1 "Sommarkaos på guldkusten" av Måns Gahrton och Johan Unenge
Hcf 128 sidor
Bokserien "Hotell Gyllene (Kn)orren" blir 2010 års julkalender. Med den vetskapen var jag tvungen att sätta mig in i vad det hela kommer att handla om. Det kändes inte som om man behövde läsa böckerna i ordning. Jag har för mig att "Sommarkaos på guldkusten" är den fjärde delen...
...och riktigt dålig. Ingo och hans familj har ett hotell långt ute i ingenstans. De verkar inte så intresserade av hotellnäringen. Först klagar de över för få gäster. När mamman Ritva har satt in en annons i tidningen och pappan har satt en skylt vid stora vägen börjar besökarna komma. Det hela blir för mycket för familjen och de önskar att de inte hade haft ett hotell över huvud taget.
Det är i stort sett handlingen. Det är riktigt irriterande att läsa hur familjen försöker förstöra vistelsen för de olika gästerna eftersom de tror att gästernas aktiviteter stör varandra. Det finns ingen mat på hotellet, vilket också är störande. Kulmen blir att gästerna våldgästar köket en dag och kokar havregrynsgröt, vilket är typ det enda som finns i skåpen. Det finns inget i den boken som följer någon logik. Som läsare blir jag bara mer och mer irriterad. Pappans idé om en sandstrand är i varje fall smårolig. I praktiken är det en sandhög utanför hotellet som Ingos syster ska flytta till sjön med en skottkärra.
I slutet av boken kan man läsa att Unenge och Gahrton skriver böckerna tillsammans och att de har ansvar för olika figurer i böckerna. Det hela blir en hafsigt ihopplockad sörja där händelser staplas på varandra utan någon eftertanke. Efter hela boken känner jag fortfarande inget för någon i familjen. Tyvärr killar. Det här är inget att ha. I pity the fools som ska se julkalendern.
Jag råkade dock berätta för mina elever på skolan att "Hotell Gyllene (Kn)orren" ska bli 2010 års julkalender så böckerna är numera mycket eftertraktade. Jag förutspår ett konstant utlån långt in på år 2011. Det här är ytterligare ett bevis på televisionens otroliga påverkan.
Bokserien "Hotell Gyllene (Kn)orren" blir 2010 års julkalender. Med den vetskapen var jag tvungen att sätta mig in i vad det hela kommer att handla om. Det kändes inte som om man behövde läsa böckerna i ordning. Jag har för mig att "Sommarkaos på guldkusten" är den fjärde delen...
...och riktigt dålig. Ingo och hans familj har ett hotell långt ute i ingenstans. De verkar inte så intresserade av hotellnäringen. Först klagar de över för få gäster. När mamman Ritva har satt in en annons i tidningen och pappan har satt en skylt vid stora vägen börjar besökarna komma. Det hela blir för mycket för familjen och de önskar att de inte hade haft ett hotell över huvud taget.
Det är i stort sett handlingen. Det är riktigt irriterande att läsa hur familjen försöker förstöra vistelsen för de olika gästerna eftersom de tror att gästernas aktiviteter stör varandra. Det finns ingen mat på hotellet, vilket också är störande. Kulmen blir att gästerna våldgästar köket en dag och kokar havregrynsgröt, vilket är typ det enda som finns i skåpen. Det finns inget i den boken som följer någon logik. Som läsare blir jag bara mer och mer irriterad. Pappans idé om en sandstrand är i varje fall smårolig. I praktiken är det en sandhög utanför hotellet som Ingos syster ska flytta till sjön med en skottkärra.
I slutet av boken kan man läsa att Unenge och Gahrton skriver böckerna tillsammans och att de har ansvar för olika figurer i böckerna. Det hela blir en hafsigt ihopplockad sörja där händelser staplas på varandra utan någon eftertanke. Efter hela boken känner jag fortfarande inget för någon i familjen. Tyvärr killar. Det här är inget att ha. I pity the fools som ska se julkalendern.
Jag råkade dock berätta för mina elever på skolan att "Hotell Gyllene (Kn)orren" ska bli 2010 års julkalender så böckerna är numera mycket eftertraktade. Jag förutspår ett konstant utlån långt in på år 2011. Det här är ytterligare ett bevis på televisionens otroliga påverkan.
