4 "Mumiens blod" av Ola Skogäng

Hci   184 sidor.

Innan sommaren läste jag ett lektörsomdöme om "Mumiens blod" i BTJs katalog. Lektören gav den bra kritik men utan att läsa något så lade jag bara in titeln i min minnesbank. Under sommaren har jag uppmärksammat att Enköpingsposten har publicerat en fortsättning som utspelar sig just i Enköping. Det är svårt att läsa en serieföljetong i en dagstidning men jag föll direkt för Skogängs teckningar, speciellt de fantastiska stadsmotiven.

I "Mumiens blod" blir vi först presenterade för en björn som har en ockultaffär i gamla stan i Stockholm. Varför en björn kan prata får vi inte reda på direkt. I återkommande minnesbeskrivningar får vi däremot så smått reda på hur det står till. Björnen Theo hjälper polisen med svårlösta, övernaturliga brott. En hemsk mördare härjar i Stockholms innerstad. Mördaren krossar offrets huvud och tömmer kroppen på blod. Alltid pekar på att en vampyr är i farten men bevis pekar också på att en gammal mumie vid namn Amir Kairo är inblandad.

Att "Theos ockulta kuriositeter" kommer att bli en långkörare märks på att många karaktärer presenteras i första boken men de flesta har bara börjat på sina förhavanden. Jag hoppas på minst en handfull tjocka album. Det här är det intressantaste som kommit ur den svenska seriemyllan på många år. Jag har haft svårt för många av de vardagsrealistiska, svartvita, dötråkiga serierna som varit på modet det senaste årtiondet. I sann klassisk berättaranda 
fortsätter Skogäng i samma höga kvalité som de stora franskspråkiga serieskaparna gjorde på 60-, 70- och 80-talen.  Framtiden tillhör Ola Skogäng och Lewis Trondheim.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0