1 "Din syster Elina" av Inger Granberg
uHc 90 sidor
Jag tror jag aldrig har läst en enda bra skönlitterär bok från Hegas förlag. Till och med min favorit Mårten Melin gjorde ett halvdant försök med sin senaste bok "Jag ser dig". Att illustrationerna alltid är totalt ointressanta och för det mesta uselt gjorda är en del av kakan men att historien i sig oftast har dålig är något Hegas verkligen har lyckats med, om man nu eftersträvar dåligt berättade historier. Sist men inte minst så är de hutlöst dyra. Det var en bra start på denna recension. Så går vi till handlingen.
"Din syster Elina" handlar om fjortonåriga Anna som får oväntat besök. Vid dörren står en flicka som kallar sig Elina. Elina säger att hon är Annas okända syster, bortadopterad när hennes mamma fortfarande var tonåring. Anna smäller igen dörren. Tänk att någon kan säga något sånt hutlöst! Men osäkerheten maler. Hon tar reda på att Elina verkligen är hennes syster. Mamman är rädd och osäker och vågar inte prata om det hela, ännu mindre träffa Elina. Annas styvfarsa Göran verkar vara ovetande om det hela.
Jag tycker att föräldrarna målas upp som värsta zombiesarna. Mamman är stel och rädd hela tiden och beter sig minst sagt underligt. Göran vill bara att Anna ska gå ut och gå och få bort hennes finnar. Det verkar vara Görans enda roll i familjen. Ja, och så att vara sur och tvär förstås. Författaren vill väl måla upp bilden att Annas föräldrar inte förstår hennes vilja och att de aldrig lyssnar eller bryr sig. Det utvecklar sig fint i slutet när Anna till slut rakt upp och ner skriker "Ni lyssnar aldrig på mig!".
Helheten är så irriterande. Inger Granberg skriver i slutet av boken att hon tycker att det är kul att skriva: "Det roliga med att skriva är ju att man kan låtsas att man är en annan än den man är". Hon kan ju försöka i varje fall men inte blir mamman och Göran så jädra "levande". En horribel del av Hegas böcker är som sagt illustrationerna. I "Din syster Elina" har de gått hela vägen till helvetet för att hämta en illustratör. Annika Rockström har lyckats med bedriften att inte bara göra fula, gråa och trista bilder. Hennes proportioner är helt uppåt väggarna. Händerna är jättekonstiga. Elinas hand på sidan 62 verkar vara bruten och på sidan 80 håller Anna en fruktskål med en vänsterhand. I sig kanske det inte låter konstigt, men handen sitter på hennes högerarm. På sidan 20 sitter Anna vid datorn och mejlar. Den bärbara datorns lucka/skärm är i upprätt läge, och det är tur eftersom den är så skev att den troligtvis inte går att stänga igen. "Din syster Elina" är en av de få Hegas-böcker som har ett hyggligt omslag baserat på ett fotografi. Men just det gör besvikelsen ännu större när man märker att resten av boken innehåller taskiga teckningar.
Jag betalar inte förlagets överpriser för att få denna bristande kvalitét och det tycker jag inte ni heller ska göra. Undantag finns (till exempel fotbollsserien Drömlaget) men de är få.
Jag tror jag aldrig har läst en enda bra skönlitterär bok från Hegas förlag. Till och med min favorit Mårten Melin gjorde ett halvdant försök med sin senaste bok "Jag ser dig". Att illustrationerna alltid är totalt ointressanta och för det mesta uselt gjorda är en del av kakan men att historien i sig oftast har dålig är något Hegas verkligen har lyckats med, om man nu eftersträvar dåligt berättade historier. Sist men inte minst så är de hutlöst dyra. Det var en bra start på denna recension. Så går vi till handlingen.
"Din syster Elina" handlar om fjortonåriga Anna som får oväntat besök. Vid dörren står en flicka som kallar sig Elina. Elina säger att hon är Annas okända syster, bortadopterad när hennes mamma fortfarande var tonåring. Anna smäller igen dörren. Tänk att någon kan säga något sånt hutlöst! Men osäkerheten maler. Hon tar reda på att Elina verkligen är hennes syster. Mamman är rädd och osäker och vågar inte prata om det hela, ännu mindre träffa Elina. Annas styvfarsa Göran verkar vara ovetande om det hela.
Jag tycker att föräldrarna målas upp som värsta zombiesarna. Mamman är stel och rädd hela tiden och beter sig minst sagt underligt. Göran vill bara att Anna ska gå ut och gå och få bort hennes finnar. Det verkar vara Görans enda roll i familjen. Ja, och så att vara sur och tvär förstås. Författaren vill väl måla upp bilden att Annas föräldrar inte förstår hennes vilja och att de aldrig lyssnar eller bryr sig. Det utvecklar sig fint i slutet när Anna till slut rakt upp och ner skriker "Ni lyssnar aldrig på mig!".
Helheten är så irriterande. Inger Granberg skriver i slutet av boken att hon tycker att det är kul att skriva: "Det roliga med att skriva är ju att man kan låtsas att man är en annan än den man är". Hon kan ju försöka i varje fall men inte blir mamman och Göran så jädra "levande". En horribel del av Hegas böcker är som sagt illustrationerna. I "Din syster Elina" har de gått hela vägen till helvetet för att hämta en illustratör. Annika Rockström har lyckats med bedriften att inte bara göra fula, gråa och trista bilder. Hennes proportioner är helt uppåt väggarna. Händerna är jättekonstiga. Elinas hand på sidan 62 verkar vara bruten och på sidan 80 håller Anna en fruktskål med en vänsterhand. I sig kanske det inte låter konstigt, men handen sitter på hennes högerarm. På sidan 20 sitter Anna vid datorn och mejlar. Den bärbara datorns lucka/skärm är i upprätt läge, och det är tur eftersom den är så skev att den troligtvis inte går att stänga igen. "Din syster Elina" är en av de få Hegas-böcker som har ett hyggligt omslag baserat på ett fotografi. Men just det gör besvikelsen ännu större när man märker att resten av boken innehåller taskiga teckningar.
Jag betalar inte förlagets överpriser för att få denna bristande kvalitét och det tycker jag inte ni heller ska göra. Undantag finns (till exempel fotbollsserien Drömlaget) men de är få.
