4 "Farsot - De levande döda 2" av Charlie Higson

uHce   505 sidor

Vad jag gillade med första delen, Fienden, var att delar av boken följde en zombie som berättare. Det var något nytt. Eftersom de vuxna i Higsons serie smittas av ett virus som gör att deras hjärnor ruttnar (bland annat) så blir det extra spännande när man får följa de vuxnas tankar.

Jag såg fram emot andra delen eftersom jag hoppades på en fortsättning och utveckling i zombiernas berättande. Istället är Farsot en prequel. Det visar sig bra då Higson förklarar många frågetecken från första delen. I Farsot råder mer kaos än i Fienden. Barnen har inte organiserat sig på samma sätt. De äldre tonåringarna är oroliga för att de ska smittas. När vi börjar läsa så har epidemin spridit sig till den grad att alla vuxna har smittats. De flesta har faktiskt dött men sedan finns det dem som inte dör utan går runt och vill äta barnkött. Ed och Jack är bokens stora huvudkaraktärer (även om det finns många andra). De har inte lämnat sin skola när boken börjar vilket betyder att de fortfarande har hållit ut på sitt första ställe. De vet inte ens om de är ensamma på skolan eller om det finns fler barn som gömmer sig. Det är farligt att leta igenom lokalerna då de smittade lärarna drar runt och letar efter munsbitar.

Farsot har en mäktig början. Våldsam och blodig. Resten är också våldsam och blodig och man vänjer sig inte efter en stund. Varje attack från de vuxna smittade kommer som en chock eftersom det alltid är barn som blir fångade och dör. Jag kom på mig själv att hela tiden fundera på vem som skulle bli nästa offer. Alltså lite som en skräckfilm.

Del tre kommer i september.
RSS 2.0