4 "Majas morsas kompis sambo och andra noveller" av Katarina Kieri
uHc 144 sidor
Katarina Kieri fick ta emot Augustpriset för "Dansar Elias? Nej!" 2004, en bok som jag inte orkade läsa klart. Jag har tidigare hört att Kieri tillhör de mer experimentglada ungdomsförfattarna och det var inte en så stor överraskning när hennes och Per Nilssons I det här trädet gavs ut i januari. Jag började läsa "Majas morsas kompis sambo" eftersom den har underrubriken "och andra noveller". Men i min jakt på bra noveller insåg jag snabbt att det här inte handlade om renodlade noveller utan mer korta kapitel, som många gånger berättar samma historia men ur flera karaktärers perspektiv. Och det är detta som gör boken så bra. Tänk er Moni Nilssons populära bok Klassresan fast några år in i framtiden.
Boken följer alltså en handfull personer under en kort tidsperiod. Något som Kieri återkommer till är den "bubbla" som många människor lever i.
Från Novellen "Söndag": "När han vände hem igen igår från skolan, när han långsamt gick genom det fuktgrå och folktomma, tänkte han på det där med att ingen vet. Att man går omkring i en fuktgrå bubbla och ingen vet vad som egentligen försiggår inne i bubblan. En helt liv kan man gå där och det blir kanske lite ensamt i längden. Man kan fylla bubblan med hur mycket som helst, med hur mycket musik som helst, med hur mycket som helst av vad som helst; sprit, sex, utan att den spricker. Han vet att allt som behövs för att spräcka bubblan är några ord till en annan människa, han vet det. (s. 117)
Det blev ett långt citat men den texten säger så mycket om boken. Alla människor går och bär på sina ok; många klarar av tyngden utan att bryta ihop men ibland händer något som gör att tyngden blir för stor. Trots att handlingens fokus ligger på eleverna så får läraren Margareta Spegel stor plats och en stor roll. Hennes öde berör mig mest. Hon är så otroligt ensam. I en av de första novellerna berättar Margareta om hur hon ser på elever på skolan. Hennes observationer speglar hennes egen kamp, eller uppgivenhet. När hon sedan bryter ihop faller allt. Kieri nöjer sig dock inte med ett perspektiv på när Margaretas bubbla spricker. Händelsen återberättas av flera elever i klassen som sätter in händelsen i sitt perspektiv och bakgrundshistoria. Liksom George Perecs mästerverk Livet - en bruksanvisning så växer Kieris roman med varje liten historia till att slutligen bli något utöver det vanliga.
Katarina Kieri fick ta emot Augustpriset för "Dansar Elias? Nej!" 2004, en bok som jag inte orkade läsa klart. Jag har tidigare hört att Kieri tillhör de mer experimentglada ungdomsförfattarna och det var inte en så stor överraskning när hennes och Per Nilssons I det här trädet gavs ut i januari. Jag började läsa "Majas morsas kompis sambo" eftersom den har underrubriken "och andra noveller". Men i min jakt på bra noveller insåg jag snabbt att det här inte handlade om renodlade noveller utan mer korta kapitel, som många gånger berättar samma historia men ur flera karaktärers perspektiv. Och det är detta som gör boken så bra. Tänk er Moni Nilssons populära bok Klassresan fast några år in i framtiden.
Boken följer alltså en handfull personer under en kort tidsperiod. Något som Kieri återkommer till är den "bubbla" som många människor lever i.
Från Novellen "Söndag": "När han vände hem igen igår från skolan, när han långsamt gick genom det fuktgrå och folktomma, tänkte han på det där med att ingen vet. Att man går omkring i en fuktgrå bubbla och ingen vet vad som egentligen försiggår inne i bubblan. En helt liv kan man gå där och det blir kanske lite ensamt i längden. Man kan fylla bubblan med hur mycket som helst, med hur mycket musik som helst, med hur mycket som helst av vad som helst; sprit, sex, utan att den spricker. Han vet att allt som behövs för att spräcka bubblan är några ord till en annan människa, han vet det. (s. 117)
Det blev ett långt citat men den texten säger så mycket om boken. Alla människor går och bär på sina ok; många klarar av tyngden utan att bryta ihop men ibland händer något som gör att tyngden blir för stor. Trots att handlingens fokus ligger på eleverna så får läraren Margareta Spegel stor plats och en stor roll. Hennes öde berör mig mest. Hon är så otroligt ensam. I en av de första novellerna berättar Margareta om hur hon ser på elever på skolan. Hennes observationer speglar hennes egen kamp, eller uppgivenhet. När hon sedan bryter ihop faller allt. Kieri nöjer sig dock inte med ett perspektiv på när Margaretas bubbla spricker. Händelsen återberättas av flera elever i klassen som sätter in händelsen i sitt perspektiv och bakgrundshistoria. Liksom George Perecs mästerverk Livet - en bruksanvisning så växer Kieris roman med varje liten historia till att slutligen bli något utöver det vanliga.
URL: http://marita-bloggar.blogspot.com/
Jag har läst den här boken både för mig själv och som högläsning för elever på högstadiet. Den väcker många tankar och är värd flera läsningar för varje gång upptäcker jag en ny tråd att följa.