Hcf, 61 sidor
Illustrationer: Ingela Peterson Arrhenius

"Strumpmannen" är berättelsen om Sigge som har flyttat till en ny stad. Mamma och pappa bara städar och det luktar inte alls som hemma. Det luktar inte som ett hem. Föräldrarna säger att Sigge ska gå ut och leka och hitta en ny kompis. Hur lätt är det på en skala? Tror mamma att man kan skaffa en kompis bara sådär bara för att man inte har blivit vuxen? Sigge saknar sin kompis Viktor som säkert har glömt bort honom totalt hemma i sin före detta hemstad. Sigge hittar en skrubb under trappan och sätter sig där och surar. I en resväska hittar han morfars gamla Stålmannensamling. Tidningarna luktar illa men Sigge stålsätter sig. Ju längre ner i väskan han kommer desto värre luktar det. När Sigge har läst klart alla tidningar finns det bara en plastpåse i botten. Invirat i tre stycken plastpåsar ligger ett par illaluktande strumpor. Av någon anledning tar Sigge på sig strumporna. De har magiska egenskaper och börjar snurra som en helikopter. Sigge har blivit strumpmannen och kan genomföra hjältedåd, inte lika stora hjältedåd som Stålmannen men han kan hjälpa personer med små problem, t ex Ka Woon i Kambodja som är läskigt rädd för ormar, Siri på Sri Lanka som aldrig har lärt sig cykla och Sandor i San Remo som har spöken under sängen. Allt detta genom att vrida av lite fotsvett från strumporna på huvudet på personen i fråga. Självklart har Strumpmannen en sidekick: Tore, kungen av tofsmesar.

"Strumpmannen" är en litet rolig lättläst bok. Den är markerad med läskompisen som är vår guide in i böckernas värld. Om man ser läskompisen så vet vi att det är en bok som man lätt kan läsa själv. Om läskompisen sen har glasögon på sig så vet vi att det är en faktabok. Om du vill veta mer om läskompisen, gå då INTE in på förlaget Natur och Kulturs webbplats för där finns det inget att läsa om projektet.