3 "Min pappa tyngdlyftaren" av Lina Lundh
Hcf 159 sidor
Många rekommenderade "Min pappa tyngdlyftaren" när den kom 2006. Jag hade precis börjat jobba som bibliotekarie och slukade därför alla bra boktips som jag kunde få. På något sätt så hann jag aldrig med den här boken och den har gäckat mig varje gång den dykit upp i bokhyllan eller i återlämningsvagnen. "Nä, nu jädrar", tänkte jag till slut. Och vet ni vad? Jag läste hela under en enda sittning.
Lisa är en tjej som bor hos sin mamma. Hon låtsas att hon har en pappa, även om hon inte har det. I hennes fantasi är han pappa tyngdlyftaren, en stor och stark pappa iklädd gulblå brottningsdräkt och lyssnar alltid på Lisa när mamma inte hinner heller orkar. Skolan är sådär. Det finns två killar i klassen som alltid vill att hon ska vara med och spela fotboll, för hon är rätt bra i mål. Det är kul, men inte alltid vad Lisa vill. Lisa vill mycket gärna hoppa rep med Ida och Emma. Men Ida och Emma hittar alltid på ursäkter till att hon inte ska få vara med; man måste ha lockigt hår; man måste ha kjol. Det blir inte bättre att tjejerna alltid säger Lisa-Fisa till henne. I såna situationer svämmar alltid hennes ilska över. Att svänga med sitt hopprep så att Emma får ett av handtagen på näsan är bara något som råkar hända. Klassfröken är också riktigt sur. Enligt fröken är det alltid Lisas fel, det som händer. Det blir Lisas föräldrar som får samtalen, Lisa som blir tillsagd och Lisa som får gå hem för dagen. Det är orättvist. Lisa är ju knappast ensam om att göra dumma saker. Men fröken orkar inte höra. Det är även svårt att berätta vad som hänt för mamma. Då är det lättare att berätta saker för pappa tyngdlyftaren. Han förstår alltid. En dag kommer det en ny tjej till klassen. Hon heter Kemira och är från Indien. "Wow, Indien", tänker Lisa. De finner varandra men Emma och Ida fortsätter att jävlas.
"Min pappa tyngdlyftaren" var en mycket lätt bok att komma in i. Som läsare blir man snabbt engagerad i Lisas situation. Man blir irriterad och rent ut sagt förbannad på de andra hopprepstjejerna och hur illa de behandlar Lisa och man väntar bara på hämnden. När Kemira kommer in i bilden så ändras fokus. Nu handlar det mer om att vara en god vän, något som Lisa aldrig har varit förut...eftersom han aldrig haft en riktig vän tidigare.
Boken är snabbläst och tilltalar de flesta. Det finns sex illustrationer i boken av Christina Alvner. Jag satt länge och funderade på var jag sett hennes teckningar förut. Sen slog det mig att hon både har gjort Jycken i Aftonbladet och illustrerat alla Widmarks Nelly Rapp-böcker. Kan tänka mig att hon gjort hur mycket som helst utöver detta. De är i varje fall mysiga och riktigt hemtrevliga.
Passar som högläsning i låg- och mellanstadiet.
Många rekommenderade "Min pappa tyngdlyftaren" när den kom 2006. Jag hade precis börjat jobba som bibliotekarie och slukade därför alla bra boktips som jag kunde få. På något sätt så hann jag aldrig med den här boken och den har gäckat mig varje gång den dykit upp i bokhyllan eller i återlämningsvagnen. "Nä, nu jädrar", tänkte jag till slut. Och vet ni vad? Jag läste hela under en enda sittning.
Lisa är en tjej som bor hos sin mamma. Hon låtsas att hon har en pappa, även om hon inte har det. I hennes fantasi är han pappa tyngdlyftaren, en stor och stark pappa iklädd gulblå brottningsdräkt och lyssnar alltid på Lisa när mamma inte hinner heller orkar. Skolan är sådär. Det finns två killar i klassen som alltid vill att hon ska vara med och spela fotboll, för hon är rätt bra i mål. Det är kul, men inte alltid vad Lisa vill. Lisa vill mycket gärna hoppa rep med Ida och Emma. Men Ida och Emma hittar alltid på ursäkter till att hon inte ska få vara med; man måste ha lockigt hår; man måste ha kjol. Det blir inte bättre att tjejerna alltid säger Lisa-Fisa till henne. I såna situationer svämmar alltid hennes ilska över. Att svänga med sitt hopprep så att Emma får ett av handtagen på näsan är bara något som råkar hända. Klassfröken är också riktigt sur. Enligt fröken är det alltid Lisas fel, det som händer. Det blir Lisas föräldrar som får samtalen, Lisa som blir tillsagd och Lisa som får gå hem för dagen. Det är orättvist. Lisa är ju knappast ensam om att göra dumma saker. Men fröken orkar inte höra. Det är även svårt att berätta vad som hänt för mamma. Då är det lättare att berätta saker för pappa tyngdlyftaren. Han förstår alltid. En dag kommer det en ny tjej till klassen. Hon heter Kemira och är från Indien. "Wow, Indien", tänker Lisa. De finner varandra men Emma och Ida fortsätter att jävlas.
"Min pappa tyngdlyftaren" var en mycket lätt bok att komma in i. Som läsare blir man snabbt engagerad i Lisas situation. Man blir irriterad och rent ut sagt förbannad på de andra hopprepstjejerna och hur illa de behandlar Lisa och man väntar bara på hämnden. När Kemira kommer in i bilden så ändras fokus. Nu handlar det mer om att vara en god vän, något som Lisa aldrig har varit förut...eftersom han aldrig haft en riktig vän tidigare.
Boken är snabbläst och tilltalar de flesta. Det finns sex illustrationer i boken av Christina Alvner. Jag satt länge och funderade på var jag sett hennes teckningar förut. Sen slog det mig att hon både har gjort Jycken i Aftonbladet och illustrerat alla Widmarks Nelly Rapp-böcker. Kan tänka mig att hon gjort hur mycket som helst utöver detta. De är i varje fall mysiga och riktigt hemtrevliga.
Passar som högläsning i låg- och mellanstadiet.
