uHc   189 sidor

Bra läsavsnitt: s. 58-61 (Gecko tar över)

Vilken överraskning! Jag hade förväntat mig en längre fantasyhistoria i nivå med Stephen Kings Pestens tid. Istället så njöt jag över att lättsamt bläddra igenom den ena underbara sidan efter den andra och avslutade boken på en kväll.

Jovisst, pesten har slagit till. Så långt så gott och likt Kings historia. En av tusen överlever sjukdomen. De skeppas direkt ut till en ö för att bränna de som inte har haft lika tur. Men på ön lever man ett avskilt liv. De överlevande smittar mångfaldigt gånger mer än de sjuka och de fortfarande friska tvingar de överlevande att stanna på ön.

Berättarjaget och hans vän Mercer kämpar varje dag vid förbränningsugnen. Den gamle skepparen som fraktar döende till ön tittar varje dag upp mot fastlandets klippor för att få se sin dotter. Det är lugnande att veta att hon är vid liv. En dag står hon inte där. På ön fortsätter de överlevande med sitt monotona arbete. Ta hand om döda och kremera dem. Det tar aldrig slut. På ön finns också Gecko. Han är trött på livets orättvisor. Varför ska han slita med döende när han är människornas framtid, de tusende, de som överlevt. Dagarna går och Gecko får med sig allt fler när han pratar om att ta sig till fastlandet och påskynda sjukdomen.

Varje uppslag har bara något kort stycke text. Den kortfattade texten gör den mer poetisk. Härlig att läsa. Illustrationerna av Max Elmberg Sjöholm är istället det som tar över sidorna. Tillsammans skapar de en riktig läsglädje. Jag ser gärna fler böcker i denna stil.