Hcg/LC
3 CD, ca 3 timmar
Uppläsare: Dogge Doggelito

Habib bor i en förort till Stockholm. Han får i skoluppgift att skriva dagbok. Habib vet att andra i klassen skriver om vad de får att äta och vilka filmer de ser på TV. Habib vill inte skriva om sådant, han vill skriva om viktigare saker. Habibs dagbok handlar till slut om tjejer (grannen Paris) och en enkel liten fråga som hans klassföreståndare slog i honom en dag i matkön: Vad är meningen med livet?

Habib märker att han är irriterad och butter när han inte är i närheten av Paris. Nu är det inte så att Habib någonsin har pratat med Paris eller så, men han hoppas att få möjligheten att göra det någon gång. Att fråga chans. Frågar man chans i Habibs ålder. Om inte, vad säger man istället? De eviga frågorna mals i Habibs tankar och vid bokens slut är flera frågor obesvarade. När sista sidan vänds verkar det som om gusseproblemet är nära lösningen men det verkar lämnas åt läsarens tolkning. Och vad var egentligen meningen med det hela? 

Dogge är ingen skådespelare. Han läser med samma tonfall rakt igenom romanen. Punkter och kommatecken kunde lika gärna exkluderats då Dogge kan läsa flera meningar som om de vore en eller stanna mitt i en mening och läsa bisatsen som en egen mening. Det är minst sagt irriterande, men det kanske är tänkt att vara så? 

Funkar tydligen för ungdomarna och visst är boken okej. Jag tänker dock stoppa min Habibupplevelse efter första boken.