uHce   80 sidor

Va! Den här har jag ju läst förut? Kan ni tänka er att det tog till näst sista sidan innan jag insåg det? Boken gavs ut på svenska i april (mindre än två månader sedan) men jag har läst den på engelska för länge länge sedan. Under vissa perioder läser jag så mycket "lättläst", eller snabbläst att jag inte orkar skriva om allt i bloggen. Det här är ett sådant exempel.

Josh känner sig inte uppskattad. Han är ingen pluggmänniska som sin syster. Han har heller ingen hobby som han får sina kickar ifrån. Men så hör han av en polare att polaren och hans gäng brukar tända på, tända skjul, skolor och sånt. För kickens skull. Eftersom Josh kompis nu har berättat detta så måste även Josh visa att han kan tända eld på något, för att inte kunna tjalla till polisen. Gänget har fixat en bil åt honom. Han sätter eld på ett förarsäte och vips så tar sig elden och ökar till ett inferno av lågor och värme. Josh förstår direkt varför gänger håller på med dessa pyromanigrejer. Adrenalinet sjuder i Josh och han kan knappt vänta på att få tända en till brasa.

Som vanligt med Argassoböcker så läser man de 80 sidorna på cirka 30 minuter. Men jag förstår fortfarande inte att jag inte insåg att jag läst boken tidigare. Slutet är riktigt bra. Det är ett slut berör och som fastnar i minnet. Den borde läsas, inte minst för att få uppleva slutet.

 

Bokpratssidor:

När pappan läser tidningsnyheten om branden på kolonilotten. Sid. 30-31

("När jag kom hem från skolan"... till..."Prygel skulle de ha. Och kölhalning...")