uHc   256 sidor

Oj vad jag gillade Bjärbos första ungdombok Det är så logiskt alla fattar utom du. En klassisk kärlekshistoria berättat ömt och känslofullt, med humor och med det där lilla extra som får mig att tänka på boken länge efter läsning. Jag har väntat på hennes nya och jag är inte missnöjd med den. Här är det språket som höjer romanen. De detaljrika uttrycken och Bjärbos speciella berättarteknik får mig att le genom hela boken. Handlingen är däremot inte alltid lika upplyftande.

Inne på en gymnasietoalett som gått i baklås får Alicia insikt. Natur är inte för henne. Gymnasiet är inte för henne. Hon hoppar av och börjar arbeta på ett café. Livet vänder, hon tycker att livet börjar se ljust ut igen, trots att familj och vänner är smått chockade över hennes beslut. Men allt stannar inte hunky dory. Livet händer.

Jag vill inte fastna för mycket i handlingen. Den är viktigt men jag lyftes mer upp av Bjärbos språkbruk och valde direkt att älska även denna bok i och med toalettscenen i början. Det var inte det faktum att Alicia fastnar på toaletten utan sättet hon får insikt, hur den kommer stötvis och hur vi som läsare får små scener av tillfälligheter uppmålade framför oss. Andra delen av boken tar ett annat håll i historien. Jag kan ärligt säga att jag inte förväntade mig denna vändning, vilket gjorde att jag som läsare vaknade till och tog resterande sidor med samma iver som den första hälften. Jag trodde att mitt läslugn hade lagt sig men Bjärbo överraskade ända till slutet.

Nästa, tack.

 

bokpratssidor: s. 14-15