3 "En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret" av Brian Selznick

Hcg   533 sidor.

Boken med den långa titeln är ett "experiment"; en kombination av bilderbok, serieberättelse och film, allt enligt förlaget Wahlström som anser att Selznick har skapat en helt ny läsuppevelse. Självklart är det skrivet för att promota boken. För det första tycker jag att de har glömt att slänga in romanen bland kombinationen men delvis har de rätt. Boken är full av teckningar. De 533 sidorna läste jag på en timme eftersom mycket av handlingen berättas med illustrationer.

Vad är det då som berättas? Och varför med så många bilder? Hugo Cabret är föräldrarlös. Hans pappa var urmakare och Hugo hann lära sig yrket innan fadern dog. Nu jobbar han med att sköta om väggklockorna på järnvägsstationshuset  i Paris. Det enda han har kvar av pappan är en mekanisk docka som pappan hittat på ett museum. Den mekaniska dockan är trasig och Hugo hoppas på att kunna laga den. Han måste stjäla delar från en leksaksbutik för att kunna laga dockan. Men han blir upptäckt och tvingas arbeta i leksaksbutiken som straff. 

Det känns som om Selznick vill att boken ska fungera mer som än film än som läsupplevelse. Allas intressen kopplas till filmen då boken utspelar sig 1930 och Frankrike är en av de stora filmländerna under stumfilmstiden. Det är ingen ny läsupplevelse vi får ta del av men det är ändå rätt roligt att bläddra i boken med dess överflöd av illustrationer. Alla filmer och filmskapare det pratas om i boken är gamla stumfilmskändisar och stumfilmer. Boken vill nog väl men jag tror mest att kopplingen till stumfilm saknar dragningskraft för läsaren. Jag som har sett runt 150 stumfilmer tycker att Selznick plumpt nämner de kändaste filmskaparna bara för nämnandets skull (dvs det klassiska namedroppingsyndromet) och jag kan tänka mig att dagens ungdomar inte bryr sig ett jota om filmer som gjordes för hundra år sedan och som både saknar ljud och färg. Allting kretsar kring filmskaparen Georges Méliès, och det är kul att de fokuserar på denna franska entreprenör istället för de amerikanska härmaporna. Méliès hade redan vid sekelskiftet insett att man kan använda det nya mediumet till att berätta drömmar och sagor. I USA dröjde det länge tills man gjorde spelfilmer. Där harvade man på med de minutlånga dokumentärerna, oftast föreställande branddroskor som viner förbi på gatorna mot en fjärran brand.

Det finns bättre sätt att introduceras för filmens barndom. "En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret" känns mer som en halvrolig kuriosa.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0