3 "Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn?" av Bjørn Sortland
uHce, 120 sidor.
I samma form som Katarina Kuicks "Den första gång jag såg dig..." och Gunnar Ardelius "Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket" är även detta en kärlekshistoria i det korta formatet. Man har till och med låtit Gunnar Ardelius översätta det norska originalet.
Markus är nitton. Han har gått ut gymnasiet och jobbar med bagageverksamheten på flygplatsen. På en fest träffar han den vackra Ingrid. Markus tycker hon är vacker utan hår. Det är inte många kvinnor som passar utan hår. Men det är ingen självvald frisyr. Ingrid är sjuk och i takt med att förhållandet djupnar så blir hon allt sämre. Det kan bara sluta på ett sätt. Med döden. Den snabblästa boken är uppdelad i fyra delar. 1: Markus och Ingrid träffas. 2: De faller för varandra 3: Markus får reda på att Ingrid är sjukligt död. 4: Tiden efter Ingrid.
Okej, så jag har berättat hela handlingen. Men man får reda klara hintar om händelseförloppet redan i baksidetexten.
Sortlands berättelse är inte lika pirrande som Kieris och inte lika poetisk som Ardelius men Sortland tar oss in på en ny bana. Den om sorg och hopplöshet.
"Det är helt idiotiskt, han har träffat den han vill vara med för resten av livet, och så varar resten av livet i några ynka månader." (Början av del 3, s. 96)
"Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn?" är klassad som lättläst; en van läsare plöjer den mellan kvällsmaten och sängen. Trots det passar den bäst för gymnasieålder och komvux om man ska diskutera ämnet i skolan. Ingrid är fast besluten att göra sin högskoleuppsats om någon obskyr, surrealistisk, tysk konstnär vid namn Felix Nussbaum. Den delen är inte så bra skriven. Jag tror att man ska koppla samman Nussbaums liv med Ingrids men hela den sidohistorien faller platt.
I samma form som Katarina Kuicks "Den första gång jag såg dig..." och Gunnar Ardelius "Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket" är även detta en kärlekshistoria i det korta formatet. Man har till och med låtit Gunnar Ardelius översätta det norska originalet.
Markus är nitton. Han har gått ut gymnasiet och jobbar med bagageverksamheten på flygplatsen. På en fest träffar han den vackra Ingrid. Markus tycker hon är vacker utan hår. Det är inte många kvinnor som passar utan hår. Men det är ingen självvald frisyr. Ingrid är sjuk och i takt med att förhållandet djupnar så blir hon allt sämre. Det kan bara sluta på ett sätt. Med döden. Den snabblästa boken är uppdelad i fyra delar. 1: Markus och Ingrid träffas. 2: De faller för varandra 3: Markus får reda på att Ingrid är sjukligt död. 4: Tiden efter Ingrid.
Okej, så jag har berättat hela handlingen. Men man får reda klara hintar om händelseförloppet redan i baksidetexten.
Sortlands berättelse är inte lika pirrande som Kieris och inte lika poetisk som Ardelius men Sortland tar oss in på en ny bana. Den om sorg och hopplöshet.
"Det är helt idiotiskt, han har träffat den han vill vara med för resten av livet, och så varar resten av livet i några ynka månader." (Början av del 3, s. 96)
"Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn?" är klassad som lättläst; en van läsare plöjer den mellan kvällsmaten och sängen. Trots det passar den bäst för gymnasieålder och komvux om man ska diskutera ämnet i skolan. Ingrid är fast besluten att göra sin högskoleuppsats om någon obskyr, surrealistisk, tysk konstnär vid namn Felix Nussbaum. Den delen är inte så bra skriven. Jag tror att man ska koppla samman Nussbaums liv med Ingrids men hela den sidohistorien faller platt.
