uHce, 240 sidor.

Bokpratssidor: Kyps mob mot katten Röd

(s. 48-50, från "För dem av er som är för unga..." till slutet av kapitlet)

"Stormen" är första delen i trilogin "Kråkornas Rike". Den återföljs sedan av "The Plague" och "The Judgement" som ännu inte är översatta till svenska.

I "Stormen" får läsaren stifta bekanskap med kråksläktet Kinaar, en sex klan stor familj på ungefär tusen själar. Varje år, under ett antal dagar, sker den stora sammankomsten då släktet träffas i ett enormt träd, utvalt av "väljaren" för många, många generationer sedan. Bokens berättarröst är den nuvarande väljarens, Kalum. Han berättar om de händelser som skedde under en vinter då sammankomsten inte bara drabbades av en stor snöstorm utan även av regelbrott och kattattacker. Den unga och hetsiga kråkan Kyp utsätter flocken för fara genom att attackera katten Röd, först själv och sedan genom att ha grupperat ihop en mobb (utan kråkrådets vetskap). Detta anses oacceptabelt och Kyp straffas med "förpassning". Han får inte vara i närheten och prata med en annan kråka på sex dagar. Bryts denna förpassning kan en total förvisning ske. Som flockdjur blir det en svår uppgift för Kyp. Några dagar går och en horribel snöstorm är på ingång. Kyp känner till en perfekt skydd mot stormen som kan inhysa alla tusen kråkor. Vågar han bryta förpassningen för att rädda sitt släkte?

I oktober var en man från BTJ på vårt bibliotek och höll ett föredrag för bibliotekarier och lärare om nyutgiven barn- och ungdomslitteratur. Det var fantastiskt vad insatt han var i både skön- och facklitteratur för barn och ungdomar i alla åldrar. Antalet böcker han hade läst under sommaren skulle möjligtvis kunna ha räknats på en mångfotings fingrar. BTJ-killens favorit bland alla dessa var just "Stormen". Han jämförde den med "Den långa flykten" (Watership down), något jag inte kunde relatera till eftersom jag varken hade läst den ena eller den andra romanen. Nu har jag däremot läst första delen i kråktrilogin.

Det jag gillar med romanen är att den berättas ur en kråkas perspektiv. Man får veta hur en kråka ser på världen. Vartefter historien berättas så görs referat till kråkornas historik och religion från vilken dagens kråkregler och lagar är byggda på. Den delen av boken som fascinerar mig mer än andra är kråkornas relation till människan. Även här finns det en mytologi som förklarar varför det ser ut som det gör. Från kråkans sida är människan ett djur som man aldrig kan räkna med. Människan verkar inte agera efter någon logik och reson och är därför ett djur som man bör undvika kontakt med.

Eftersom jag inte har läst "Den långa flykten" så jämför jag romanen mer med Bernard Werbers "Myrorna" som berättas ur en arbetsmyras perspektiv. Martini är dock en bättre berättare, han skapar skickligt ett persongalleri med kråkor som man både gillar och tycker illa om. Werbers uppföljare blev inte översatta till svenska. Martinis uppföljare kommer utan all tvivel att översättas, hoppas att det sker snabbt.

Även Unshelved har tagit upp romanen i en av sina bokklubbar.