4 "Tystnadens hus" av Magnus Nordin
uHc 199 sidor
Magnus Nordin är en populär författare men jag hade inte läst något av honom innan hans senaste "Tystnadens hus". Vad som slog mig först var att hans sätt att skriva verkligen inte var riktat till ungdomar. Philip Pullman (Den mörka materian) har sagt att han skriver med sitt eget språk, utan att tänka på vem som ska läsa hans böcker. Att sedan bokbranschen klassar honom som ungdomsförfattare bara för att huvudkaraktärerna i hans böcker är barn är enligt honom möjligen ett olyckligt val. Konstigt är det i varje fall. Jag skulle gå ett steg längre och säga att man inte borde klassa Nordins romaner som ungdomslitteratur. Ungdomar får nog mest ut av böckerna men det är helt klart olyckligt att så många vuxna missar hans böcker, och många andras för den delen, bara för att de hamnar på barnavdelningen på bibliotek och i bokaffärer.
Stella vet inte hur länge hon har bott på barnhem. Minnet om livet innan pastor Davids barnhem har hon förträngt. Stella gillar inte barnhemmet. Pastor David sätter dem i arbete halva dagen och de får alltid bekänna sina synder. Pastor David verkar anse att alla barn är fulla av synd. När Stella blir vän med den nyanlända Gabriel får hon både modet och möjligheten att fly. Gabriel har kontakter på utsidan och de hamnar i en rivningskåk i Årsta. Där ska de bo tills Gabriel tjänat ihop tillräckligt med pengar för att de ska kunna fortsätta sin resa. Stella får en uppgift: Att vara så osynlig och tyst som möjligt. De vill ju inte att fader Davids män ska hitta dem. Det är långtråkigt i kåken och Stella börjar snart utforska fastigheten. Lite varstans dyker en liten flicka upp. Hon heter Lina och väntar på att sin mamma ska komma upp ur källaren. Det hela låter konstigt eftersom källaren är en av de ställen som ser värst ut. Ingen befinner sig i husets källare flera dagar i sträck. Nä, det verkar vara något konstigt med Lina, något övernaturligt rent ut sagt.
Satan i gatan vad bra Nordin skriver. Om man har överseende med slutet, som verkligen gjorde mig besviken, skulle det här vara en toppenbok.
Bokpratssidor: s. 62-63 Flickan står ute i regnet....
Magnus Nordin är en populär författare men jag hade inte läst något av honom innan hans senaste "Tystnadens hus". Vad som slog mig först var att hans sätt att skriva verkligen inte var riktat till ungdomar. Philip Pullman (Den mörka materian) har sagt att han skriver med sitt eget språk, utan att tänka på vem som ska läsa hans böcker. Att sedan bokbranschen klassar honom som ungdomsförfattare bara för att huvudkaraktärerna i hans böcker är barn är enligt honom möjligen ett olyckligt val. Konstigt är det i varje fall. Jag skulle gå ett steg längre och säga att man inte borde klassa Nordins romaner som ungdomslitteratur. Ungdomar får nog mest ut av böckerna men det är helt klart olyckligt att så många vuxna missar hans böcker, och många andras för den delen, bara för att de hamnar på barnavdelningen på bibliotek och i bokaffärer.
Stella vet inte hur länge hon har bott på barnhem. Minnet om livet innan pastor Davids barnhem har hon förträngt. Stella gillar inte barnhemmet. Pastor David sätter dem i arbete halva dagen och de får alltid bekänna sina synder. Pastor David verkar anse att alla barn är fulla av synd. När Stella blir vän med den nyanlända Gabriel får hon både modet och möjligheten att fly. Gabriel har kontakter på utsidan och de hamnar i en rivningskåk i Årsta. Där ska de bo tills Gabriel tjänat ihop tillräckligt med pengar för att de ska kunna fortsätta sin resa. Stella får en uppgift: Att vara så osynlig och tyst som möjligt. De vill ju inte att fader Davids män ska hitta dem. Det är långtråkigt i kåken och Stella börjar snart utforska fastigheten. Lite varstans dyker en liten flicka upp. Hon heter Lina och väntar på att sin mamma ska komma upp ur källaren. Det hela låter konstigt eftersom källaren är en av de ställen som ser värst ut. Ingen befinner sig i husets källare flera dagar i sträck. Nä, det verkar vara något konstigt med Lina, något övernaturligt rent ut sagt.
Satan i gatan vad bra Nordin skriver. Om man har överseende med slutet, som verkligen gjorde mig besviken, skulle det här vara en toppenbok.
Bokpratssidor: s. 62-63 Flickan står ute i regnet....
