgs öden så får vi besöka klassen igen och det är en härlig återkomst.